Vecka 28 (27 + 6)
Lillebrors huvud har bosatt sig på min högra sida, när jag ligger ner är det i midjehöjd. Det buffar och trycker där hela tiden, något hårt och ganska stort. Ibland får man sig även en liten smäll där, förmodligen hjälper han till med en liten hand då och då. Kaninsprättandet fortsätter, det händer ganska ofta att det känns på tre ställen samtidigt, som en huvudbuff i midjan på höger sida, ett litet rumpskutt nertill i höjd med kejsarsnittsärret, och lite fötter på vänster sida vid midjan.
Just nu härjas det så på högra sidan att jag ömsom skrattar, ömsom undrar om han tänker försöka ta sig ut det hållet.
onsdag 31 december 2008
måndag 29 december 2008
Det där om tillbehören
Vecka 28 (27 + 4)
Nu har vi köpt vagn! I detta vrålåk, en Emmaljunga Edge från-05, ska lillebror susa omkring i vår. Den blev vår för 900:-, den behöver smörjas en aning på några ställen och jag ska sy på en lapp på åkpåsen där den fått ett hål av en gnista från majbrasan. Eventuellt köper vi också till en mjuklift. Den har inte lufthjul, något som gjorde mig lättad, för punktering på barnvagnen känns inte som någon höjdare. Vi tycker båda att det är helt vansinnigt att lägga ut 8-10.000 kronor på en helt ny vagn, vi har inte den typen av pengar att lägga på en barnvagn och vi ser inte behovet av att göra ett statement med våra ägodelar. Så vi är sjukt nöjda med detta fynd, och säljaren var verkligen så himla trevlig. Hon drog av en hundralapp på det utsatta priset när vi såg att det gått hål på åkpåsen. Skötväska, regnskydd, myggnät, vindskydd och fårskinnsfodrad åkpåse ingick, allt i original, färgerna är svart och grått.
I övrigt är lillebror oerhört pigg och livlig, och jag tycker nog att jag känner huvudet upptill fortfarande. Det är mycket sprättande och sparkande därinne, och i helgen har både svärmor och svägerskan fått känna rörelser.
Svärmor hade hittat en kartong barnkläder till och jag tittade igenom den ikväll och hittade en hög med smått i storlek 50-62 som jag ska ta hem. Vissa av kläderna hade jag helt glömt bort och det var jättemysigt att gå igenom dem. Men allt är ju såklart blått. Om ni vill köpa kläder till lillebror sen så uppskattas grönt, rött, vitt och brunt mycket. Eller något annat fint, men kanske inte så mycket blått..
lördag 27 december 2008
Det där om hur tiden går
Vecka 28 (27 + 2)
Oj, vad länge sen det var jag uppdaterade här. Fy på mig. Och ingen aning har jag om vad jag väger nu heller. Och ingen bild har jag tagit på magen på länge. Men den är snygg, magen, rund och blank som ett polerat äpple.. Men vi har fått en ny kamera i julklapp, så jag ska be maken fota mig lite, magen både med och utan kläder, och mig nyårsklädd, tänkte jag.
För en vecka sedan hade jag massor av täta sammandragningar, och ont i korsryggen och svanken. Jag ringde in till förlossningen och de ville att jag skulle komma in. Jag fick ligga med ctg en stund och sammandragningarna kom med 2-4 minuters mellanrum. Tappen var mjuk men knappt påverkad annars, och läkaren sa att livmodern var värkberedd. Det var på gränsen att de skulle lägga in mig. Inte vad man vill höra i vecka 27. Jag fick antibiotika för en eventuell uvi och order om att komma tillbaka dagen efter om det inte slutade. Ingen fysisk aktivitet fick jag syssla med heller. Kul när man ska ha huset fullt av julfirande släkt fyra dagar senare. I alla fall så slutade sammandragningarna samma kväll, magen kändes överhuvudtaget mycket mjukare efter bara två tabletter. Jag låg vaken i en och en halv timme mitt i natten, men fick bara fyra st på den tiden.
Vi har varit på ikea idag och köpt julklapp till svärmor. Det vi skulle ha var slut när jag var där innan jul, och nu ska vi åka upp och fira jul med dem imorgon. Nu är klappen inslagen i fint guldigt papper, skönt att det är klart. Vi köpte ett tiopack "tvättlappar" till lillebror, det är frottéhanddukar i 30x30 cm, med hankar i olika färger, perfekt vid amning och kräkande och blöjbyten och allt vad de kan tänkas användas till. Och imorgon ska vi titta på vagn, på vägen upp till svärföräldrarna. Hittade en Emmaljunga Edge på blocket, för bara 1.000 kr. Den ser fräsch ut på bild och säljaren sa att den är sparsamt använd. Allt ingår och den är svart och grå, diskreta färger, precis som jag önskade mig. Hoppas innerligt att den är fin och välskött nu, det hade varit jätteskönt att slippa leta vagn när magen är ännu större och ännu mer i vägen, man vill ju testa fällmekanismen och se om den väger tillräckligt lite för att jag ska kunna få in den i bilen själv och så.
I gravidhäftet läser jag att lillebror väger ca. 1,1 kg nu och att han är 35 cm lång från hjässa till hälar. Han ligger verkligen ända framme mot huden på magen och han rör ordentligt på sig, mycket och ofta. Jag misstänker att något sånt här kommer att hända så småningom:
Oj, vad länge sen det var jag uppdaterade här. Fy på mig. Och ingen aning har jag om vad jag väger nu heller. Och ingen bild har jag tagit på magen på länge. Men den är snygg, magen, rund och blank som ett polerat äpple.. Men vi har fått en ny kamera i julklapp, så jag ska be maken fota mig lite, magen både med och utan kläder, och mig nyårsklädd, tänkte jag.
För en vecka sedan hade jag massor av täta sammandragningar, och ont i korsryggen och svanken. Jag ringde in till förlossningen och de ville att jag skulle komma in. Jag fick ligga med ctg en stund och sammandragningarna kom med 2-4 minuters mellanrum. Tappen var mjuk men knappt påverkad annars, och läkaren sa att livmodern var värkberedd. Det var på gränsen att de skulle lägga in mig. Inte vad man vill höra i vecka 27. Jag fick antibiotika för en eventuell uvi och order om att komma tillbaka dagen efter om det inte slutade. Ingen fysisk aktivitet fick jag syssla med heller. Kul när man ska ha huset fullt av julfirande släkt fyra dagar senare. I alla fall så slutade sammandragningarna samma kväll, magen kändes överhuvudtaget mycket mjukare efter bara två tabletter. Jag låg vaken i en och en halv timme mitt i natten, men fick bara fyra st på den tiden.
Vi har varit på ikea idag och köpt julklapp till svärmor. Det vi skulle ha var slut när jag var där innan jul, och nu ska vi åka upp och fira jul med dem imorgon. Nu är klappen inslagen i fint guldigt papper, skönt att det är klart. Vi köpte ett tiopack "tvättlappar" till lillebror, det är frottéhanddukar i 30x30 cm, med hankar i olika färger, perfekt vid amning och kräkande och blöjbyten och allt vad de kan tänkas användas till. Och imorgon ska vi titta på vagn, på vägen upp till svärföräldrarna. Hittade en Emmaljunga Edge på blocket, för bara 1.000 kr. Den ser fräsch ut på bild och säljaren sa att den är sparsamt använd. Allt ingår och den är svart och grå, diskreta färger, precis som jag önskade mig. Hoppas innerligt att den är fin och välskött nu, det hade varit jätteskönt att slippa leta vagn när magen är ännu större och ännu mer i vägen, man vill ju testa fällmekanismen och se om den väger tillräckligt lite för att jag ska kunna få in den i bilen själv och så.
I gravidhäftet läser jag att lillebror väger ca. 1,1 kg nu och att han är 35 cm lång från hjässa till hälar. Han ligger verkligen ända framme mot huden på magen och han rör ordentligt på sig, mycket och ofta. Jag misstänker att något sånt här kommer att hända så småningom:
lördag 20 december 2008
Det där om att det är lite väl tidigt
Vecka 27 (26 + 2)
Aj! Jag har sammandragningar som gör ont. En i minuten sedan jag började ta tiden för 35 minuter sedan. Det gör ont i korsryggen hela tiden, så jag ligger på värmedynan, och sammandragningarna gör ont som i ett band under magen, mensvärksliknande. Jag hade ju massor av sammandragningar igår också, men de gjorde inte ont.
Jag tänkte gå och äta lite frukost och sen lägga mig i badkaret. Om det inte går över lite till i eftermiddag får jag nog ringa in till KK och höra vad de tror.
Aj! Jag har sammandragningar som gör ont. En i minuten sedan jag började ta tiden för 35 minuter sedan. Det gör ont i korsryggen hela tiden, så jag ligger på värmedynan, och sammandragningarna gör ont som i ett band under magen, mensvärksliknande. Jag hade ju massor av sammandragningar igår också, men de gjorde inte ont.
Jag tänkte gå och äta lite frukost och sen lägga mig i badkaret. Om det inte går över lite till i eftermiddag får jag nog ringa in till KK och höra vad de tror.
fredag 19 december 2008
Det där om att vara supergravid
Vecka 27 (26 + 1)
Jag börjar undra om inte alla haft fel i beräkningarna, jag kan inte vara i bara v. 27, måste vara i 37. Minst.
Min mage är enorm, sf-måttet är 27 och den ser helt enorm ut eftersom jag bär lillebror så långt fram/ut. Idag har jag haft svullna fingrar, ringarna satt hårt i eftermiddags när jag var på ikea. Har varit trött och tung i benen och haft ont i fötterna. Ryggen har hållt sig i schack vad gäller det vanliga stället, men istället har jag varit trött och öm i svanken och korsryggen. Jag har sammandragningar HELA tiden, även om de är snälla och inte gör ont. Jag börjar känna av halsbränna efter den goda middagen som min inneboende kompis lagat som "sista måltid", hon flyttar till sin egen lägenhet imorgon. Och magen är bara svullen och tokspänd (tror nästan huden ska spricka..) och i vägen och den stramar och jag är bara så trött på den för tillfället.
Jag vill ha min bebis och en platt mage som får plats i nya julklappsjackan från jobbet. Idag är jag riktigt j-a trött på att vara gravid, så det så. Och nästa person som påpekar att magen är stor eller frågar om jag ska ha två kommer att få en smäll.
Jag börjar undra om inte alla haft fel i beräkningarna, jag kan inte vara i bara v. 27, måste vara i 37. Minst.
Min mage är enorm, sf-måttet är 27 och den ser helt enorm ut eftersom jag bär lillebror så långt fram/ut. Idag har jag haft svullna fingrar, ringarna satt hårt i eftermiddags när jag var på ikea. Har varit trött och tung i benen och haft ont i fötterna. Ryggen har hållt sig i schack vad gäller det vanliga stället, men istället har jag varit trött och öm i svanken och korsryggen. Jag har sammandragningar HELA tiden, även om de är snälla och inte gör ont. Jag börjar känna av halsbränna efter den goda middagen som min inneboende kompis lagat som "sista måltid", hon flyttar till sin egen lägenhet imorgon. Och magen är bara svullen och tokspänd (tror nästan huden ska spricka..) och i vägen och den stramar och jag är bara så trött på den för tillfället.
Jag vill ha min bebis och en platt mage som får plats i nya julklappsjackan från jobbet. Idag är jag riktigt j-a trött på att vara gravid, så det så. Och nästa person som påpekar att magen är stor eller frågar om jag ska ha två kommer att få en smäll.
torsdag 18 december 2008
Det där om nytt besök
Vecka 27 (26 + 0), vikt 63,3 kg (+ 6,8 kg).
Imorse var jag på nytt besök hos min bm. Hon är jätterar och duktig och jag tycker om henne, och så visar det sig att hon ska vara borta i ett halvår fr.o.m. 19 januari. Hon ska byta tjänst med en bm på sjukhuset, så om jag snittas hamnar jag på hennes avdelning. Nästa besök är i alla fall bokat till 12 januari och då blir det en annan variant av sockerbelastning eftersom jag inte vill göra den vanliga (dricka en vidrig sockerlösning på fastande mage). Jag ska äta en ordentlig frukost med juice och grejer och sen ska vi mäta mitt blodsocker på mvc två timmar senare. Lite trevligare sätt, tror jag.
Hon var nöjd med min blodtryckstabell som jag fyllt i varje morgon sedan senaste besöket, men jag ska fortsätta ta det ändå, eftersom jag har apparaten hemma och inte tycker att det är särskilt betungande.
Hb låg på 111, trots att jag bara tagit Niferex ungefär varannan dag. Nyponsoppa och järntabletter verkar vara en vinnande kombination. Bt 111/78, sf-mått 27 (strax över normalkurvan, och bm menade att om jag nu bär honom långt ut/fram så blir livmoderns mått större), hjärtljuden 146 och sätesläge. Jodå, jag har nog haft rätt i min känsla. Hon kände hans huvud på höger sida idag, och jag har ju varit tämligen säker på att det varit hans rumpa som hickat loss nere i mitt bäcken. Så just nu ligger han på exakt samma sätt som sin storebror. Jag undrar lite om formen på min livmoder inte tillåter något annat.. Det skulle ju vara rätt bekvämt om han låg kvar i säte på ultraljudet i v. 32, då blir det ingen diskussion om snitt eller inte, eftersom jag kommer att vägra vändningsförsök på en redan snittad livmoder (och eftersom jag vill ha ett kejsarsnitt oavsett). Min bm skulle ringa ultraljudsavdelningen idag och be att de bokar in mig för andra ul så fort som möjligt, så att jag faktiskt får komma dit i rätt vecka, eftersom vi vill ha tid efter det för läkarbesök och liknande. Förra gången ramlade jag ur systemet och fick en tid först efter att jag ringt dem och frågat, vilket ledde till att mitt andra ul då blev i v. 35 och där upptäcktes det att han låg i säte. Då blev det plötsligt brått att försöka få en tid till mig på spec.MVC och sen att få en snittid lagom långt innan bf.
Det känns bra idag. :) Ryggen är lite mer samarbetsvillig idag än igår också, men nu ska jag gå och ta två Panocod och vila en stund på en soffa på jobbet, för jag ska vara kvar länge idag eftersom vi ska på after work ikväll.
Imorse var jag på nytt besök hos min bm. Hon är jätterar och duktig och jag tycker om henne, och så visar det sig att hon ska vara borta i ett halvår fr.o.m. 19 januari. Hon ska byta tjänst med en bm på sjukhuset, så om jag snittas hamnar jag på hennes avdelning. Nästa besök är i alla fall bokat till 12 januari och då blir det en annan variant av sockerbelastning eftersom jag inte vill göra den vanliga (dricka en vidrig sockerlösning på fastande mage). Jag ska äta en ordentlig frukost med juice och grejer och sen ska vi mäta mitt blodsocker på mvc två timmar senare. Lite trevligare sätt, tror jag.
Hon var nöjd med min blodtryckstabell som jag fyllt i varje morgon sedan senaste besöket, men jag ska fortsätta ta det ändå, eftersom jag har apparaten hemma och inte tycker att det är särskilt betungande.
Hb låg på 111, trots att jag bara tagit Niferex ungefär varannan dag. Nyponsoppa och järntabletter verkar vara en vinnande kombination. Bt 111/78, sf-mått 27 (strax över normalkurvan, och bm menade att om jag nu bär honom långt ut/fram så blir livmoderns mått större), hjärtljuden 146 och sätesläge. Jodå, jag har nog haft rätt i min känsla. Hon kände hans huvud på höger sida idag, och jag har ju varit tämligen säker på att det varit hans rumpa som hickat loss nere i mitt bäcken. Så just nu ligger han på exakt samma sätt som sin storebror. Jag undrar lite om formen på min livmoder inte tillåter något annat.. Det skulle ju vara rätt bekvämt om han låg kvar i säte på ultraljudet i v. 32, då blir det ingen diskussion om snitt eller inte, eftersom jag kommer att vägra vändningsförsök på en redan snittad livmoder (och eftersom jag vill ha ett kejsarsnitt oavsett). Min bm skulle ringa ultraljudsavdelningen idag och be att de bokar in mig för andra ul så fort som möjligt, så att jag faktiskt får komma dit i rätt vecka, eftersom vi vill ha tid efter det för läkarbesök och liknande. Förra gången ramlade jag ur systemet och fick en tid först efter att jag ringt dem och frågat, vilket ledde till att mitt andra ul då blev i v. 35 och där upptäcktes det att han låg i säte. Då blev det plötsligt brått att försöka få en tid till mig på spec.MVC och sen att få en snittid lagom långt innan bf.
