Vecka 32 (31 + 6)
Åh, vad trött jag är på att känna mig ständigt förkyld. Nu vet jag inte längre om jag är förkyld fortfarande eller om det är någon sorts graviditetsnästäppa. Jag känner mig i och för sig snuvig, inte bara täppt, så det är väl inte omöjligt att förkylningen fortfarande hänger i. Idag känns ryggen ganska trött också och jag längtar efter att få lägga mig ner.
Jag har försökt få tag på vår familjeläkare, eftersom min sjukskrivning går ut på lördag, så nu får vi hoppas att hon hör av sig innan helgen. Igår begärde jag föräldrapenning för mars, april, maj och juni. 20 dagar per månad + 12 halvdagar för maken ska förhoppningsvis ge så mycket pengar att vi klarar oss hyfsat och samtidigt få dagarna att räcka ända till 100718. Det är ganska länge. Sen tänkte jag ta lite semesterdagar och sen börja jobba igen i augusti. Eftersom mitt moderskapsintyg hade kommit in till FK så kunde jag begära pengar redan nu och därmed få första utbetalningen ungefär samtidigt som vi kommer hem från sjukhuset med lillebror, och det är jätteskönt att veta att jag inte behöver sätta mig med det direkt. Däremot kan inte maken begära föräldrapenning förrän barnet fått ett personnummer. Snyggt. Vi är gifta, alltså kommer han att registreras som pappa till barnet automatiskt. Vi får också automatiskt gemensam vårdnad. Varför kan då inte mitt moderskapsintyg registreras även på min man?
Just nu längtar jag till ultraljudet på tisdag, men inte så mycket till glukosbelastningen på fredag.
25 arbetsdagar kvar, tror jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad är glukosbelastning...?
Erika: I inlägget "Det där om att vara förbannad" skriver jag lite om turerna kring glukosbelastningen. Det är ett test där man på fastande mage dricker en sockerlösning, sen vilar och sen kollar blodsockret två timmar senare. Det är ett sätt att upptäcka graviditetsdiabetes.
Skicka en kommentar