Vecka 30 (29 + 4)
Jaha, då var besöket hos bm över för den här gången. Jag gick upp vid 8-tiden och åt frukost, 2 mackor med leverpastej, jordgubbsyoghurt, juice och o'boy. Natten har varit lite halvjobbig, då jag vaknat av sammandragningar fyra gånger och känt mig ordentligt kissnödig. I morse tryckte det bra på blåsan, och jag misstänkte uvi, så bm skickade urinprovet på odling. Nu undrar jag om han inte helt enkelt vänt sig därinne under natten och att det var det som gjorde att jag fick sådana sammandragningar. Sen trycker då huvudet på blåsan och ger den härliga kissnödighetskänslan. Han hade i alla fall huvudet ner i morse, men var rörlig, sa bm. Igår kväll tyckte jag att jag kände hans huvud pressa mot midjan.
SF-måttet låg på 30, fortfarande ovanför kurvan, men inte mer ovanför än förra gången. Hjärtljuden låg på 138, lågt den här gången. Blodtrycket var 114/68. Hb låg kvar på 111 trots att jag inte tagit Niferex på över två veckor, så nu ska jag försöka komma ihåg varannan dag, så kanske jag kan komma upp lite. Vikten låg på 63,5, ca, så det är plus 7 kg nu. Hon tyckte det var för lite och frågade om jag håller igen. 7 kg i vecka 30? Lite? Jaja.. Med sonen låg jag på +8,2 kg i v 30 + 6, så jag tycker väl att det är rätt normalt för mig.
Problemet just nu är sockret, som låg på 9,5. Har man över 8,9 får man börja gå på alla sina bm-kontroller inne på specialistmödravården, lära sig kolla sitt eget socker, äta efter kostschema och blablabla. Har man över 12 blir man inlagd. Så nästa vecka ska jag göra en riktig glukosbelastning (dricka massor av slisk på fastande mage på kort tid och sen vatten, vänta två timmar och sen kolla sockret) och se om värdena är bättre då. De kunde ju kläckt ur sig innan den här belastningen att infektion i kroppen kan ge falskt höga värden. Jag är förkyld ju, liksom. Nu vill de dessutom att man ska äta kolhydratrikt tre dagar innan belastningen, för att få någon sorts referensvärde (alla kvinnor äter olika, men på det här sättet ska man få en mer homogen bild av sockervärdena). Jag äter inte på det sättet, vilket innebär att de försöker få mig att få högre värden än vad jag normalt skulle få. Är inte det ett jäkla slöseri med resurser? Jag begriper ärligt talat inte varför de inte kollar sockret vid varje besök istället, då skulle de ju se om det förändras över tid och behöver inte lägga så stor vikt vid ett enda tillfälle där värdet kan vara helt fel för att man är infekterad. Jag blev jätteledsen först, men nu är jag mest irriterad på att de har så konstiga rutiner.
Och så börjar jag få en känsla av att den här snittdiskussionen inte kommer att bli fullt så smärtfri som jag hoppats. Bara en.. känsla.
måndag 12 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag tycker det är ett under hur lilla petita du ens får plats med en bäby i magen, du ;) Klart som fasen det är obekvämt när man är bättre rustad att avla fram en hamster. Själv kan man ju husera en halv cirkus.
Skicka en kommentar