Det känns bra idag. :) Ryggen är lite mer samarbetsvillig idag än igår också, men nu ska jag gå och ta två Panocod och vila en stund på en soffa på jobbet, för jag ska vara kvar länge idag eftersom vi ska på after work ikväll.
måndag 15 december 2008
Det där om bild fram och från sidan
Vecka 26 (25 + 4)
Från sidan i morse, mammajeans, mammalinne och svart skjorta. Som jag tänkte slänga för några månader sen. Men den satt ju kanonbra nu. Visserligen med en knapp oknäppt, men ändå.
Framifrån:
Och en lättklädd bild för att ni ska se proportionerna. Undrar var det här ska sluta.
Från sidan i morse, mammajeans, mammalinne och svart skjorta. Som jag tänkte slänga för några månader sen. Men den satt ju kanonbra nu. Visserligen med en knapp oknäppt, men ändå.
Framifrån:
Och en lättklädd bild för att ni ska se proportionerna. Undrar var det här ska sluta.
söndag 14 december 2008
Det där om missilen
Vikt: 62,7. Ha! "Bara" plussat 6,2 kg, inte alls närmre 7. Men det hjälper ju inte. Magen står fortfarande rakt ut som en kryssningsmissil. Jag ska ta en bild framifrån när jag har bättre byxor på mig, så ska ni få se att det bara syns från sidan.
På torsdag är det bm-besök igen, och jag som har slarvat med järnet. Suck.
Jag har i alla fall snygga bröst.
lördag 13 december 2008
Det där om positioneringen
Vecka 26 (25 + 2)
Jag undrar om inte lillebror ligger med rumpan neråt för tillfället. Det är mycket bök nertill, men sällan något distinkt. Ofta känns det som hicka ända nere vid blygdbenet, och som jag minns det så känns barnets hicka där det har rumpan. De flesta hårda sparkar kommer upp mot revbenen på höger sida, och nu känns det som en liten kroppsdel, typ en fot, är och petar i midjetrakten på höger sida. Så spegelvänt mot storebror då, om jag tolkar det hela rätt. Å andra sidan har han plats att snurra omkring i några veckor till, och det gör han nog också, för ibland är sparkarna hårdast runt naveln.
Sonen låg i säte från omkring vecka 30, då började jag känna av hans huvud som satt inkilat under mina revben på höger sida. Ganska obehagligt.
Jag undrar om inte lillebror ligger med rumpan neråt för tillfället. Det är mycket bök nertill, men sällan något distinkt. Ofta känns det som hicka ända nere vid blygdbenet, och som jag minns det så känns barnets hicka där det har rumpan. De flesta hårda sparkar kommer upp mot revbenen på höger sida, och nu känns det som en liten kroppsdel, typ en fot, är och petar i midjetrakten på höger sida. Så spegelvänt mot storebror då, om jag tolkar det hela rätt. Å andra sidan har han plats att snurra omkring i några veckor till, och det gör han nog också, för ibland är sparkarna hårdast runt naveln.
Sonen låg i säte från omkring vecka 30, då började jag känna av hans huvud som satt inkilat under mina revben på höger sida. Ganska obehagligt.
fredag 12 december 2008
Det där om storleken
Vecka 26 (25 + 1)
Jag såg mig i spegeln i morse. Min mage är stor, det är den. Men den är bara stor rakt framåt. När jag tittar rakt framifrån så är det mest naveln som ser lite annorlunda ut, i övrigt så håller magen sig innanför kroppens normala konturer på bredden. Den är smal och putar rakt framåt, precis som en typisk pojkmage. Den bara ramlade ut framåt för ett par veckor sen, och nu är den helt enorm. I alla fall om man tittar från sidan.
Jag ligger i sängen och skrattar åt att koftan hoppar till när det sparkas inne i magen.
Jag såg mig i spegeln i morse. Min mage är stor, det är den. Men den är bara stor rakt framåt. När jag tittar rakt framifrån så är det mest naveln som ser lite annorlunda ut, i övrigt så håller magen sig innanför kroppens normala konturer på bredden. Den är smal och putar rakt framåt, precis som en typisk pojkmage. Den bara ramlade ut framåt för ett par veckor sen, och nu är den helt enorm. I alla fall om man tittar från sidan.
Jag ligger i sängen och skrattar åt att koftan hoppar till när det sparkas inne i magen.
onsdag 10 december 2008
Det där om jäkla försäkringskassan
Vecka 25 (24 + 6)
Hur ska man kunna förstå försäkringskassans regler för föräldrapenning egentligen? Jag begriper inte. Men efter att ha ställt en fråga på ett forum fick jag i alla fall lite klarhet. Nu måste jag visa min uträkning för maken och fråga vad han tycker om upplägget och sen räkna på våra månadskostnader.
Jag kan knappt vänta på att fylla i blanketterna, det är så spännande att se vad som blev fel den här gången..
Det är rätt bra att göra det i tid, för det blir lite lättare att planera avbetalningar och sånt, och jag kan säga till mitt jobb att jag förmodligen är hemma till och med det och det datumet. Jag börjar förmodligen jobba igen i augusti 2010.
Hur ska man kunna förstå försäkringskassans regler för föräldrapenning egentligen? Jag begriper inte. Men efter att ha ställt en fråga på ett forum fick jag i alla fall lite klarhet. Nu måste jag visa min uträkning för maken och fråga vad han tycker om upplägget och sen räkna på våra månadskostnader.
Jag kan knappt vänta på att fylla i blanketterna, det är så spännande att se vad som blev fel den här gången..
Det är rätt bra att göra det i tid, för det blir lite lättare att planera avbetalningar och sånt, och jag kan säga till mitt jobb att jag förmodligen är hemma till och med det och det datumet. Jag börjar förmodligen jobba igen i augusti 2010.
tisdag 9 december 2008
Det där om medicinen
Vecka 25 (24 + 5), 63,2 kg (+6,7 )
Blodtrycket fortsätter hålla sig i schack, 116/71 i morse. Vikten har ju ballat ur totalt, nästan 7 kg upp. Men det känns som om det kvittar, jag tycker inte att jag ser tjock ut, mest gravid faktiskt. Och mammajeansen har börjat sitta jättesnyggt, undrar om rumpan fått sig några hekto också. Inget som skadar i så fall.
Igår hade jag telefontid med reumatologen, vi justerade kortisondosen lite, eftersom jag tycker att jag fått känningar av magkatarr sedan jag ökade till 10 mg/dag. Nu ska jag ta 10 mg varannan dag och 7,5 varannan dag, så skonas magen lite i alla fall, samtidigt som jag bör hålla mig smärtfri.
Och i morse hade jag telefontid med vår familjeläkare, hon som sjukskrev mig och skrev ut Alvedon Forte. Hon skrev ut 50 tabletter Panocod till mig, och jag måste såklart vara restriktiv med att ta dem, eftersom kodeinet är beroendeframkallande (och förstoppande..) både för mig och bebis vid långvarig användning. Men detta innebär ju att det finns vissa saker jag kommer att få lättare att göra, som att umgås över en middag på kvällen. Ikväll ska sonen gå lussetåg, så jag tänkte ta en tablett i eftermiddag och hoppas kunna vara med hela kvällen utan att sitta och vrida mig i smärtor på stolen. Jag blev så lättad och glad att jag nästan grät. Jag har haft så ont vissa kvällar (t.ex. i lördags efter julfesten och igår kväll efter mammamiddagen) att jag bara gråtit när jag kommit hem. Det går knappt att sitta normalt i bilen.
Köpte ett par nya stödstrumpor på apoteket igår. Jag tycker nog inte det är så farligt som det låter, de är svarta och går till precis under knäet. Lite som svarta skolflickssockar? Framför allt är det ju skönt på kvällen när man tar av dem att vaderna inte känns så svullna och krampbenägna.
Bara 8 dagar kvar att jobba innan nästan tre veckors julledighet, så oerhört skönt.
Annars är lillebror en pigg rackare, jag känner av honom mest hela tiden, på massor av olika ställen i magen. Mycket upptill, i livmoderns överkant, gärna farligt nära revbenen. Där uppe kommer de riktigt hårda sparkarna. Mycket allra längst ner, men där är det mest buffande och petande, och förstås små kickar på blåsan. Känns ibland som vändningar, tycker jag, så han kanske snurrar runt på något sätt där. Ibland är det på två ställen samtidigt, gärna på motsatta sidor, så då sträcker han väl ut sig i hela sin fulla lilla längd där. Det är jobbigt att sitta länge, både för ryggen och för revbenen. Vet inte om det trycker på revbenen när jag sitter eller om det kommer från ryggen, men jag är i alla fall öm i bröstkorgen under brösten.
Sammandragningarna, som visserligen inte kommer sådär himla ofta och som inte gör ont alls, har börjat göra mig lite andfådd och yr när de sätter in. Nånstans påverkar de blodflödet, förmodligen genom att de trycker på hålvenen. Spännande.
Blodtrycket fortsätter hålla sig i schack, 116/71 i morse. Vikten har ju ballat ur totalt, nästan 7 kg upp. Men det känns som om det kvittar, jag tycker inte att jag ser tjock ut, mest gravid faktiskt. Och mammajeansen har börjat sitta jättesnyggt, undrar om rumpan fått sig några hekto också. Inget som skadar i så fall.
Igår hade jag telefontid med reumatologen, vi justerade kortisondosen lite, eftersom jag tycker att jag fått känningar av magkatarr sedan jag ökade till 10 mg/dag. Nu ska jag ta 10 mg varannan dag och 7,5 varannan dag, så skonas magen lite i alla fall, samtidigt som jag bör hålla mig smärtfri.
Och i morse hade jag telefontid med vår familjeläkare, hon som sjukskrev mig och skrev ut Alvedon Forte. Hon skrev ut 50 tabletter Panocod till mig, och jag måste såklart vara restriktiv med att ta dem, eftersom kodeinet är beroendeframkallande (och förstoppande..) både för mig och bebis vid långvarig användning. Men detta innebär ju att det finns vissa saker jag kommer att få lättare att göra, som att umgås över en middag på kvällen. Ikväll ska sonen gå lussetåg, så jag tänkte ta en tablett i eftermiddag och hoppas kunna vara med hela kvällen utan att sitta och vrida mig i smärtor på stolen. Jag blev så lättad och glad att jag nästan grät. Jag har haft så ont vissa kvällar (t.ex. i lördags efter julfesten och igår kväll efter mammamiddagen) att jag bara gråtit när jag kommit hem. Det går knappt att sitta normalt i bilen.
Köpte ett par nya stödstrumpor på apoteket igår. Jag tycker nog inte det är så farligt som det låter, de är svarta och går till precis under knäet. Lite som svarta skolflickssockar? Framför allt är det ju skönt på kvällen när man tar av dem att vaderna inte känns så svullna och krampbenägna.
Bara 8 dagar kvar att jobba innan nästan tre veckors julledighet, så oerhört skönt.
Annars är lillebror en pigg rackare, jag känner av honom mest hela tiden, på massor av olika ställen i magen. Mycket upptill, i livmoderns överkant, gärna farligt nära revbenen. Där uppe kommer de riktigt hårda sparkarna. Mycket allra längst ner, men där är det mest buffande och petande, och förstås små kickar på blåsan. Känns ibland som vändningar, tycker jag, så han kanske snurrar runt på något sätt där. Ibland är det på två ställen samtidigt, gärna på motsatta sidor, så då sträcker han väl ut sig i hela sin fulla lilla längd där. Det är jobbigt att sitta länge, både för ryggen och för revbenen. Vet inte om det trycker på revbenen när jag sitter eller om det kommer från ryggen, men jag är i alla fall öm i bröstkorgen under brösten.
Sammandragningarna, som visserligen inte kommer sådär himla ofta och som inte gör ont alls, har börjat göra mig lite andfådd och yr när de sätter in. Nånstans påverkar de blodflödet, förmodligen genom att de trycker på hålvenen. Spännande.
söndag 7 december 2008
Det där om bilderna
Vecka 25 (24 + 3)
I morse låg blodtrycket på 113/67, dvs lågt. Det har i princip gått stadigt neråt under veckan, så det var nog en tillfällig grej, det där med "högt blodtryck". För tillfället kan man sammanfatta graviditeten med: STOR mage, spänd mage, lite sammandragningar, massor av rörelse i magen hela, hela tiden, och helt förstörd rygg.
Jag funderar på att ringa läkaren och få ett recept på något starkare smärtstillande, för som det är nu är det svårt att gå iväg och äta middag på kvällen, man kan inte leta upp en säng och lägga sig på överallt.
Imorgon ska jag försöka hitta stödstrumpor på Apoteket. Gärna svarta, 2 par. Jag har ett par sen innan, men jag känner att det börjar bli dags att använda dem mer eller mindre dagligen nu. Har haft krampkänningar mer eller mindre hela natten och vaderna känns svullna och stumma även om jag inte direkt kan se någon skillnad. Ska bli sådär kul att skölja upp strumpor var och varannan kväll, men jag kan inte gärna köpa 10 par..
Farfar fick känna lillebror sparka idag också. Han satte igång när vi satt och åt lunch, och fortsatte faktiskt så att både pappa och farfar fick känna. Sen jämförde vi sonens ultraljudsbild med lillebrors, och jodå, de har exakt samma profil på bilderna. Jag plockade fram sonens bebisfoton och klistrade in några i hans "mitt första år-bok" som han fick av sin faster innan han föddes. Att se sonen som liten igen satte igång ännu mer bebislängtan och nyfikenhet på hur han egentligen ser ut därinne. Undrar om han är lika lik storebror när han kommer ut som han är inne i magen.
I morse låg blodtrycket på 113/67, dvs lågt. Det har i princip gått stadigt neråt under veckan, så det var nog en tillfällig grej, det där med "högt blodtryck". För tillfället kan man sammanfatta graviditeten med: STOR mage, spänd mage, lite sammandragningar, massor av rörelse i magen hela, hela tiden, och helt förstörd rygg.
Jag funderar på att ringa läkaren och få ett recept på något starkare smärtstillande, för som det är nu är det svårt att gå iväg och äta middag på kvällen, man kan inte leta upp en säng och lägga sig på överallt.
Imorgon ska jag försöka hitta stödstrumpor på Apoteket. Gärna svarta, 2 par. Jag har ett par sen innan, men jag känner att det börjar bli dags att använda dem mer eller mindre dagligen nu. Har haft krampkänningar mer eller mindre hela natten och vaderna känns svullna och stumma även om jag inte direkt kan se någon skillnad. Ska bli sådär kul att skölja upp strumpor var och varannan kväll, men jag kan inte gärna köpa 10 par..
Farfar fick känna lillebror sparka idag också. Han satte igång när vi satt och åt lunch, och fortsatte faktiskt så att både pappa och farfar fick känna. Sen jämförde vi sonens ultraljudsbild med lillebrors, och jodå, de har exakt samma profil på bilderna. Jag plockade fram sonens bebisfoton och klistrade in några i hans "mitt första år-bok" som han fick av sin faster innan han föddes. Att se sonen som liten igen satte igång ännu mer bebislängtan och nyfikenhet på hur han egentligen ser ut därinne. Undrar om han är lika lik storebror när han kommer ut som han är inne i magen.
tisdag 2 december 2008
Det där om besöket
Vecka 24 (23 + 5)
I morse var jag på besök hos barnmorskan. Blodtrycket låg på 135/76, vilket hon tyckte var lite högt. Jag fick låna hem en blodtrycksmanschett och ska kolla blodtrycket varje morgon innan jag går upp. Ingen protein i urinen, så än så länge ser det ju inte så farligt ut. Hb låg på 112 och nu vill hon att jag tar Niferex varje dag, det har nog blivit ungefär varannan dag hittills.
SF-måttet (symfys-fundus, dvs från blygdbenets övre kant till livmoderns övre kant) låg på 23, vilket är prick på normalkurvan för 24 fullgångna veckor. Lillebrors hjärtslag låg på 148 och han sparkade till mikrofonen när vi väckte honom för att lyssna på honom. Vikten låg på 61,7 kg, ungefär samma som här hemma, så jag ligger på ca 5 kg plus. Hon var mycket nöjd med det och sa att eftersom jag är så smal så är det bra om jag går upp lite.
Angående kejsarsnitt så sa hon att vi kommer att boka en läkartid när jag varit på andra UL i v. 32-33. Hon sa också att jag inte skulle lägga energi på att oroa mig för det, för ingen kommer att tvinga mig att föda vaginalt. Det kändes skönt att höra.
