Det där om beslutet

Vecka 31 (30 + 4)

Läkarbesöket idag tog ca 40 minuter. Hon läste mitt brev, sen pratade vi lite om hur jag kände när jag fick snittbeskedet förra gången, då sonen låg i säte. Hon menade på att ingen kan veta om jag faktiskt blir sämre i min reumatiska sjukdom av en vaginal förlossning, eller om jag helt enkelt blir sämre oavsett. Hon sa också att det inte finns några medicinska indikationer att bevilja mig ett kejsarsnitt, utan ville kalla det förlossningsrädsla. Fine by me. Jag ÄR ju rädd för vad en vaginal förlossning skulle innebära för mig. Sen sa hon att det finns hjälp att få för förlossningsrädsla, men att min situation inte riktigt ser ut som alla andra förlossningsräddas. Om jag inte ville ha möjligheten, så tyckte hon inte det vore lönt att erbjuda mig det i första hand. Nej tack, svarade jag. Så hon beviljade mig ett planerat snitt, förmodligen i vecka 39+, så min gissning är 20 mars. En dag innan sonens födelsedag.. Det kan egentligen bli när som mellan 16:e och 20:e, längre än så tror jag inte att jag behöver vänta, och tidigare än så tror jag inte de sätter det heller.

Tiden får vi hemskickad, hoppas den kommer FORT! Nu ska ultraljudet den 3 februari bli mysigt, jag slipper ligga och hoppas i hemlighet på att han ska ligga i säte.. Då är det bara tillväxten kvar att oroa sig för, hoppas jag. Det var jätteskönt att det inte blev en massa tjat och bråk, och det är väldigt skönt att veta att om det sätter igång i förväg så finns det ett beslut på att jag ska snittas. Om jag skulle bli mycket sämre i min sjukdom kan de också ta beslutet att snitta mig tidigare, och det trodde jag aldrig.

En grej vi inte visste var att jag löper risk att få högt blodtryck och att barnet riskerar tillväxthämning i och med min sjukdom. Nu är sf-måttet över normalkurvan (läkaren sa att barnets storlek oftast följer sf-kurvan, dvs sf-mått över medel = barn över medel i storlek) och jag har blodtrycksmätare hemma, så förhoppningsvis blir det inga komplikationer på det området. Fasar fortfarande för glukosbelastningen på torsdag, dock, men det viktigaste är ju att barnet mår bra och att han kommer ut frisk och att jag får vara frisk efter förlossningen så att jag orkar ta hand om honom.

Nu ska jag försöka se positivt på den tiden som är kvar. Förmodligen har jag max två månader kvar nu. :)