Det där om belastning och bristningar

Vecka 33 (32 + 1), 64,4 kg (7,9+)

Idag var det glukosbelastning, fastade sedan midnatt, åt 12:30. Gick förvånansvärt bra, "drinken" var inte alls äcklig, jag slapp huvudvärk, yrsel, frossa och illamående den här gången. Blev lite trött, väldigt hungrig och fick halsbränna. Mina föräldrautbildningskompisar satt också där, så vi pratade och hade trevligt, inte alls långtråkigt. Sockret låg kvar på 9,5, men jag är fortfarande förkyld, och gränsen för diagnos ligger tydligen vid 10. Jag ska alltså göra ännu en belastning om 2½ vecka, vilket innebär att jag efter den har 4 veckor kvar till snitt. Hur mycket hjälp kan jag hinna få från specMVC innan dess, liksom. Jag ska i alla fall försöka tänka på att äta lite mer som jag brukar, dvs lite mindre kolhydrater, och eventuellt gå till läkare om inte förkylningen ger sig, så kanske sockret ser bättre ut nästa gång.

Vi hade även föräldrautbildning på eftermiddagen, och vi går i en jättetrevlig grupp, så det var kanon. Vi hade med oss fika denna gång, så vi blev lite extra populära.

Sen har jag nog fått mina första bristningar på magen också. Med sonen fick jag inte en enda på magen, bara några på brösten. Men nu har jag tre ilsket röda kliande streck på undersidan av magen, höger sida. Jag vill verkligen inte ha dem, jag har lite ångest för att bli alldeles randig.

I övrigt så var värdena: Hb 112 (utan järntabletter!), blodtryck 110/70, SF-mått 33 (fortfarande övre kurvan), hjärtljuden 148 och huvudet fortfarande neråt, rörligt. Om han "flöt upp" skulle han ligga som sonen, men nu ligger han istället med huvudet ner, ryggen längs min vänstra sida och sparkar i höger midja och upptill i magen. Sonen låg med huvudet upp, ryggen längs min högra sida, rumpan ner i bäckenet och sparkade i vänster midja. Tvärtom denna gång alltså.