Jag har ont i ryggen idag, jag fixar inte mycket mer än 4-5 timmar innan det börjar kännas ordentligt, men jag vill inte vara sjukskriven så mycket än.
Jag glömde fråga henne vad hon tänkte när hon frågade på inskrivningen om jag inte opererat brösten, jag får väl göra det nästa gång då..
I morse var jag på besök hos barnmorskan. Blodtrycket låg på 135/76, vilket hon tyckte var lite högt. Jag fick låna hem en blodtrycksmanschett och ska kolla blodtrycket varje morgon innan jag går upp. Ingen protein i urinen, så än så länge ser det ju inte så farligt ut. Hb låg på 112 och nu vill hon att jag tar Niferex varje dag, det har nog blivit ungefär varannan dag hittills.
SF-måttet (symfys-fundus, dvs från blygdbenets övre kant till livmoderns övre kant) låg på 23, vilket är prick på normalkurvan för 24 fullgångna veckor. Lillebrors hjärtslag låg på 148 och han sparkade till mikrofonen när vi väckte honom för att lyssna på honom. Vikten låg på 61,7 kg, ungefär samma som här hemma, så jag ligger på ca 5 kg plus. Hon var mycket nöjd med det och sa att eftersom jag är så smal så är det bra om jag går upp lite.
Angående kejsarsnitt så sa hon att vi kommer att boka en läkartid när jag varit på andra UL i v. 32-33. Hon sa också att jag inte skulle lägga energi på att oroa mig för det, för ingen kommer att tvinga mig att föda vaginalt. Det kändes skönt att höra.
Jag har ont i ryggen idag, jag fixar inte mycket mer än 4-5 timmar innan det börjar kännas ordentligt, men jag vill inte vara sjukskriven så mycket än.
Jag glömde fråga henne vad hon tänkte när hon frågade på inskrivningen om jag inte opererat brösten, jag får väl göra det nästa gång då..
lördag 29 november 2008
Det där om livets mirakel
Vecka 24 (23 + 2)
Jag tänkte på en sak. En hel del av er som läser har inte barn själva, när jag räknar efter. Så ni har aldrig gjort detta stora, läskiga. Ni vet såklart vad som finns där inne, växande bebis, fostervatten, moderkaka, navelsträng. Ni förstår ju varför min mage plötsligt ser ut som om jag svalt en medicinboll. Jag LOVAR att jag inte börjat äta mer än vanligt. ;)
Men ni vet inte riktigt vad som händer där inne, och när. Så därför tänkte jag guida er lite igenom livets mirakel:
~Vecka 5. Då när jag testade positivt, ni vet. Då är embryot 1 mm långt. Man skulle kunna se det med blotta ögat, men det ser bara ut som en liten klump. Men kommer ni ihåg så glada vi blev för den där lilla klumpen som bara var 1 mm stor?
~Vecka 6. Hjärtat slår sitt första slag, redan 22 dagar efter befruktningen, och det kan ses med ultraljud. Embryot är 4 mm långt, man kan urskilja huvud, bål, armknoppar, ögon- och öronanlag. Om en vecka kan embryot reflexmässigt röra sina armar.
~Vecka 9. Redan nu kan man se vad barnet har för kön. Embryot är 2-3 cm långt och väger som en vindruva. Det har både ögonlock och nässpets.
~Vecka 11. Nu börjar vi kalla det för foster istället för embryo. Det kan röra på läpparna och handen sluts vid beröring. Storlek: ca 5 cm och ca. 7-8 gram.
~Vecka 12. Fostret kan suga på tummen, gäspa, svälja och snurra runt.
~Vecka 13. Alla barnets organ har bildats, finjusteringar återstår.
~Vecka 14. Storlek: 8 cm (från huvud till stjärt, man räknar inte benen förrän i v. 27), 25 gram. Dricker fostervatten och kan kissa. Ögonbryn och hår på hjässan syns, barnet kan hålla upp huvudet.
~Vecka 15. Öronen är inte färdiga, men barnet kan uppfatta ljud.
~Vecka 16. Storlek: 11 cm, 80 gram. Händer, fingrar och naglar är färdiga. Ögonen är slutna, men barnet kan skilja på ljus och mörker. Barnet kan göra grimaser och rynka pannan.
~Vecka 18. 14 cm, 150 gram. Barnet reagerar på ljus och ljud och föredrar söta smaker framför andra. Fingeravtryck utvecklas.
~Vecka 19. 15 cm, 250 gram. Tandanlagen är färdiga, barnet utför medvetna rörelser, t.ex. suger på tummen.
~Vecka 22. 19 cm, 400 gram. Barnet har fått sin egen dygnsrytm och känseln är välutvecklad - barnet flyttar på huvudet om man kittlar det. Barnet experimenterar med känseln och stryker sig över ansiktet och känner på sin kropp.
I slutet av vecka 22 (21+6) infaller sista dagen då man får göra abort i Sverige (efter v. 18 är det endast med socialstyrelsens tillstånd).
~Vecka 24. Där är vi nu. Lillebror är nu ca 21 cm lång från huvud till stjärt och väger lite mer än ett halvt kilo. Balansorganet har utvecklats och han känner vad som är upp och ner i magen. Naglarna är fulländade och ögonfransarna är synliga. Om barnet föds nu har det en chans att klara sig. (När jag väntade sonen med bf i mars -03 så var det en kvinna som födde sin lilla dotter i januari istället för i maj. 23+2. Flickan överlevde med en lindrig synskada och en skada på ena foten.)
Mer om livets mirakel kommer efterhand som lillebror och magen växer.
Jag tänkte på en sak. En hel del av er som läser har inte barn själva, när jag räknar efter. Så ni har aldrig gjort detta stora, läskiga. Ni vet såklart vad som finns där inne, växande bebis, fostervatten, moderkaka, navelsträng. Ni förstår ju varför min mage plötsligt ser ut som om jag svalt en medicinboll. Jag LOVAR att jag inte börjat äta mer än vanligt. ;)
Men ni vet inte riktigt vad som händer där inne, och när. Så därför tänkte jag guida er lite igenom livets mirakel:
~Vecka 5. Då när jag testade positivt, ni vet. Då är embryot 1 mm långt. Man skulle kunna se det med blotta ögat, men det ser bara ut som en liten klump. Men kommer ni ihåg så glada vi blev för den där lilla klumpen som bara var 1 mm stor?
~Vecka 6. Hjärtat slår sitt första slag, redan 22 dagar efter befruktningen, och det kan ses med ultraljud. Embryot är 4 mm långt, man kan urskilja huvud, bål, armknoppar, ögon- och öronanlag. Om en vecka kan embryot reflexmässigt röra sina armar.
~Vecka 9. Redan nu kan man se vad barnet har för kön. Embryot är 2-3 cm långt och väger som en vindruva. Det har både ögonlock och nässpets.
~Vecka 11. Nu börjar vi kalla det för foster istället för embryo. Det kan röra på läpparna och handen sluts vid beröring. Storlek: ca 5 cm och ca. 7-8 gram.
~Vecka 12. Fostret kan suga på tummen, gäspa, svälja och snurra runt.
~Vecka 13. Alla barnets organ har bildats, finjusteringar återstår.
~Vecka 14. Storlek: 8 cm (från huvud till stjärt, man räknar inte benen förrän i v. 27), 25 gram. Dricker fostervatten och kan kissa. Ögonbryn och hår på hjässan syns, barnet kan hålla upp huvudet.
~Vecka 15. Öronen är inte färdiga, men barnet kan uppfatta ljud.
~Vecka 16. Storlek: 11 cm, 80 gram. Händer, fingrar och naglar är färdiga. Ögonen är slutna, men barnet kan skilja på ljus och mörker. Barnet kan göra grimaser och rynka pannan.
~Vecka 18. 14 cm, 150 gram. Barnet reagerar på ljus och ljud och föredrar söta smaker framför andra. Fingeravtryck utvecklas.
~Vecka 19. 15 cm, 250 gram. Tandanlagen är färdiga, barnet utför medvetna rörelser, t.ex. suger på tummen.
~Vecka 22. 19 cm, 400 gram. Barnet har fått sin egen dygnsrytm och känseln är välutvecklad - barnet flyttar på huvudet om man kittlar det. Barnet experimenterar med känseln och stryker sig över ansiktet och känner på sin kropp.
I slutet av vecka 22 (21+6) infaller sista dagen då man får göra abort i Sverige (efter v. 18 är det endast med socialstyrelsens tillstånd).
~Vecka 24. Där är vi nu. Lillebror är nu ca 21 cm lång från huvud till stjärt och väger lite mer än ett halvt kilo. Balansorganet har utvecklats och han känner vad som är upp och ner i magen. Naglarna är fulländade och ögonfransarna är synliga. Om barnet föds nu har det en chans att klara sig. (När jag väntade sonen med bf i mars -03 så var det en kvinna som födde sin lilla dotter i januari istället för i maj. 23+2. Flickan överlevde med en lindrig synskada och en skada på ena foten.)
Mer om livets mirakel kommer efterhand som lillebror och magen växer.
fredag 28 november 2008
Det där om den växande magen
Vecka 24 (23 + 1), 61,8 kg
Hjälp, vad hände med vikten?! Över fem kg plus redan? Och magen känns som om den tog ett stort skutt och blev enorm på ett par dagar. Idag har jag adventspyntat på jobbet, vilket innebar en del gående i trappor och en del krypande under folks skrivbord för att koppla in adventljusstakar i vägguttag. Det är då man märker att man kanske inte är världens smidigaste.. Magen är annars en rund och fin kula och naveln har verkligen ändrat form.
Jag får riktigt roliga sparkar från och till, så att man ser på utsidan av magen att det buktar, hur kul som helst att titta på.
Det är oerhört skönt att bara jobba sex timmar, som denna vecka där jag jobbat en dag 8-15 och en dag 10-17 (och vabbat två dagar och varit tjänstledig en..). Kvart i fem idag hade jag jätteont i ryggen, men annars har dagen gått riktigt bra, faktiskt. Tror att kiropraktorn lyckades med att ta bort någon mer låsning i ryggen, för jag orkar mer nu, om än inte oändligt.
Just nu är det annars rätt kul med kläder, för jag har liksom hunnit lära mig lite vad som funkar och har en bra basgarderob med tre par mammabyxor, en riktig mammakjol, både svarta och bruna mammastrumpbyxor, fem mammalinnen och två magtuber som gör att jag kan använda även en del vanliga kjolar. Linnena är långa och tajta och utanpå dem kan jag ha rätt många av mina gamla toppar och tröjor.
Imorgon är det julfest på makens jobb och det jag funderar mest över är faktiskt frisyren. Ptja, sämre kan man ha det.
Hjälp, vad hände med vikten?! Över fem kg plus redan? Och magen känns som om den tog ett stort skutt och blev enorm på ett par dagar. Idag har jag adventspyntat på jobbet, vilket innebar en del gående i trappor och en del krypande under folks skrivbord för att koppla in adventljusstakar i vägguttag. Det är då man märker att man kanske inte är världens smidigaste.. Magen är annars en rund och fin kula och naveln har verkligen ändrat form.
Jag får riktigt roliga sparkar från och till, så att man ser på utsidan av magen att det buktar, hur kul som helst att titta på.
Det är oerhört skönt att bara jobba sex timmar, som denna vecka där jag jobbat en dag 8-15 och en dag 10-17 (och vabbat två dagar och varit tjänstledig en..). Kvart i fem idag hade jag jätteont i ryggen, men annars har dagen gått riktigt bra, faktiskt. Tror att kiropraktorn lyckades med att ta bort någon mer låsning i ryggen, för jag orkar mer nu, om än inte oändligt.
Just nu är det annars rätt kul med kläder, för jag har liksom hunnit lära mig lite vad som funkar och har en bra basgarderob med tre par mammabyxor, en riktig mammakjol, både svarta och bruna mammastrumpbyxor, fem mammalinnen och två magtuber som gör att jag kan använda även en del vanliga kjolar. Linnena är långa och tajta och utanpå dem kan jag ha rätt många av mina gamla toppar och tröjor.
Imorgon är det julfest på makens jobb och det jag funderar mest över är faktiskt frisyren. Ptja, sämre kan man ha det.
tisdag 25 november 2008
Det där om att vara en krympling
- Söka läkare för två veckors förkylning - check! (Virus, ska spraya med Rhinocort. Mår f.ö. bättre, dvs mindre täppt. Hostar lite och är trött. Sonen är sjuk.)
- Söka läkare för ryggvärken, eventuellt be om sjukskrivning och smärtstillande - check! (Jättetrevlig kvinnlig läkare, sjukskrev mig på 25% efter erbjudande om 50% vilket jag helst inte vill ha. Hon ville dock inte ge mig citodon, utan skrev ut Alvedon Forte, vilket jag får ge en chans. Sjukskriven fram till julledigheten, jobbar 6 h/dag.)
-Ringa kiropraktorn om att ryggen inte blivit bättre - check! (Han tyckte vi skulle ge det en chans till, och menade att eftersom det var rätt kraftiga låsningar så kanske de behövde en påminnelse för att ge sig iväg. Han var positiv till sjukskrivningen också. Ska dit imorgon eftermiddag.)
-Ringa till reumatologen om nytt recept, samt om att medicinen inte tar det onda längre - check! (Knän och axlar gör ont trots kortison igår kväll. Ska få recept i veckan, har medicin kvar för en vecka framåt, ska ta 10mg Prednisolon istället för 5. Fick telefontid med min reumatolog den 8/12. Hinner träffa bm innan dess och då diskutera upplägget inför ett eventuellt snitt.)
Håll tummarna för att högre dos kortison, ett kiropraktorbesök till, kortare arbetsdagar och smärtstillande vid behov gör att jag funkar bättre. Maken är underbar, men han kan inte förväntas göra precis allting hemma. Och förkylning bort nu också, tack. Jag ligger för tillfället under duntäcket med strumpor, raggsockar, byxor, linne, finstickad tröja, munkjacka och datorn på magen. Och jag.. fryser?
- Söka läkare för ryggvärken, eventuellt be om sjukskrivning och smärtstillande - check! (Jättetrevlig kvinnlig läkare, sjukskrev mig på 25% efter erbjudande om 50% vilket jag helst inte vill ha. Hon ville dock inte ge mig citodon, utan skrev ut Alvedon Forte, vilket jag får ge en chans. Sjukskriven fram till julledigheten, jobbar 6 h/dag.)
-Ringa kiropraktorn om att ryggen inte blivit bättre - check! (Han tyckte vi skulle ge det en chans till, och menade att eftersom det var rätt kraftiga låsningar så kanske de behövde en påminnelse för att ge sig iväg. Han var positiv till sjukskrivningen också. Ska dit imorgon eftermiddag.)
-Ringa till reumatologen om nytt recept, samt om att medicinen inte tar det onda längre - check! (Knän och axlar gör ont trots kortison igår kväll. Ska få recept i veckan, har medicin kvar för en vecka framåt, ska ta 10mg Prednisolon istället för 5. Fick telefontid med min reumatolog den 8/12. Hinner träffa bm innan dess och då diskutera upplägget inför ett eventuellt snitt.)
Håll tummarna för att högre dos kortison, ett kiropraktorbesök till, kortare arbetsdagar och smärtstillande vid behov gör att jag funkar bättre. Maken är underbar, men han kan inte förväntas göra precis allting hemma. Och förkylning bort nu också, tack. Jag ligger för tillfället under duntäcket med strumpor, raggsockar, byxor, linne, finstickad tröja, munkjacka och datorn på magen. Och jag.. fryser?
lördag 22 november 2008
Det där om ryggen
Nu är ryggens tillstånd under all kritik. Varje eftermiddag på jobbet har jag så ont från 14-tiden att jag inte kan koncentrera mig på någonting. När jag väl kommer hem vid 17:30-tiden har jag så ont att jag nästan gråter och går direkt och lägger mig platt på rygg i sängen. Där ligger jag sen, och maken får sköta allt, laga mat, diska, lägga sonen.. Jag är bara handikappad. Sist jag var hos kiropraktorn, i oktober, så sa han att om jag kommer till honom en gång i månaden fram till förlossningen så ska vi nog kunna hålla ryggen i schack. Jag var där igår, han knäckte bort minst fem låsningar och sa att han trodde att vävnaden skulle vara irriterad resten av dagen och att det skulle bli jobbigt med ryggen. Jag tog Panodil, så jag slapp iaf huvudvärk, men lik förbannat var jag helt förstörd på eftermiddagen och hela kvällen.
Smärtan sitter högt upp, mellan skulderbladen, och känns mest som en trötthet egentligen. Det känns som om någon spänner ett band runt bröstkorgen och det är obehagligt att andas. Det känns som om jag tippar framåt, som om ryggen saknar styrka att hålla överkroppen upprätt.
Och förkylningen vill bara inte ge sig. Inatt har jag dessutom börjat hosta, och imorse fick jag panik när jag inte fick någon som helst luft genom näsan samtidigt som jag inte var ett dugg snuvig. Bara tvärtäppt.
Så på måndag ska jag ringa vårdcentralen och försöka få en tid och kolla mina bihålor och kanske ta en odling. Det är nästan två veckor som jag varit dålig nu. Dessutom ska jag ringa min barnmorska och kolla vad hon säger om läkartider, etc. för nu måste jag nog diskutera en sjukskrivning, kanske på 25%. I värsta fall kan jag prata med min chef om att jobba på jobbet fram till 14-14:30 eller så, sen köra hem och jobba resten hemifrån, där jag kan lägga mig på rygg med datorn om jag behöver. Och oavsett hur det blir med en eventuell sjukskrivning så måste jag få någon sorts smärtstillande som funkar på ryggen, för som det är nu så fungerar jag inte. Citodon, tack.
Annars är lillebror pigg idag, började sparka när pappa väckte honom i morse. Han var så stilla och lugn att jag blev alldeles nervös, men när pappa började prata med honom så fick vi en liten spark till svar, och sen blev det ordentligt liv när jag legat på rygg ett tag.
Smärtan sitter högt upp, mellan skulderbladen, och känns mest som en trötthet egentligen. Det känns som om någon spänner ett band runt bröstkorgen och det är obehagligt att andas. Det känns som om jag tippar framåt, som om ryggen saknar styrka att hålla överkroppen upprätt.
Och förkylningen vill bara inte ge sig. Inatt har jag dessutom börjat hosta, och imorse fick jag panik när jag inte fick någon som helst luft genom näsan samtidigt som jag inte var ett dugg snuvig. Bara tvärtäppt.
Så på måndag ska jag ringa vårdcentralen och försöka få en tid och kolla mina bihålor och kanske ta en odling. Det är nästan två veckor som jag varit dålig nu. Dessutom ska jag ringa min barnmorska och kolla vad hon säger om läkartider, etc. för nu måste jag nog diskutera en sjukskrivning, kanske på 25%. I värsta fall kan jag prata med min chef om att jobba på jobbet fram till 14-14:30 eller så, sen köra hem och jobba resten hemifrån, där jag kan lägga mig på rygg med datorn om jag behöver. Och oavsett hur det blir med en eventuell sjukskrivning så måste jag få någon sorts smärtstillande som funkar på ryggen, för som det är nu så fungerar jag inte. Citodon, tack.
Annars är lillebror pigg idag, började sparka när pappa väckte honom i morse. Han var så stilla och lugn att jag blev alldeles nervös, men när pappa började prata med honom så fick vi en liten spark till svar, och sen blev det ordentligt liv när jag legat på rygg ett tag.
torsdag 20 november 2008
Det där om hårt
Vecka 23 (22 + 0)
Vecka 23. Wow. Det känns som om jag gått långt nu, och det har faktiskt gått fort. Från och till känns det som att magen inte får plats i sig själv, dvs hud och muskler stramar och jag kan knappt andas. Det är främst på kvällen när jag ätit middag som jag känner mig sprickfärdig. Huden har börjat klia allt oftare, så det blir nog snart insmörjning varje dag. Jag var nyss på toaletten på jobbet och smorde in med fuktkräm.
På nätterna blir jag så tung på mitten att ryggen sträcks på den sida jag ligger på, så jag snurrar omkring i sängen. Inatt hade jag en kudde mellan knäna ett tag, oerhört skönt. Magen stöttar jag upp lite grann med en bit av duntäcket. Var faktiskt uppe och kissade inatt, något jag aldrig någonsin gör, och inte ens gjorde när jag var höggravid med sonen. Men det finns gränser för hur mycket obehag jag står ut med, förkylning och ont i ryggen och dessutom kissnödighet, då somnar jag inte om.
Makens övertygelse om Vilgot som det perfekta namnet fick ny glöd igår kväll, och jag börjar misströsta. Om han får heta Vilgot, kan jag då ge honom Viggo som smeknamn, dvs gosprata och säga "mammas lille Vigge-Viggo" eller nåt annat tramsigt, och till sist blir han förvirrad och börjar kalla sig själv Viggo, och så har jag kuppat in ett namn som jag åtminstone tycker om?
Det mysigaste just nu är annars att en del av buffandet och vågorna i magen har övergått till riktiga små kickar av någon vansinnigt liten kroppsdel, förmodligen en fot. Jättemysigt i navelhöjd, mindre mysigt neråt i bäckenet, alternativt på blåsan. Häromdagen sparkade han i navlehöjd, på höger sida, och plötsligt kände jag en liten smäll mot fingrarna som jag höll tryckta där, nästan som om någon "flicked" från insidan. Ni vet, som när man snärtar till någon med långfingret, genom att släppa med tummen. Det var riktigt häftigt.
Det ska bli så oerhört spännande att få se honom, se hur han ser ut. Undrar om han är lik storebror. Om han har hår. Om hans ögon blir blå eller gröna. Om han blir blond eller föds med fjunigt morotsfärgat hår som jag gjorde. Om han har några födelsemärken.
Jag längtar.
Vecka 23. Wow. Det känns som om jag gått långt nu, och det har faktiskt gått fort. Från och till känns det som att magen inte får plats i sig själv, dvs hud och muskler stramar och jag kan knappt andas. Det är främst på kvällen när jag ätit middag som jag känner mig sprickfärdig. Huden har börjat klia allt oftare, så det blir nog snart insmörjning varje dag. Jag var nyss på toaletten på jobbet och smorde in med fuktkräm.
På nätterna blir jag så tung på mitten att ryggen sträcks på den sida jag ligger på, så jag snurrar omkring i sängen. Inatt hade jag en kudde mellan knäna ett tag, oerhört skönt. Magen stöttar jag upp lite grann med en bit av duntäcket. Var faktiskt uppe och kissade inatt, något jag aldrig någonsin gör, och inte ens gjorde när jag var höggravid med sonen. Men det finns gränser för hur mycket obehag jag står ut med, förkylning och ont i ryggen och dessutom kissnödighet, då somnar jag inte om.
Makens övertygelse om Vilgot som det perfekta namnet fick ny glöd igår kväll, och jag börjar misströsta. Om han får heta Vilgot, kan jag då ge honom Viggo som smeknamn, dvs gosprata och säga "mammas lille Vigge-Viggo" eller nåt annat tramsigt, och till sist blir han förvirrad och börjar kalla sig själv Viggo, och så har jag kuppat in ett namn som jag åtminstone tycker om?
Det mysigaste just nu är annars att en del av buffandet och vågorna i magen har övergått till riktiga små kickar av någon vansinnigt liten kroppsdel, förmodligen en fot. Jättemysigt i navelhöjd, mindre mysigt neråt i bäckenet, alternativt på blåsan. Häromdagen sparkade han i navlehöjd, på höger sida, och plötsligt kände jag en liten smäll mot fingrarna som jag höll tryckta där, nästan som om någon "flicked" från insidan. Ni vet, som när man snärtar till någon med långfingret, genom att släppa med tummen. Det var riktigt häftigt.
Det ska bli så oerhört spännande att få se honom, se hur han ser ut. Undrar om han är lik storebror. Om han har hår. Om hans ögon blir blå eller gröna. Om han blir blond eller föds med fjunigt morotsfärgat hår som jag gjorde. Om han har några födelsemärken.
Jag längtar.
söndag 16 november 2008
Det där om längtan
Jag längtar så efter lillebror just nu. Maken också. Nej, jag längtar inte efter att vakna sex gånger per natt, efter att byta de där kladdiga överfulla bajsblöjorna eller efter arga protestskrik för allt möjligt man måste göra (väga och mäta på BVC, sitta fastspänd i bilen eller klä på sig overallen) men inte kan förklara meningen med för bebisen. Men jag längtar efter gosandet, bebisgurgel, att se mitt barn när han sover, att ha mitt finger i hans hand, att bada honom och se honom njuta när han hamnar i 38-gradigt vatten, att dra in hans gosiga varma bebisdoft, att klä på honom rena kläder och pussa på honom på skötbordet, att se honom med sin pappa och sin storebror, att ha honom i vår familj.
Kan han inte vara färdig snart, han har ju legat där inne jättelänge nu.
Det där om att vara förföljd
Vecka 22 (21 + 3)
Som ni kanske har sett på vanliga stället så är det någon/några som väldigt gärna vill komma in hit och läsa. Jag mailar bara ut den här adressen, och bara till sådana jag känner eller känner igen sedan tidigare från nätet (jag har nekat en person med en väldigt anonym mailadress som mailade och ville ha adressen). Sådana jag litar på, helt enkelt. Jag vill helst inte behöva låsa den, för då måste man logga in med google-account, och alla mina läsare har inte ett sådant.
Den här personen har googlat med flera olika sökord för att hitta hit, och har hamnat hos flera av mina kompisar (i dagsläget fyra stycken som jag vet om), men inte här, vad jag vet. Jag hoppas att alla ni som läser håller adressen för er själva, eftersom jag inte i onödan vill lämna ut min familj. Försök även att inte nämna familjemedlemmarnas namn i kommentarsfältet är ni snälla.
Sedan kan jag i mitt stilla sinne undra hur mina rapporteringar här kan vara det minsta intressanta för någon som inte har någon relation till mig, men det är ju en annan fråga. Så, ju färre galningar som hittar hit, desto öppnare inlägg från mig. Tack för er förståelse.
Som ni kanske har sett på vanliga stället så är det någon/några som väldigt gärna vill komma in hit och läsa. Jag mailar bara ut den här adressen, och bara till sådana jag känner eller känner igen sedan tidigare från nätet (jag har nekat en person med en väldigt anonym mailadress som mailade och ville ha adressen). Sådana jag litar på, helt enkelt. Jag vill helst inte behöva låsa den, för då måste man logga in med google-account, och alla mina läsare har inte ett sådant.
Den här personen har googlat med flera olika sökord för att hitta hit, och har hamnat hos flera av mina kompisar (i dagsläget fyra stycken som jag vet om), men inte här, vad jag vet. Jag hoppas att alla ni som läser håller adressen för er själva, eftersom jag inte i onödan vill lämna ut min familj. Försök även att inte nämna familjemedlemmarnas namn i kommentarsfältet är ni snälla.
Sedan kan jag i mitt stilla sinne undra hur mina rapporteringar här kan vara det minsta intressanta för någon som inte har någon relation till mig, men det är ju en annan fråga. Så, ju färre galningar som hittar hit, desto öppnare inlägg från mig. Tack för er förståelse.
lördag 15 november 2008
Det där om impulsköp
Vecka 22 (21 + 2), 60,4 kg.
Här är en bild på den söta bodyn jag köpte till lillebror. Gick förbi Lindex skyltfönster och kunde inte låta bli. Jag kan redan se hans gosiga tjocka mage i den. Nu längtar jag efter min bebis.
fredag 14 november 2008
Det där om omröstningen
Vecka 22 (21 + 1)
Köpte en jättesöt body till lillebror igår. Den ska fotas sen, men jag hann aldrig med det igår kväll.
Igår diskuterade vi i alla fall namn en liten stund. Sonen tycker att Tristan är ett så fint namn, det såg han i Tingeling, men det är inte svenskt och inte aktuellt.
Vill ni hjälpa till? Rangordna namnen på listan, där ert favoritnamn får nummer ett. Fråga gärna era respektive också, och skicka in två listor om ni är oense. Maken tror att alla tjejer håller med mig och att alla killar håller med honom...
Storebror heter ju Alvin, för er som inte känner oss personligen, så namnet får gärna passa till hans i stil. Efternamnet är kort och svenskt och unikt, två stavelser.
Här kommer alternativen, i bokstavsordning:
Vide
Viggo
Vilgot
Vilhelm
Vilme
Tacksam för så många svar som möjligt.
Köpte en jättesöt body till lillebror igår. Den ska fotas sen, men jag hann aldrig med det igår kväll.
Igår diskuterade vi i alla fall namn en liten stund. Sonen tycker att Tristan är ett så fint namn, det såg han i Tingeling, men det är inte svenskt och inte aktuellt.
Vill ni hjälpa till? Rangordna namnen på listan, där ert favoritnamn får nummer ett. Fråga gärna era respektive också, och skicka in två listor om ni är oense. Maken tror att alla tjejer håller med mig och att alla killar håller med honom...
Storebror heter ju Alvin, för er som inte känner oss personligen, så namnet får gärna passa till hans i stil. Efternamnet är kort och svenskt och unikt, två stavelser.
Här kommer alternativen, i bokstavsordning:
Vide
Viggo
Vilgot
Vilhelm
Vilme
Tacksam för så många svar som möjligt.
fredag 7 november 2008
Det där om äntligen
Ikväll kunde maken äntligen känna lillebrors sparkar på utsidan av magen. Vid två tillfällen, båda i naveltrakten, lite nedåt vänster. Jag misstänker att vi kommer att få ett barn som ligger i samma ställning som sin storebror. När jag får sammandragningar drar hela livmodern åt höger, dvs den blir hårdare på höger sida och står ut åt det hållet, precis som med sonen. Sonen hade rumpan nere i mitt bäcken, huvudet under mina revben på höger sida och ryggen längs min högra sida. Sparkarna kändes på vänster sida. Nästan alla lillebrors rörelser än så länge känns på vänster sida.
Sedan har vi namndiskussionen, som är tillfälligt nedlagd. Vi kom liksom inte vidare. Jag vill av hela mitt hjärta att lillebror ska heta Vide, men maken är emot. Jag har svårt att släppa tanken och känner att alla namn från och med nu kommer att kännas som en kompromiss.
Det får väl bli Bob-Åke annars, som en av mammorna i ankomstgruppen berättade att hennes arbetskamrater kallar hennes bebis.
Sedan har vi namndiskussionen, som är tillfälligt nedlagd. Vi kom liksom inte vidare. Jag vill av hela mitt hjärta att lillebror ska heta Vide, men maken är emot. Jag har svårt att släppa tanken och känner att alla namn från och med nu kommer att kännas som en kompromiss.
Det får väl bli Bob-Åke annars, som en av mammorna i ankomstgruppen berättade att hennes arbetskamrater kallar hennes bebis.
torsdag 6 november 2008
Det där om halvvägs
Vecka 21 (20 +0)
Exakt halvvägs nu, fast jag har kanske kommit längre än så, med tanke på att sonen är född i 38+2, normalt för ett planerat snitt. Sist jag vägde mig hade jag gått upp 3,3 kg, i måndags var det, tror jag. I vecka 23 hade jag gått upp runt 4 kg under min förra graviditet, så jag hamnar säkert på samma viktökning igen.
Maken tog bilden här intill, som är beskuren, gjord till svartvit och en aning uppljusad. Lovar att jag inte photoshoppat bort en enda cm på mitt midjemått. :) Bilden är tagen med mobilkameran, så kvalitén är därefter.
Jag mår bra, så länge jag tar mitt kortison, och jag har tagit mitt järn varje dag denna veckan, och tänkte fortsätta med tiden ut nu. Lillebror sparkar och gympar och har sig inne i magen och det är ren njutning att ligga och bara känna på det i några minuter här och där under dagen.
Idag kom mammakjolen jag vann på Tradera, den är struken och jag har tänkt ha den imorgon tillsammans med de randiga strumpbyxorna. Vet inte vad jag ska ha upptill, dock, hoppas på inspiration innan det är dags att gå till jobbet imorgon.
måndag 3 november 2008
Det där om att sprängas
Vecka 20 (19 + 4), 59,8 kg. Jag håller mig under 60 fortfarande.
Magen känns som en spärrballong ikväll, vansinnigt stor och uppsvälld och stenhård. Som om det växer för fort därinne för att huden och musklerna ska hinna med. Det trycker och spänner och jag känner mig stor som i 8:e månaden ungefär. Livmodern växer tydligen mycket där efter 18:e veckan.
Jag har lite ont i vaderna från och till, t.ex. när jag duschar. Förmodligen läge att börja med stödstrumporna snart. Får krampkänningar så fort jag böjer fötterna fel i sängen. Jag tog mitt järn i morse också, tanken är att jag ska ta en Niferex om dagen nu, och för att jag ska komma ihåg att göra det tänkte jag ta det på morgonen, med en mugg nyponsoppa, som innehåller både järn och c-vitamin. Nu jäklar ska jag skärpa mig och ta tabletterna så att jag iaf håller mig över hb 110 resten av graviditeten. Det får bli en utmaning. Hb måste vara över 110 när jag ska till bm i v. 24.
Annars sparkar lillebror loss därinne mest hela dagarna. Underbart.
Magen känns som en spärrballong ikväll, vansinnigt stor och uppsvälld och stenhård. Som om det växer för fort därinne för att huden och musklerna ska hinna med. Det trycker och spänner och jag känner mig stor som i 8:e månaden ungefär. Livmodern växer tydligen mycket där efter 18:e veckan.
Jag har lite ont i vaderna från och till, t.ex. när jag duschar. Förmodligen läge att börja med stödstrumporna snart. Får krampkänningar så fort jag böjer fötterna fel i sängen. Jag tog mitt järn i morse också, tanken är att jag ska ta en Niferex om dagen nu, och för att jag ska komma ihåg att göra det tänkte jag ta det på morgonen, med en mugg nyponsoppa, som innehåller både järn och c-vitamin. Nu jäklar ska jag skärpa mig och ta tabletterna så att jag iaf håller mig över hb 110 resten av graviditeten. Det får bli en utmaning. Hb måste vara över 110 när jag ska till bm i v. 24.
Annars sparkar lillebror loss därinne mest hela dagarna. Underbart.
lördag 1 november 2008
Det där om sparkar
Vecka 20 (19 + 2)
Nu sparkar det loss ordentligt längst ner i magen, precis ovanför blygdbenet. Det känns som om det går vågor inne i magen och som att det buktar ordentligt. Jag kan själv känna det från utsidan också nu, men maken får såklart inte känna. Så fort hans hand kommer i närheten blir det helt stilla i magen, det är ju precis som vanligt.
Ganska mysig lördagmorgon, sonen är uppe och ser på barnprogram och jag ligger och surfar och känner lillebror röra på sig.
Nu sparkar det loss ordentligt längst ner i magen, precis ovanför blygdbenet. Det känns som om det går vågor inne i magen och som att det buktar ordentligt. Jag kan själv känna det från utsidan också nu, men maken får såklart inte känna. Så fort hans hand kommer i närheten blir det helt stilla i magen, det är ju precis som vanligt.
Ganska mysig lördagmorgon, sonen är uppe och ser på barnprogram och jag ligger och surfar och känner lillebror röra på sig.
fredag 31 oktober 2008
Det där om dagens outfit + magen
Vecka 20 (19 + 1)
Här kommer en liten bild på mig, tagen i morse. Så fin var jag på jobbet idag, och så ser magen ut nu. För er som är lite nyfikna. ;)
torsdag 30 oktober 2008
Det där om tjockis
Vecka 20 (19 + 0) (enligt UL, så jag byter vecka på torsdagar istället för onsdagar nu)
Lite lustigt så stor skillnad det kan vara från en graviditet till en annan, hos samma mamma. Med sonen använde jag mammabyxor för första gången efter nyår (sonen är också född i mars, precis som lillebror beräknas till. Graviditetsveckorna infaller alltså under ungefär samma kalenderveckor.). I v. 25 fick jag en försynt fråga om jag möjligtvis var gravid, det är alltså motsvarande om fem veckor. Nu missar ingen att jag är gravid.
Men det som känns betydligt roligare den här gången är att det finns så många fina mammakläder, och smidiga lösningar som gör att man kan ha vanliga kläder också. Och jag känner mig mycket snyggare den här gången. Kläder ja. Jag har beställt fina mammabyxor idag, och mammastrumpbyxor. På Tradera budar jag på en mammakjol i stretch och en svart bolero, nu när koftorna snart inte går att knäppa längre ändå.
tisdag 28 oktober 2008
Det där om huvudform
Alltså, jag kan inte se UL-bilden utan att tänka på det. Men vår yngste son verkar ha exakt samma huvudform som vår äldste. När jag tittar på lillebrors panna så är det en kopia av sonen i profil. Absurt.
Jag hoppas att lillebror blir lik storebror. Det har nämligen aldrig existerat ett vackrare barn än min äldste son.
Jag hoppas att lillebror blir lik storebror. Det har nämligen aldrig existerat ett vackrare barn än min äldste son.
måndag 27 oktober 2008
Det där om leende
Jag går runt och ler fånigt här hemma nu. Vi ska få en son till. Vår bebis mår bra och ligger och ger sig till känna med små buffar mest hela tiden. Och vi fick galet bra bilder, alldeles gratis dessutom.
Jag mår bra och känner mig snygg och tycker att min mage är alldeles oerhört vacker. Jag tar kortison varje kväll nu, för jag orkar bara inte med att ha ont nu, inte ens lite ont. Rygg och bäcken rättade till sig efter kiropraktorbesöket och tiden mellan gångerna jag får huvudvärk blir allt längre.
Nu skulle jag bara önska att vi kommer på ett pojknamn som vi båda älskar, det skulle kännas tråkigt att behöva ge barnet ett namn som är en kompromiss.
Jag mår bra och känner mig snygg och tycker att min mage är alldeles oerhört vacker. Jag tar kortison varje kväll nu, för jag orkar bara inte med att ha ont nu, inte ens lite ont. Rygg och bäcken rättade till sig efter kiropraktorbesöket och tiden mellan gångerna jag får huvudvärk blir allt längre.
Nu skulle jag bara önska att vi kommer på ett pojknamn som vi båda älskar, det skulle kännas tråkigt att behöva ge barnet ett namn som är en kompromiss.
Det där om att vi vet nu
Det blir en lillebror! Det ligger en liten pojke i min mage, och det råder inga särskilt stora tvivel om det. Han visade snoppen ett flertal gånger. Mycket bra bm som gjorde ul, alltid skönt. Hon visade och förklarade vad hon letade efter och sa att allt ser helt normalt ut. Blev flyttad en dag, till 18+4, bf 25 mars, men med en sån liten skillnad bekymrar jag mig inte om att byta veckodagar och sånt.
När hon först sa vilket kön det var, så blev jag lite.. inte ledsen eller besviken, mer lite "jaha, jag visste ju det". Och just då kände jag att hon kunde ju fortsätta kolla på mått och hjärta och urinblåsa utan att jag behövde hänga med, nu visste jag ju allt jag behövde veta. Men efter någon minut så kändes det bara som "Wow. Det där är min son, det där är A:s lillebror som ligger därinne och snurrar och sparkar. Mitt barn." Och sen spelar det ingen roll längre, för jag ska få en (som det verkar) frisk liten pojke som är mitt barn, mitt och min mans, min sons lillebror. Och nu kan jag inte riktigt förstå varför det skulle vara så viktigt att det är en flicka.
När hon först sa vilket kön det var, så blev jag lite.. inte ledsen eller besviken, mer lite "jaha, jag visste ju det". Och just då kände jag att hon kunde ju fortsätta kolla på mått och hjärta och urinblåsa utan att jag behövde hänga med, nu visste jag ju allt jag behövde veta. Men efter någon minut så kändes det bara som "Wow. Det där är min son, det där är A:s lillebror som ligger därinne och snurrar och sparkar. Mitt barn." Och sen spelar det ingen roll längre, för jag ska få en (som det verkar) frisk liten pojke som är mitt barn, mitt och min mans, min sons lillebror. Och nu kan jag inte riktigt förstå varför det skulle vara så viktigt att det är en flicka.
Det där om snart
Vecka 19 (18 + 5). 59,7 kg.
Nu är det inte bara bebis i magen, den trängs med mängder av stora fjärilar. I storleksordningen kondorer. Om 40 minuter är det dags för UL, maken är på väg hit nu, vi ska äta lunch tillsammans efteråt också. Gud vad jag hoppas att vi får reda på könet idag. Och att bebis är lagom stor för tiden.
Det rör sig för fullt i magen jämt och ständigt nu, oavsett tid på dagen eller vilken ställning jag intar. Fortfarande är det dock mest rörelse när jag ligger bakåtlutad.
Om vi får någon bra bild ska jag be någon här på jobbet att scanna in den så att jag kan lägga upp den.
Tänker ni på oss?
Nu är det inte bara bebis i magen, den trängs med mängder av stora fjärilar. I storleksordningen kondorer. Om 40 minuter är det dags för UL, maken är på väg hit nu, vi ska äta lunch tillsammans efteråt också. Gud vad jag hoppas att vi får reda på könet idag. Och att bebis är lagom stor för tiden.
Det rör sig för fullt i magen jämt och ständigt nu, oavsett tid på dagen eller vilken ställning jag intar. Fortfarande är det dock mest rörelse när jag ligger bakåtlutad.
Om vi får någon bra bild ska jag be någon här på jobbet att scanna in den så att jag kan lägga upp den.
Tänker ni på oss?
måndag 20 oktober 2008
Det där om vilken sort
Vecka 18 (17 + 5), 59, 6 kg.
Just nu funderar jag mycket på vilket kön bönan har. Det "ska" ju inte ha någon betydelse egentligen, och alla svarar alltid att det inte spelar någon roll, bara barnet är friskt. Men vårt första barn var inte friskt. Inte livshotande sjukt heller, men han behövde behandlingar och operationer och det gick så bra så. Nu är han frisk. Vi överlevde det och det var inte hela världen. Egentligen kanske man bara skulle säga att man önskar sig ett levande barn, allt annat är oviktigt?
Men det är inte oviktigt för mig. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till en pojke och på att vara det till en flicka. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till två pojkar och på att vara det till en pojke och en flicka. Jag skulle verkligen vilja ha en dotter någon gång. Och eftersom jag inte är så säker på att det blir fler barn efter detta så känns det lite grann som sista chansen. Jag vet par som skaffat ett barn mer än de tänkt sig från början för att försöka få till ett av det kön som inte funnits representerat i syskonskaran. Och jag kan någonstans förstå dem, men jag är inte säker på att jag skulle kunna göra det själv.
Så om en vecka på ultraljudet får vi reda på om det är en pojke eller en flicka i magen. Förhoppningsvis. Och jag är, på riktigt, rädd att bli besviken om de säger att det är en pojke. Och ändå tror jag att det är en pojke. Jag funderar mer på pojknamn än på flicknamn, som om flicknamnen ändå inte kommer att bli aktuella. Jag har inte köpt en enda bebispryl än, och vi har bestämt att efter UL ska vi gå ut och köpa bebiskläder i "rätt" färg, för att fira och välkomna.
Missförstå mig inte. Jag kommer att älska en pojke till lika högt som jag älskar den son jag har. De skulle bli bröder, och det är coolt att ha en bror när man är pojke själv. Men jag skulle känna det som om jag saknade en dotter. Från början av graviditeten verkade alla tro att vi väntade en flicka, nu är det mer 50/50, eller t.o.m. en övervikt åt pojke. Maken har börjat tro flicka igen efter att ha trott pojke ett tag. Själv vågar jag inte ens spekulera.
I makens kusinskara på mammans sida (den släkt vi har tillgång till, så att säga) finns det 14 kusiner, 11 flickor och tre pojkar. De har 10 barn idag, och två på väg. Sju pojkar och tre flickor. Är det en generationsgrej?
Får man önska sig en dotter mer än en son och tvärtom? Om man aldrig låter barnet ana när det väl är fött att man egentligen önskade sig en annan sort.. Ett levande barn är ju i vilket fall som högsta vinsten, och vem skulle vilja lämna tillbaka bilen till BingoLotto, t.ex., den för att den hade fel färg? Inte jag i alla fall. Ge mig en bild och ett svar nu. Hur ska jag stå ut med ovissheten en hel vecka till?
Just nu funderar jag mycket på vilket kön bönan har. Det "ska" ju inte ha någon betydelse egentligen, och alla svarar alltid att det inte spelar någon roll, bara barnet är friskt. Men vårt första barn var inte friskt. Inte livshotande sjukt heller, men han behövde behandlingar och operationer och det gick så bra så. Nu är han frisk. Vi överlevde det och det var inte hela världen. Egentligen kanske man bara skulle säga att man önskar sig ett levande barn, allt annat är oviktigt?
Men det är inte oviktigt för mig. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till en pojke och på att vara det till en flicka. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till två pojkar och på att vara det till en pojke och en flicka. Jag skulle verkligen vilja ha en dotter någon gång. Och eftersom jag inte är så säker på att det blir fler barn efter detta så känns det lite grann som sista chansen. Jag vet par som skaffat ett barn mer än de tänkt sig från början för att försöka få till ett av det kön som inte funnits representerat i syskonskaran. Och jag kan någonstans förstå dem, men jag är inte säker på att jag skulle kunna göra det själv.
Så om en vecka på ultraljudet får vi reda på om det är en pojke eller en flicka i magen. Förhoppningsvis. Och jag är, på riktigt, rädd att bli besviken om de säger att det är en pojke. Och ändå tror jag att det är en pojke. Jag funderar mer på pojknamn än på flicknamn, som om flicknamnen ändå inte kommer att bli aktuella. Jag har inte köpt en enda bebispryl än, och vi har bestämt att efter UL ska vi gå ut och köpa bebiskläder i "rätt" färg, för att fira och välkomna.
Missförstå mig inte. Jag kommer att älska en pojke till lika högt som jag älskar den son jag har. De skulle bli bröder, och det är coolt att ha en bror när man är pojke själv. Men jag skulle känna det som om jag saknade en dotter. Från början av graviditeten verkade alla tro att vi väntade en flicka, nu är det mer 50/50, eller t.o.m. en övervikt åt pojke. Maken har börjat tro flicka igen efter att ha trott pojke ett tag. Själv vågar jag inte ens spekulera.
I makens kusinskara på mammans sida (den släkt vi har tillgång till, så att säga) finns det 14 kusiner, 11 flickor och tre pojkar. De har 10 barn idag, och två på väg. Sju pojkar och tre flickor. Är det en generationsgrej?
Får man önska sig en dotter mer än en son och tvärtom? Om man aldrig låter barnet ana när det väl är fött att man egentligen önskade sig en annan sort.. Ett levande barn är ju i vilket fall som högsta vinsten, och vem skulle vilja lämna tillbaka bilen till BingoLotto, t.ex., den för att den hade fel färg? Inte jag i alla fall. Ge mig en bild och ett svar nu. Hur ska jag stå ut med ovissheten en hel vecka till?
måndag 13 oktober 2008
Det där om kiropraktorbesöket
Vecka 17 (16 + 5)
Två låsningar hade jag i ryggen, en högt upp som orsakar smärta som känns som ett band runt bröstkorgen eller som hugg mot bröstbenet. En i nedre delen av svanken på höger sida som har orsakat huggen i vänster skinka och strålandet av smärta och svaghet ner i låret på vänster sida. Vänstersidan har helt enkelt blivit överansträngd av försvagningen i höger sida, och förhoppningsvis ska det vara borta nu.
Han trodde inte direkt på foglossning, jag var inte rörligare än normalt för tillståndet. Smärtan högt upp i ryggen som jag hade under förra graviditeten kan vi kanske komma undan den här gången, med hjälp av några behandlingar, några övningar och en bra BH.
Två låsningar hade jag i ryggen, en högt upp som orsakar smärta som känns som ett band runt bröstkorgen eller som hugg mot bröstbenet. En i nedre delen av svanken på höger sida som har orsakat huggen i vänster skinka och strålandet av smärta och svaghet ner i låret på vänster sida. Vänstersidan har helt enkelt blivit överansträngd av försvagningen i höger sida, och förhoppningsvis ska det vara borta nu.
Han trodde inte direkt på foglossning, jag var inte rörligare än normalt för tillståndet. Smärtan högt upp i ryggen som jag hade under förra graviditeten kan vi kanske komma undan den här gången, med hjälp av några behandlingar, några övningar och en bra BH.
söndag 12 oktober 2008
Det där om att det straffar sig
Ajajaj. Nu har jag förutom fixandet med bebisgrejerna även städat uterummet, dammsugit det och burit lite krukor, möbler och annat fram och tillbaka. Uterummet är höstfint nu, med lite ljus och intagna växter, filtar och kuddar. Utekrukor och dekorationer är inburna i boden, sladdar är ihopplockade och undanlagda. Jag tömde och fyllde diskmaskinen också, sedan började det hugga rejält i vänster skinka och höft. Jag misstänker foglossning, alternativt ischias. Jag ska ringa kiropraktorn imorgon, för han måste ändå titta på någon låsning högre upp i ryggen, ungefär där jag hade så himla ont under min förra graviditet att jag till slut inte kunde göra nånting på eftermiddagarna, bara ligga platt på rygg med benen upp. Får se vad han säger, eventuellt blir det sjukgymnasten sen också.
Det är massor av rörelse i magen på kvällarna nu, så fort jag lägger mig ner så börjar det rumstreras om där inne, ibland i tio minuter ungefär. Världens härligaste känsla.
Det är massor av rörelse i magen på kvällarna nu, så fort jag lägger mig ner så börjar det rumstreras om där inne, ibland i tio minuter ungefär. Världens härligaste känsla.
Det där om organisering
Vecka 17 (16 + 4)
Idag har jag organiserat kartongerna med sonens urvuxna kläder, sorterat i storlekar. Alla kläder i 50/56 har jag plockat upp och lagt i byrån som bebisen ska ha sina kläder i. Inget är tvättat än, mest för att om det vid ultraljudet visar sig vara en flicka denna gång så ryker en del av kläderna och det måste köpas lite nytt. Då är det ju onödigt att greja en massa med dem redan nu. Nu ligger de i byrån och väntar på beskedet, och nu fanns det plats i kartongerna till andra urvuxna kläder som jag plockat ur sonens garderob.
Nästa projekt i den vägen blir hallbyråns två lådor med ytterkläder, en del därifrån ska förmodligen kastas och en del läggas undan. När vi vet könet vet vi också lite mer vad som ska sparas och vad som ska säljas. Blir det en flicka kommer jag att sätta ihop små klädpaket och lägga ut på Tradera.
Medan jag organiserade i hallgarderoben och alla kartonger, samt ute i boden och under vår säng så hittade jag några mammatoppar och amnings-BHar, baby watchern, bäddmadrassen till spjälsängen, några babyfiltar, skruvarna till spjälsängen och vyssan lull-tassarna och lite annat smått och gott. Svärmor skulle leta i kartongerna hon fått för att förvara åt oss efter mer kläder i 50/56. Allt i 62/68 verkar vara hos dem också, för jag hittade ingenting i de storlekarna.
Hmm. Jag såg inte till blöjhinken ute i boden, men jag hittade både babyskyddet och diverse babyleksaker. Jag har kollat barnvagnar på blocket under morgonen, och det finns faktiskt en hel del fint till mycket bra priser. Babysitter ska vi också leta efter där, annars har vi faktiskt det mesta redan.
Vad jag längtar till ultraljudet nu.
Idag har jag organiserat kartongerna med sonens urvuxna kläder, sorterat i storlekar. Alla kläder i 50/56 har jag plockat upp och lagt i byrån som bebisen ska ha sina kläder i. Inget är tvättat än, mest för att om det vid ultraljudet visar sig vara en flicka denna gång så ryker en del av kläderna och det måste köpas lite nytt. Då är det ju onödigt att greja en massa med dem redan nu. Nu ligger de i byrån och väntar på beskedet, och nu fanns det plats i kartongerna till andra urvuxna kläder som jag plockat ur sonens garderob.
Nästa projekt i den vägen blir hallbyråns två lådor med ytterkläder, en del därifrån ska förmodligen kastas och en del läggas undan. När vi vet könet vet vi också lite mer vad som ska sparas och vad som ska säljas. Blir det en flicka kommer jag att sätta ihop små klädpaket och lägga ut på Tradera.
Medan jag organiserade i hallgarderoben och alla kartonger, samt ute i boden och under vår säng så hittade jag några mammatoppar och amnings-BHar, baby watchern, bäddmadrassen till spjälsängen, några babyfiltar, skruvarna till spjälsängen och vyssan lull-tassarna och lite annat smått och gott. Svärmor skulle leta i kartongerna hon fått för att förvara åt oss efter mer kläder i 50/56. Allt i 62/68 verkar vara hos dem också, för jag hittade ingenting i de storlekarna.
Hmm. Jag såg inte till blöjhinken ute i boden, men jag hittade både babyskyddet och diverse babyleksaker. Jag har kollat barnvagnar på blocket under morgonen, och det finns faktiskt en hel del fint till mycket bra priser. Babysitter ska vi också leta efter där, annars har vi faktiskt det mesta redan.
Vad jag längtar till ultraljudet nu.
måndag 6 oktober 2008
Det där om extrakoll
Vecka 16 (15 + 5)
Jag ringde bm idag och bad om en extrakoll av mitt blodtryck. Har haft en pulserande huvudvärk, hjärtklappning, yrselkänningar, tryck över bröstet och enorm trötthet senaste veckan. Blodtrycket var självklart jättebra, 120/65, men däremot hade jag lägre hb, bara 119 mot 131 vid inskrivningen, och trötthet och huvudvärk kan bero på det. Min sega förkylning kan vara orsaken till hjärtklappningskänningar och tryck över bröstet och trötthet. Huvudvärken är tydligen också vanlig vid den här tiden i graviditeten, beror på ökade östrogennivåer.
Vi lyssnade på bebisens hjärtljud, de låg på 140 bpm, och tid är bokad för ultraljud, 27 oktober. Då får vi kanske reda på kön.
Jag ska börja äta Niferex (järntabletter), och söka läkare för min förkylning. Det är visst vanligt att man har svårare att bli av med infektioner när man är gravid.
Jag ringde bm idag och bad om en extrakoll av mitt blodtryck. Har haft en pulserande huvudvärk, hjärtklappning, yrselkänningar, tryck över bröstet och enorm trötthet senaste veckan. Blodtrycket var självklart jättebra, 120/65, men däremot hade jag lägre hb, bara 119 mot 131 vid inskrivningen, och trötthet och huvudvärk kan bero på det. Min sega förkylning kan vara orsaken till hjärtklappningskänningar och tryck över bröstet och trötthet. Huvudvärken är tydligen också vanlig vid den här tiden i graviditeten, beror på ökade östrogennivåer.
Vi lyssnade på bebisens hjärtljud, de låg på 140 bpm, och tid är bokad för ultraljud, 27 oktober. Då får vi kanske reda på kön.
Jag ska börja äta Niferex (järntabletter), och söka läkare för min förkylning. Det är visst vanligt att man har svårare att bli av med infektioner när man är gravid.
torsdag 2 oktober 2008
Det där om buff
Jag kände bebisbuff nyss! Ca fem cm snett nedåt-vänster om naveln (typ där jag INTE har moderkakan..) var det något som tryckte inifrån, två-tre gånger. Inte det där fladdrandet som förra gången, utan tryck-buff. Det är typ den coolaste känslan som existerar.
Det där om ultraljudet
Vecka 16 (15+1), 59,4 kg.
Har varit på UL idag, och äntligen fått se att Bönan lever och verkar må utmärkt. Ryggrad och hud på ryggen ser helt och oskadat ut, hjärnan ser perfekt ut och verkar ha rätt storlek, alltså ingen vattenskalle heller, vilket kan vara en komplikation vid ryggmärgsbråck. Läkaren ansåg att han inte uteslutit att det kan finnas ett ryggmärgsbråck, men näst intill. Och med tanke på hur liten risken är från början, så känns det bra. Det var en livlig bebis som rörde mycket på sig och grejade med händerna. Hjärtat tickade på fint.
Moderkakan ligger i bakvägg. Och i framvägg. Och på höger sida. Den är vikt. Skumt, men helt ofarligt. Den ligger en bra bit från tappen också.
Jag har köpt mammajeans idag, mina första, på H&M. De var supersköna och det ska bli härligt att ha byxor som sitter uppe. Mammalinnena och den gröna tunikan jag beställde kom förra veckan och de är snygga och sitter riktigt bra. Väldigt nöjd. Måste gå igenom garderoben och kolla över vad jag kan använda ett tag framöver.
Fick en trevlig komplimang av J på jobbet i förrgår: "Du är sjukt snyggt gravid". Det var trevligt, och något jag tänker leva på länge.
Har varit på UL idag, och äntligen fått se att Bönan lever och verkar må utmärkt. Ryggrad och hud på ryggen ser helt och oskadat ut, hjärnan ser perfekt ut och verkar ha rätt storlek, alltså ingen vattenskalle heller, vilket kan vara en komplikation vid ryggmärgsbråck. Läkaren ansåg att han inte uteslutit att det kan finnas ett ryggmärgsbråck, men näst intill. Och med tanke på hur liten risken är från början, så känns det bra. Det var en livlig bebis som rörde mycket på sig och grejade med händerna. Hjärtat tickade på fint.
Moderkakan ligger i bakvägg. Och i framvägg. Och på höger sida. Den är vikt. Skumt, men helt ofarligt. Den ligger en bra bit från tappen också.
Jag har köpt mammajeans idag, mina första, på H&M. De var supersköna och det ska bli härligt att ha byxor som sitter uppe. Mammalinnena och den gröna tunikan jag beställde kom förra veckan och de är snygga och sitter riktigt bra. Väldigt nöjd. Måste gå igenom garderoben och kolla över vad jag kan använda ett tag framöver.
Fick en trevlig komplimang av J på jobbet i förrgår: "Du är sjukt snyggt gravid". Det var trevligt, och något jag tänker leva på länge.
tisdag 30 september 2008
Det där om siffrorna
Vecka 15 (14+6)
59,2 kg (+2,7 kg sedan testdag)
2 dagar kvar till UL
5 veckor och 1 dag kvar till halvvägs
175 dagar kvar till bf
4(?) veckor kvar till könsbestämmande UL
105 (ca) arbetsdagar kvar till mammaledighet
59,2 kg (+2,7 kg sedan testdag)
2 dagar kvar till UL
5 veckor och 1 dag kvar till halvvägs
175 dagar kvar till bf
4(?) veckor kvar till könsbestämmande UL
105 (ca) arbetsdagar kvar till mammaledighet
söndag 28 september 2008
Det där om vinsten
.jpg)
Jag vann en bärsjal i en tävling i amelia Vänta Barn. Värd 1050 kr. Jag är superglad, går omkring här hemma och dansar lite och känner mig allmänt nöjd. Det var precis vad jag ville ha och verkligen behövde inför bebisens ankomst, för jag önskar så att jag hade vetat när sonen var liten vad det kunde ha underlättat om jag kunde haft honom i sjal.
Jag önskade den längre sorten, och nu hoppas jag att jag önskade svart, även om den olivgröna också var väldigt snygg. Ska bli spännande att se när den kommer på posten, då måste jag börja träna på att knyta.
lördag 20 september 2008
Det där om att boandet börjar
Vecka 14 (13 + 3)
Började fundera idag på var bebisens kläder ska förvaras. Vi får knappt plats som det är ju. Mamma hade en lysande idé om att sonen ska få en stor garderob som tar upp nästan hela hans ena vägg, och att den ska rymma både hans kläder OCH en del leksaker, och därmed underlätta ordningen på hans rum. Då kan hans byrå tas över av bebisen och ställas i gästrummet. Mamma hjälper mig att välja ut något lämpligt och organisera upp det. Skönt.
Började fundera idag på var bebisens kläder ska förvaras. Vi får knappt plats som det är ju. Mamma hade en lysande idé om att sonen ska få en stor garderob som tar upp nästan hela hans ena vägg, och att den ska rymma både hans kläder OCH en del leksaker, och därmed underlätta ordningen på hans rum. Då kan hans byrå tas över av bebisen och ställas i gästrummet. Mamma hjälper mig att välja ut något lämpligt och organisera upp det. Skönt.
fredag 19 september 2008
Det där om fruktansvärt
Vecka 14 (13 + 2)
En tjej i min ankomstgrupp på Aff fick reda på vid ultraljudet i v. 17 att bebispojken hon bar inte levde längre. Två veckor tidigare var allt perfekt, och pojken såg helt felfri ut när han kom ut. Vilken mardröm, vilket bittert jäkla skämt att få det beskedet när man tror att man är safe. Sånt ska en människa inte behöva råka ut för. Jag tänker på familjen hela tiden och ska tända ett ljus bara för dem ikväll.
Sånt påminner en om att bara för att man har en rund mage och känner sin bebis röra på sig, finns det ändå inga garantier.
torsdag 18 september 2008
Det där om att det är mysigt
Vecka 14 (13 + 1)
Smorde in magen och brösten i morse med mandelolja, för första gången den här graviditeten. Flaskan är nästan tom, så jag får väl investera i en ny snart. Huden kliar lite och blir lätt torr när den blir utspänd, så jag tycker det är skönt att underhålla den och hålla den mjuk. Däremot så har jag väldigt svårt att förstå varför amelia i sin vänta barn-tidning skriver att det är bra att börja smörja in sig nu för att "motverka bristningar". Jag trodde att man var i princip överens vid det här laget om att bristningar är genetiskt betingade och att inget smörjande i världen kan påverka dem. Har ingen läkare dubbelkollat informationen i tidningen? Hur schysst är det mot de kvinnor som drabbas av mycket bristningar att säga att "hade du bara smörjt in kroppen ordentligt hade du sluppit det, skyll dig själv"?
Jag tänkte i morse på hur mysigt det är att vara gravid för tillfället, inga krämpor och bara en liten, liten kula. Det känns roligt att ha många fler människor som är engagerade i min graviditet den här gången också, många som följer mig, många fler i min bekantskapskrets som vet vad jag går igenom och som glädjs med mig den här gången. Jag har alla förhoppningar i världen om att den här spädbarnstiden kommer att bli fantastisk i jämförelse med förra gången.
Jag tror minsann att jag ska be svärmor leta fram den där stora korgen vi lånade när vi bodde i lägenheten, så att jag kan bädda i den åt bebisen. Verkar väldigt smidigt att ha den i vardagsrummet så att bebis kan sova och ligga och mysa i närheten av där vi är. Som L&E har åt lilla S. Vilken användning vi skulle få för alla miljoner babytäcken och sånt som vi samlat på oss.
Enkät: Om vi får reda på könet på UL i v.18-19, vill ni veta då?
Smorde in magen och brösten i morse med mandelolja, för första gången den här graviditeten. Flaskan är nästan tom, så jag får väl investera i en ny snart. Huden kliar lite och blir lätt torr när den blir utspänd, så jag tycker det är skönt att underhålla den och hålla den mjuk. Däremot så har jag väldigt svårt att förstå varför amelia i sin vänta barn-tidning skriver att det är bra att börja smörja in sig nu för att "motverka bristningar". Jag trodde att man var i princip överens vid det här laget om att bristningar är genetiskt betingade och att inget smörjande i världen kan påverka dem. Har ingen läkare dubbelkollat informationen i tidningen? Hur schysst är det mot de kvinnor som drabbas av mycket bristningar att säga att "hade du bara smörjt in kroppen ordentligt hade du sluppit det, skyll dig själv"?
Jag tänkte i morse på hur mysigt det är att vara gravid för tillfället, inga krämpor och bara en liten, liten kula. Det känns roligt att ha många fler människor som är engagerade i min graviditet den här gången också, många som följer mig, många fler i min bekantskapskrets som vet vad jag går igenom och som glädjs med mig den här gången. Jag har alla förhoppningar i världen om att den här spädbarnstiden kommer att bli fantastisk i jämförelse med förra gången.
Jag tror minsann att jag ska be svärmor leta fram den där stora korgen vi lånade när vi bodde i lägenheten, så att jag kan bädda i den åt bebisen. Verkar väldigt smidigt att ha den i vardagsrummet så att bebis kan sova och ligga och mysa i närheten av där vi är. Som L&E har åt lilla S. Vilken användning vi skulle få för alla miljoner babytäcken och sånt som vi samlat på oss.
Enkät: Om vi får reda på könet på UL i v.18-19, vill ni veta då?
onsdag 17 september 2008
Det där om att det rör på sig
Vecka 14 (13 + 0)
Jag kände precis något röra sig på vänster sida i magen. Fladder och bubbel, liksom. Kan det vara bebis redan? :) Spännande.
Jag kände precis något röra sig på vänster sida i magen. Fladder och bubbel, liksom. Kan det vara bebis redan? :) Spännande.
måndag 15 september 2008
Det där om förkylningen
Vecka 13 (12 + 5)
Tjock mage i morse, kan inte knäppa några byxor längre. Lite hård och rund precis under naveln också, så inte fullt lika degig längre. Det spänner och drar lite i ligamenten då och då, ganska skönt ändå att känna att något händer.
Vikten låg på 59,0 i morse, känns bra. Ska få låna mammakläder av söta K, får nog åka dit och kolla lite vad hon har nästa gång vi kommer upp till Småland. Kändes inte så lönt än.
Är våldsamt förkyld fortfarande, jättesvårt att andas som det är, ännu svårare när jag äter eller är mätt. Var på makens morfars 85-årskalas i helgen och nässprayade mig igenom middagen. Detta innebär ju också att jag inte kan veta om jag fortfarande är lika förlamande trött eller om jag bara är trött för att jag är förkyld. Just nu skulle jag verkligen vilja jobba hemma istället, inte särskilt sugen på att gå ut och lägga massor av pengar på dyr lunch som jag ändå inte orkar äta upp och som inte smakar särskilt mycket. Saknar helt aptit för tillfället. Kanske skulle gå till Konsum och köpa nyponsoppa och pålägg och bara göra macka istället? Låter faktiskt som en idé.
Den här fökylningen får gärna lägga sig nu. Jag mår faktiskt rätt bra annars. Håll tummarna för att jag slipper bihåleinflammation.
Tjock mage i morse, kan inte knäppa några byxor längre. Lite hård och rund precis under naveln också, så inte fullt lika degig längre. Det spänner och drar lite i ligamenten då och då, ganska skönt ändå att känna att något händer.
Vikten låg på 59,0 i morse, känns bra. Ska få låna mammakläder av söta K, får nog åka dit och kolla lite vad hon har nästa gång vi kommer upp till Småland. Kändes inte så lönt än.
Är våldsamt förkyld fortfarande, jättesvårt att andas som det är, ännu svårare när jag äter eller är mätt. Var på makens morfars 85-årskalas i helgen och nässprayade mig igenom middagen. Detta innebär ju också att jag inte kan veta om jag fortfarande är lika förlamande trött eller om jag bara är trött för att jag är förkyld. Just nu skulle jag verkligen vilja jobba hemma istället, inte särskilt sugen på att gå ut och lägga massor av pengar på dyr lunch som jag ändå inte orkar äta upp och som inte smakar särskilt mycket. Saknar helt aptit för tillfället. Kanske skulle gå till Konsum och köpa nyponsoppa och pålägg och bara göra macka istället? Låter faktiskt som en idé.
Den här fökylningen får gärna lägga sig nu. Jag mår faktiskt rätt bra annars. Håll tummarna för att jag slipper bihåleinflammation.
onsdag 10 september 2008
Det där om att det knappt märks
Vecka 13 (12+0)
Jag har inte gått upp två kilo under Irlandsresan som jag trodde (GUD vad vi åt. Och gott var det också. Lite svårt med trerätters när ingenting längre får plats i magen.), vikten låg kvar på samma som vid inskrivningen. 58,9 i morse.
Förkyld som bara den blev jag sista dagen på Irland, hade otroligt ont i ansiktet över bihålorna när vi landade på Kastrup i måndags kväll. Och ont i halsen och huvudet morgonen efter. Nu klarar jag mig bra på nässpray, men skulle nog behöva ta Alvedon också om jag ska fixa att jobba imorgon. Ganska skönt att bara få vila ändå.
Magen växer inte synbart, den blev synlig tidigt denna gången, men sen hände det inte så mycket mer. Standardklädsel är mina vanliga jeans, med uppknäppt knapp och gummiband runt knappen och genom knapphålet. Magtub över och sedan en av mina vanliga toppar. Ganska snyggt faktiskt, förutom att jag får dra upp byxorna mest hela tiden.
Nu börjar jag undra om det alls finns någon bebis längre, för tröttheten börjar ge sig, illamående eller hungrig eller sugen är jag inte precis, och ont i magen har jag inte heller. Jaha. Vad ska jag nu gå på då? Om två veckor eller så kan vi nog åka in och lyssna på hjärtljud hos bm, så det får jag väl göra då.
Och en överraskning eller smärre chock var det att läsa inne på ankomstgruppen idag och inse att en vän som försvann ska ha sitt andra barn i mars, bf 4 dagar efter mitt. Hennes son är två veckor äldre än min. Bisarrt. Men jättekul för henne, som verkligen hett önskade sig ett andra barn.
Kanske ska ta en kvällsmacka och se något program med maken. Ska försöka jobba imorgon, och då är det upp tidigt.
Jag har inte gått upp två kilo under Irlandsresan som jag trodde (GUD vad vi åt. Och gott var det också. Lite svårt med trerätters när ingenting längre får plats i magen.), vikten låg kvar på samma som vid inskrivningen. 58,9 i morse.
Förkyld som bara den blev jag sista dagen på Irland, hade otroligt ont i ansiktet över bihålorna när vi landade på Kastrup i måndags kväll. Och ont i halsen och huvudet morgonen efter. Nu klarar jag mig bra på nässpray, men skulle nog behöva ta Alvedon också om jag ska fixa att jobba imorgon. Ganska skönt att bara få vila ändå.
Magen växer inte synbart, den blev synlig tidigt denna gången, men sen hände det inte så mycket mer. Standardklädsel är mina vanliga jeans, med uppknäppt knapp och gummiband runt knappen och genom knapphålet. Magtub över och sedan en av mina vanliga toppar. Ganska snyggt faktiskt, förutom att jag får dra upp byxorna mest hela tiden.
Nu börjar jag undra om det alls finns någon bebis längre, för tröttheten börjar ge sig, illamående eller hungrig eller sugen är jag inte precis, och ont i magen har jag inte heller. Jaha. Vad ska jag nu gå på då? Om två veckor eller så kan vi nog åka in och lyssna på hjärtljud hos bm, så det får jag väl göra då.
Och en överraskning eller smärre chock var det att läsa inne på ankomstgruppen idag och inse att en vän som försvann ska ha sitt andra barn i mars, bf 4 dagar efter mitt. Hennes son är två veckor äldre än min. Bisarrt. Men jättekul för henne, som verkligen hett önskade sig ett andra barn.
Kanske ska ta en kvällsmacka och se något program med maken. Ska försöka jobba imorgon, och då är det upp tidigt.
tisdag 26 augusti 2008
Det där om äntligen uppdatering
Vecka 10 (9+6)
Har inte skrivit på länge, varit helt otroligt trött på kvällarna och haft ganska mycket att göra på jobbet. Smärtan i magen la sig så smått efterhand som veckorna gick. Kortison tar jag varannan dag ungefär, eftersom knän och överarmar gör ont och då är det lika bra att ta medicinen och mota bort en eventuell inflammation i bäckenet. Nu hugger det till lite då och då, mest på vänster sida fortfarande, främst när jag går (eller nyser, upptäckte jag idag) och speciellt om jag går precis efter att jag ätit. Det drar och spänner och det blir nästan som lite svårt att andas.
Igår var det inskrivning, hb låg på 131, vilket kändes bra. Bm tyckte jag skulle börja med järntabletter från v. 20, eftersom jag var nere på 98 och vände när jag väntade sonen. Vägde in på 59,1 kg på hennes våg, precis efter lunch med lite kläder på.. Men i vilket fall som så vägde jag mig hemma i morse och då låg jag på 58,7, så skillnaden är ju ändå försumbar. Jag vet vad jag vägde när jag testade positivt, så just nu ligger jag på +2kg.
Idag är första dagen med magtuben från Lundmyr, den svarta, och jag känner mig jättefin och bekväm i den. Mycket nöjd. Den är fortfarande lite stor upptill, men den håller sig ändå snyggt på plats. Magen är inte direkt stor, men från och till ganska svullen och tuben döljer att knappen är oknäppt i jeansen och gör att man slipper glipan mellan tröja och byxor.
Och just det.. Bm frågade mig igår efter sjukdomar, blodtransfusioner och tidigare operationer förutom kejsarsnittet. Jag svarade nej på alltihop och då sa hon "inte opererat brösten?". Nej, svarade jag och skakade på huvudet och tänkte egentligen inte så mycket på det förrän på kvällen, då jag frågade maken "frågade hon mig verkligen det där?". Han skrattade och svarade ja och att det var ju jätteroligt. Jag försöker få klarhet i om det är en vanlig fråga på mvc efterhand som fler skönhetsopererar sig och kanske inte vill berätta det eller om hon tyckte att mina bröst såg onaturligt stora ut. De har visserligen växt en del med graviditeten och igår hade jag smala jeans som får benen att se jättesmala ut och en svart tröja och min underbara gelé-BH som får brösten att se en kupstorlek större ut, men jag har fortfarande en högst ordinär b-kupa. Lite konstigt, tycker jag.
Vi har fått tid till UL också, 2 oktober, och det stämmer med tiden för NUPP (nackuppklarningsundersökning med ultraljud), så då blev vi väl beviljade det då. Det fanns dock ingen info om blodprovstagning, så vi vet inte om det är ett KUB (kombinerat ultraljud och blodprov) det rör sig om. En gissning är att det bara är NUPP det gäller. Min bror är född med ryggmärgsbråck, så vi vill gärna kolla hur ryggmärgen ser ut så tidigt som möjligt. När de sedan på NUPP kollar nackuppklarningen så betyder det att de kan se om det finns en förhöjd risk att barnet har en kromosomskada genom att mäta nackspalten, som är större på barn med kromosomskador.
Rutinultraljudet för att mäta bebisen och beräkna datum för förlossning görs då förmodligen i vecka 19 och efter det ska vi höra av oss till bm igen. Vi får även komma in till bm för att höra hjärtljud efter v. 15 om vi vill.
Just nu har vi lite namndiskussioner. Maken säger tvärnej till ett pojknamn som är en favorit hos mig.. Vi får nog börja om från början med namnletandet, tror jag.
Har inte skrivit på länge, varit helt otroligt trött på kvällarna och haft ganska mycket att göra på jobbet. Smärtan i magen la sig så smått efterhand som veckorna gick. Kortison tar jag varannan dag ungefär, eftersom knän och överarmar gör ont och då är det lika bra att ta medicinen och mota bort en eventuell inflammation i bäckenet. Nu hugger det till lite då och då, mest på vänster sida fortfarande, främst när jag går (eller nyser, upptäckte jag idag) och speciellt om jag går precis efter att jag ätit. Det drar och spänner och det blir nästan som lite svårt att andas.
Igår var det inskrivning, hb låg på 131, vilket kändes bra. Bm tyckte jag skulle börja med järntabletter från v. 20, eftersom jag var nere på 98 och vände när jag väntade sonen. Vägde in på 59,1 kg på hennes våg, precis efter lunch med lite kläder på.. Men i vilket fall som så vägde jag mig hemma i morse och då låg jag på 58,7, så skillnaden är ju ändå försumbar. Jag vet vad jag vägde när jag testade positivt, så just nu ligger jag på +2kg.
Idag är första dagen med magtuben från Lundmyr, den svarta, och jag känner mig jättefin och bekväm i den. Mycket nöjd. Den är fortfarande lite stor upptill, men den håller sig ändå snyggt på plats. Magen är inte direkt stor, men från och till ganska svullen och tuben döljer att knappen är oknäppt i jeansen och gör att man slipper glipan mellan tröja och byxor.
Och just det.. Bm frågade mig igår efter sjukdomar, blodtransfusioner och tidigare operationer förutom kejsarsnittet. Jag svarade nej på alltihop och då sa hon "inte opererat brösten?". Nej, svarade jag och skakade på huvudet och tänkte egentligen inte så mycket på det förrän på kvällen, då jag frågade maken "frågade hon mig verkligen det där?". Han skrattade och svarade ja och att det var ju jätteroligt. Jag försöker få klarhet i om det är en vanlig fråga på mvc efterhand som fler skönhetsopererar sig och kanske inte vill berätta det eller om hon tyckte att mina bröst såg onaturligt stora ut. De har visserligen växt en del med graviditeten och igår hade jag smala jeans som får benen att se jättesmala ut och en svart tröja och min underbara gelé-BH som får brösten att se en kupstorlek större ut, men jag har fortfarande en högst ordinär b-kupa. Lite konstigt, tycker jag.
Vi har fått tid till UL också, 2 oktober, och det stämmer med tiden för NUPP (nackuppklarningsundersökning med ultraljud), så då blev vi väl beviljade det då. Det fanns dock ingen info om blodprovstagning, så vi vet inte om det är ett KUB (kombinerat ultraljud och blodprov) det rör sig om. En gissning är att det bara är NUPP det gäller. Min bror är född med ryggmärgsbråck, så vi vill gärna kolla hur ryggmärgen ser ut så tidigt som möjligt. När de sedan på NUPP kollar nackuppklarningen så betyder det att de kan se om det finns en förhöjd risk att barnet har en kromosomskada genom att mäta nackspalten, som är större på barn med kromosomskador.
Rutinultraljudet för att mäta bebisen och beräkna datum för förlossning görs då förmodligen i vecka 19 och efter det ska vi höra av oss till bm igen. Vi får även komma in till bm för att höra hjärtljud efter v. 15 om vi vill.
Just nu har vi lite namndiskussioner. Maken säger tvärnej till ett pojknamn som är en favorit hos mig.. Vi får nog börja om från början med namnletandet, tror jag.
onsdag 6 augusti 2008
Det där om beskedet
Vecka 8 (7 + 0)
Var på KK i måndags och nästan två timmar efter bokad tid fick jag äntligen komma in på en undersökning. Först säger läkaren att urinprovet jag lämnat visat negativt för hcg (graviditetshormon) och började fråga mig om gravtestet jag tagit hemma. Hon kollar fysiskt istället, klämmer på livmodern, konstaterar att jag inte har några tecken på blödningar och gör ett ultraljud som visar en alldeles normal graviditet. Mörkt fostervatten mitt i den ljusare livmodern, och en liten böna med ett tickande hjärta därinne. Tiden stämde ganska bra med mina beräkningar också.
Smärtan (det lilla som är kvar efter att jag börjat ta mitt kortison igen och därmed slipper inflammation i bäckenområdet) kommer sig förmodligen av att ligamenten som håller fast livmodern i bäckenet töjs ut när livmodern växer. Livmodern växer uppåt i magen och drar då i de ligament som går neråt, därför gör det ont vid ljumskarna. Eventuellt finns det också delvis oelastisk ärrvävnad i livmodern efter kejsarsnittet, vilken då inte tänjs ut lika enkelt och smärtfritt som övrig vävnad. Det kan finnas sammanväxningar, vilket kan förklara varför det gör mer ont på vänster sida.
Enligt jourläkaren på reumatologen får jag ta 10 mg prednisolon, kortison, per dag under graviditeten, vilket förmodligen räddar både mitt liv och min mentala hälsa. Jag är så mycket bättre nu, och ska börja jobba på jobbet istället för i sängen snart.
Vikten låg på 57,2 i morse, det ska bli spännande att se om jag går upp mer eller mindre än med sonen. Jag har legat och surfat på gravidmode en stund i kväll, det är kul att se att det har hänt en del på den fronten jämfört med för sex år sedan..
Bf bör förresten vara 25 mars, eller där omkring, så det är inte omöjligt att bönan och sonen får samma födelsedag.
Var på KK i måndags och nästan två timmar efter bokad tid fick jag äntligen komma in på en undersökning. Först säger läkaren att urinprovet jag lämnat visat negativt för hcg (graviditetshormon) och började fråga mig om gravtestet jag tagit hemma. Hon kollar fysiskt istället, klämmer på livmodern, konstaterar att jag inte har några tecken på blödningar och gör ett ultraljud som visar en alldeles normal graviditet. Mörkt fostervatten mitt i den ljusare livmodern, och en liten böna med ett tickande hjärta därinne. Tiden stämde ganska bra med mina beräkningar också.
Smärtan (det lilla som är kvar efter att jag börjat ta mitt kortison igen och därmed slipper inflammation i bäckenområdet) kommer sig förmodligen av att ligamenten som håller fast livmodern i bäckenet töjs ut när livmodern växer. Livmodern växer uppåt i magen och drar då i de ligament som går neråt, därför gör det ont vid ljumskarna. Eventuellt finns det också delvis oelastisk ärrvävnad i livmodern efter kejsarsnittet, vilken då inte tänjs ut lika enkelt och smärtfritt som övrig vävnad. Det kan finnas sammanväxningar, vilket kan förklara varför det gör mer ont på vänster sida.
Enligt jourläkaren på reumatologen får jag ta 10 mg prednisolon, kortison, per dag under graviditeten, vilket förmodligen räddar både mitt liv och min mentala hälsa. Jag är så mycket bättre nu, och ska börja jobba på jobbet istället för i sängen snart.
Vikten låg på 57,2 i morse, det ska bli spännande att se om jag går upp mer eller mindre än med sonen. Jag har legat och surfat på gravidmode en stund i kväll, det är kul att se att det har hänt en del på den fronten jämfört med för sex år sedan..
Bf bör förresten vara 25 mars, eller där omkring, så det är inte omöjligt att bönan och sonen får samma födelsedag.
söndag 3 augusti 2008
Det där om att jag måste få hjälp
Vecka 7 (6+4)
Har ringt KK-akuten, de bad mig återkomma i eftermiddag eftersom de hade fullt upp idag. Jag misstänker att smärtan kommer av att livmoderns växande triggar igång inflammationer i bäckenområdet, pga min reumatism som ju utgår därifrån. Först måste jag ta reda på om det finns några problem med livmodern, barnet eller annat som eventuellt kan synas på ett UL eller kännas av en BM. Sen måste jag försöka få tag på min reumatolog och kolla om han kan ordinera någon medicin så att jag kan gå till jobbet igen.
I morse låg jag och sonen och tittade i böcker som vi lånat på biblioteket, bl.a. en med foto av Lennart Nilsson, som gjorde Ett barn blir till. Nu är barnet ca. 20 mm långt, det är fantastiskt att kunna se hur ett barn på riktigt ser ut i den här veckan. Embryot rör nu reflexmässigt på armarna, hjärnan börjar dela upp sig i två halvor, ögon och näsa bildas nu och ryggraden är nästan klar. Vilket mirakel.
Har ringt KK-akuten, de bad mig återkomma i eftermiddag eftersom de hade fullt upp idag. Jag misstänker att smärtan kommer av att livmoderns växande triggar igång inflammationer i bäckenområdet, pga min reumatism som ju utgår därifrån. Först måste jag ta reda på om det finns några problem med livmodern, barnet eller annat som eventuellt kan synas på ett UL eller kännas av en BM. Sen måste jag försöka få tag på min reumatolog och kolla om han kan ordinera någon medicin så att jag kan gå till jobbet igen.
I morse låg jag och sonen och tittade i böcker som vi lånat på biblioteket, bl.a. en med foto av Lennart Nilsson, som gjorde Ett barn blir till. Nu är barnet ca. 20 mm långt, det är fantastiskt att kunna se hur ett barn på riktigt ser ut i den här veckan. Embryot rör nu reflexmässigt på armarna, hjärnan börjar dela upp sig i två halvor, ögon och näsa bildas nu och ryggraden är nästan klar. Vilket mirakel.
onsdag 30 juli 2008
Det där om ajajaj
Vecka 7 (6+0)
Försöker jobba hemifrån lite och resten av dagen sätter jag som sjukfrånvaro. Magen gör så ont, så ont och jag vågar inte lämna värmedynan. Lite jobbigt med värmedyna och täcke och varm dator på magen när det är sommarvärme ute, men vad har jag för val? Jag tänkte att jag skulle gå till jobbet i morse, lite sen, och var uppe på toaletten. Sen la jag mig med värme igen, för det gjorde ont. Och ondare och ondare tills jag låg i fosterställning i sängen och grät. Nu är det hanterbart, men inte mer. Är hungrig men som vanligt inte sugen på något. Och vill inte gå ur sängen.
Om det ska vara så här pissigt så här tidigt så får Bönan banne mig stanna kvar också. Man ska inte behöva lida så här för att inte få någonting i slutändan.
Vikten var 56.6 i morse, bättre än 55.7 igår på dagen.. Åt plankstek och efterrätt igår kväll, det var så gott. Måste börja äta mer.
Försöker jobba hemifrån lite och resten av dagen sätter jag som sjukfrånvaro. Magen gör så ont, så ont och jag vågar inte lämna värmedynan. Lite jobbigt med värmedyna och täcke och varm dator på magen när det är sommarvärme ute, men vad har jag för val? Jag tänkte att jag skulle gå till jobbet i morse, lite sen, och var uppe på toaletten. Sen la jag mig med värme igen, för det gjorde ont. Och ondare och ondare tills jag låg i fosterställning i sängen och grät. Nu är det hanterbart, men inte mer. Är hungrig men som vanligt inte sugen på något. Och vill inte gå ur sängen.
Om det ska vara så här pissigt så här tidigt så får Bönan banne mig stanna kvar också. Man ska inte behöva lida så här för att inte få någonting i slutändan.
Vikten var 56.6 i morse, bättre än 55.7 igår på dagen.. Åt plankstek och efterrätt igår kväll, det var så gott. Måste börja äta mer.
söndag 27 juli 2008
Det där om aptiten
5+4
Jag är inte hungrig. Inte sugen heller. Imorse vägde jag 56,7, och jag tycker egentligen att jag borde ha börjat bli hungrig nu så att det finns energi till växandet. Men nej.
Är glad att jag inte mår illa nu när det är så absurt varmt här. Har ingen termometer uppe, men det är minst 27° i skuggan nu, och det fläktar ytterst lite. Ska dricka massor av vatten nu i alla fall, och hoppas att jag är hungrig ikväll. Och lite avocado med keso går alltid att få ner.
Jag är inte hungrig. Inte sugen heller. Imorse vägde jag 56,7, och jag tycker egentligen att jag borde ha börjat bli hungrig nu så att det finns energi till växandet. Men nej.
Är glad att jag inte mår illa nu när det är så absurt varmt här. Har ingen termometer uppe, men det är minst 27° i skuggan nu, och det fläktar ytterst lite. Ska dricka massor av vatten nu i alla fall, och hoppas att jag är hungrig ikväll. Och lite avocado med keso går alltid att få ner.
fredag 25 juli 2008
Det där om lugnet
5+2
Det är väldigt lugnt i magen just nu. Inget illamående, inget ont. Inte särskilt hungrig, inte särskilt kissnödig, inte särskilt trött. Skönt, egentligen, men samtidigt börjar jag ju undra om jag inbillat mig Bönan.
Bönan som i kidneyböna, ni vet. Den där roliga formen de har innan det syns att det ska bli en människa.
Har dock haft lite proteincravings här, längtade efter tonfisk. Efter att ha smällt i mig en skål tonfiskröra till frukost/lunch känner jag inte riktigt det behovet längre.
Det är väldigt lugnt i magen just nu. Inget illamående, inget ont. Inte särskilt hungrig, inte särskilt kissnödig, inte särskilt trött. Skönt, egentligen, men samtidigt börjar jag ju undra om jag inbillat mig Bönan.
Bönan som i kidneyböna, ni vet. Den där roliga formen de har innan det syns att det ska bli en människa.
Har dock haft lite proteincravings här, längtade efter tonfisk. Efter att ha smällt i mig en skål tonfiskröra till frukost/lunch känner jag inte riktigt det behovet längre.
onsdag 23 juli 2008
Det där om kläderna
Jag har sett ut en omgång kläder på H&M, väntar nu på rabattkoden. Har också beställt magtub, från Lundmyr, en svart och en vit. Förra graviditeten var jag ganska liten hela tiden, i vecka 25 fick jag en försynt fråga om jag var gravid. Tanken är nu att jag ska kunna ha mina vanliga byxor och kjolar ganska länge, med hjälp av magtuben som döljer den bristfälliga knäppningen och glipan mellan byxlinning och tröja. Längre linnen kan jag ha under mina vanliga toppar och tröjor när magen börjar växa, så glipar det inte. Och riktiga mammalinnen kan jag ha under koftor när magen är stor. Den svarta klänningen är ribbstickad och bör kunna töja sig sig lite, iaf innan magen blir alldeles för stor. Får kolla på kvaliteten när den kommer, och storleken.. Oftast är inte problemet att trikåstickat inte töjer sig tillräckligt, utan att de blir för korta över magen när de måste töja sig. Därav köpet av långa kläder.
Någon dag när jag har lite överskottsenergi ska jag gå igenom garderoberna och se vad som kan användas framöver. Säkert mer än man tror.
Det där om smärtan
Vecka 6 (5 + 0)
Vaknade med värk i lederna, men kan inte ta kortsion nu. Måste få tag på min reumatolog, men jag fick inget svar när jag ringde dit i måndags. Har fått någon skum grej i framför allt höger höft, där det känns som om den hoppar ur led ibland när jag går, framför allt när jag tar lite längre, snabbare steg. Om det tänker fortsätta tänker jag definitivt kräva ett snitt, vilket jag lutar åt att göra oavsett. Både med tanke på att jag är snittad tidigare och inte gärna råkar ut för en ruptur, och för att skona mitt stackars bäckenområde som är ordentligt inflammerat med jämna mellanrum.
När jag hade varit uppe på toaletten i morse så satte magontet igång igen också. I vecka 8 är livmodern, som normalt är lika stor som ett hönsägg, stor som en grapefrukt. Den storleksförändringen på fyra veckor känns lite grann. Ligamenten töjer sig, det känns som kraftig mensvärk ungefär. Ligger med värmedynan på magen och har inte behövt ta smärtstillande, det känns bra. Ett skönt bad sen också, så är jag väl som ny sen.
Igår vägde jag 56,3 när jag gick upp, nyss vägde jag 57,2. Inte konstigt att jag känner mig lite svullen. ;D
Vaknade med värk i lederna, men kan inte ta kortsion nu. Måste få tag på min reumatolog, men jag fick inget svar när jag ringde dit i måndags. Har fått någon skum grej i framför allt höger höft, där det känns som om den hoppar ur led ibland när jag går, framför allt när jag tar lite längre, snabbare steg. Om det tänker fortsätta tänker jag definitivt kräva ett snitt, vilket jag lutar åt att göra oavsett. Både med tanke på att jag är snittad tidigare och inte gärna råkar ut för en ruptur, och för att skona mitt stackars bäckenområde som är ordentligt inflammerat med jämna mellanrum.
När jag hade varit uppe på toaletten i morse så satte magontet igång igen också. I vecka 8 är livmodern, som normalt är lika stor som ett hönsägg, stor som en grapefrukt. Den storleksförändringen på fyra veckor känns lite grann. Ligamenten töjer sig, det känns som kraftig mensvärk ungefär. Ligger med värmedynan på magen och har inte behövt ta smärtstillande, det känns bra. Ett skönt bad sen också, så är jag väl som ny sen.
Igår vägde jag 56,3 när jag gick upp, nyss vägde jag 57,2. Inte konstigt att jag känner mig lite svullen. ;D
måndag 21 juli 2008
Det där om sonens glädje
Sonen pratar om bebisen hela tiden. Han har ju varit bebissjuk sedan L&E var här med sina tre flickor, varav den minsta är tre månader. Det var perfekt, för nu kan han även tänka sig en lillasyster, inte bara en lillebror. Han pratar om hur stor bebisen är nu (1 mm...), vad den kan när den kommer ut ur magen, när han kan passa bebisen helt själv, och en massa annat.
Han kom till mig innan och sa:
-Vilken tur att vi har kommit så långt nu. Om det hade varit för längre sen hade vi ju inte haft en bebis i din mage än.
Sötast i världen. Min stora, stora femåring.
Han kom till mig innan och sa:
-Vilken tur att vi har kommit så långt nu. Om det hade varit för längre sen hade vi ju inte haft en bebis i din mage än.
Sötast i världen. Min stora, stora femåring.
Det där om pluset
Vecka 5 (4 + 5)
Jag testade dagen innan min födelsedag. Med sonen testade jag dagen efter min födelsedag, 2002. Tänkte köra en annorlunda variant den här gången. Det funkade, det med. Pluset var starkt och tydligt, maken blev jätteglad, jag snyftade och skrattade på samma gång och alla mina flickor som var här och firade min 30-årsdag grät och fnissade. Och alla har hittills sagt att det kommer att bli en flicka. De flesta tvärsäkert.
Jag misstänkte i några dagar innan jag testade att det var något på gång. Småsmärtor i nedre delen av magen och den där svullna känslan. Nu har jag ontont i magen, som mensvärk, och ett lätt illamående sköljer över mig med jämna mellanrum. Jag är hungrig oftare men inte sugen på något alls. Med sonen fick jag handikappande ont under två veckor i vecka nio, med ett besök på KK-akuten som följd. Ligament som töjer sig, tydligen. Värme och Alvedon.
Undrar hur det ska gå att jobba nästa vecka, och att vara ensam. Maken åker ju iväg med kompisar på fredag och stannar borta en vecka. Sonen ska vara hos farmor och farfar medan jag jobbar. Tur att jag har världens bästa jobb, chef och arbetskamrater. Har översättningar att göra, så jag får väl jobba en del hemifrån när det blir olidligt. Vi har berättat för våra familjer och våra vänner, och de är så glada för vår skull. Nu hoppas vi att lilla Bönan känner det och vill stanna kvar.
Första besöken hos BM blir 12/8 och 25/8, det första är ett hälsosamtal, det andra ett inskrivningssamtal.
Gud vad trött jag är.
Jag testade dagen innan min födelsedag. Med sonen testade jag dagen efter min födelsedag, 2002. Tänkte köra en annorlunda variant den här gången. Det funkade, det med. Pluset var starkt och tydligt, maken blev jätteglad, jag snyftade och skrattade på samma gång och alla mina flickor som var här och firade min 30-årsdag grät och fnissade. Och alla har hittills sagt att det kommer att bli en flicka. De flesta tvärsäkert.
Jag misstänkte i några dagar innan jag testade att det var något på gång. Småsmärtor i nedre delen av magen och den där svullna känslan. Nu har jag ontont i magen, som mensvärk, och ett lätt illamående sköljer över mig med jämna mellanrum. Jag är hungrig oftare men inte sugen på något alls. Med sonen fick jag handikappande ont under två veckor i vecka nio, med ett besök på KK-akuten som följd. Ligament som töjer sig, tydligen. Värme och Alvedon.
Undrar hur det ska gå att jobba nästa vecka, och att vara ensam. Maken åker ju iväg med kompisar på fredag och stannar borta en vecka. Sonen ska vara hos farmor och farfar medan jag jobbar. Tur att jag har världens bästa jobb, chef och arbetskamrater. Har översättningar att göra, så jag får väl jobba en del hemifrån när det blir olidligt. Vi har berättat för våra familjer och våra vänner, och de är så glada för vår skull. Nu hoppas vi att lilla Bönan känner det och vill stanna kvar.
Första besöken hos BM blir 12/8 och 25/8, det första är ett hälsosamtal, det andra ett inskrivningssamtal.
Gud vad trött jag är.
Edit: Lade in en bild på positivt Clearblue-test, som jag hittat på nätet. Min egen bild var så suddig.
torsdag 24 april 2008
Det där om var tog mensen vägen?
Ringde barnmorskan igår och frågade om min uteblivna mens. Hon sa att jag skulle vänta en månad till och sedan boka tid hos gynekolog om mensen inte kommit tillbaka då. Jag har egentligen aldrig på allvar tänkt tanken att det skulle kunna vara svårt för oss att få ett barn till. Men jag vet ju inte, för vi har aldrig försökt få barn, det bara "blev" förra gången.
94% av dem som tar ut p-staven Implanon får ägglossning inom 3 veckor. Hoho? Mensen?
94% av dem som tar ut p-staven Implanon får ägglossning inom 3 veckor. Hoho? Mensen?
måndag 21 april 2008
Det där om hur det hela började
Plötsligt en dag kom den över mig. Önskan om ett andra barn. I så många år har jag sagt att jag aldrig kommer att vilja ha ett barn till, efter den helvetestid jag gick igenom då mitt första barn föddes. Men en dag i slutet av 2007 slog tanken mig att jag skulle kunna planera och längta efter ett andra barn, och att bebistiden skulle kunna bli annorlunda den här gången.
Så föddes idén om ett liv med fler barn.
Även om första tiden med mitt första barn blev allt annat än lyckad för mig så älskar jag idag mitt barn mer än jag någonsin trodde var möjligt. Han är en underbar liten kille med så många kloka funderingar och sådan intelligens. Han är den vackraste lilla varelse som finns och jag är så lyckligt lottad som fick bli mamma till just honom.
Sedan förra sommaren är jag gift med min sons pappa, och han har hela tiden velat ha fler barn. Det var en stor sorg för honom när jag sa att jag aldrig skulle vilja ha fler barn, och en lika stor glädje när jag sa att jag kanske skulle vilja det ändå. Jag har sagt att jag vill börja försöka från med och mitten på april, så egentligen är det dags nu. Om det bara kunde komma någon mens. Så att jag visste när det kommer en ägglossning. Så att vi kan börja försöka med tillverkningen. Men nej. Ingen mens. Jag testade negativt i onsdags, men fortfarande inget.
Så jag väntar. Och planerar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)