Det där om medicinen

Vecka 25 (24 + 5), 63,2 kg (+6,7 )

Blodtrycket fortsätter hålla sig i schack, 116/71 i morse. Vikten har ju ballat ur totalt, nästan 7 kg upp. Men det känns som om det kvittar, jag tycker inte att jag ser tjock ut, mest gravid faktiskt. Och mammajeansen har börjat sitta jättesnyggt, undrar om rumpan fått sig några hekto också. Inget som skadar i så fall.

Igår hade jag telefontid med reumatologen, vi justerade kortisondosen lite, eftersom jag tycker att jag fått känningar av magkatarr sedan jag ökade till 10 mg/dag. Nu ska jag ta 10 mg varannan dag och 7,5 varannan dag, så skonas magen lite i alla fall, samtidigt som jag bör hålla mig smärtfri.

Och i morse hade jag telefontid med vår familjeläkare, hon som sjukskrev mig och skrev ut Alvedon Forte. Hon skrev ut 50 tabletter Panocod till mig, och jag måste såklart vara restriktiv med att ta dem, eftersom kodeinet är beroendeframkallande (och förstoppande..) både för mig och bebis vid långvarig användning. Men detta innebär ju att det finns vissa saker jag kommer att få lättare att göra, som att umgås över en middag på kvällen. Ikväll ska sonen gå lussetåg, så jag tänkte ta en tablett i eftermiddag och hoppas kunna vara med hela kvällen utan att sitta och vrida mig i smärtor på stolen. Jag blev så lättad och glad att jag nästan grät. Jag har haft så ont vissa kvällar (t.ex. i lördags efter julfesten och igår kväll efter mammamiddagen) att jag bara gråtit när jag kommit hem. Det går knappt att sitta normalt i bilen.

Köpte ett par nya stödstrumpor på apoteket igår. Jag tycker nog inte det är så farligt som det låter, de är svarta och går till precis under knäet. Lite som svarta skolflickssockar? Framför allt är det ju skönt på kvällen när man tar av dem att vaderna inte känns så svullna och krampbenägna.

Bara 8 dagar kvar att jobba innan nästan tre veckors julledighet, så oerhört skönt.

Annars är lillebror en pigg rackare, jag känner av honom mest hela tiden, på massor av olika ställen i magen. Mycket upptill, i livmoderns överkant, gärna farligt nära revbenen. Där uppe kommer de riktigt hårda sparkarna. Mycket allra längst ner, men där är det mest buffande och petande, och förstås små kickar på blåsan. Känns ibland som vändningar, tycker jag, så han kanske snurrar runt på något sätt där. Ibland är det på två ställen samtidigt, gärna på motsatta sidor, så då sträcker han väl ut sig i hela sin fulla lilla längd där. Det är jobbigt att sitta länge, både för ryggen och för revbenen. Vet inte om det trycker på revbenen när jag sitter eller om det kommer från ryggen, men jag är i alla fall öm i bröstkorgen under brösten.

Sammandragningarna, som visserligen inte kommer sådär himla ofta och som inte gör ont alls, har börjat göra mig lite andfådd och yr när de sätter in. Nånstans påverkar de blodflödet, förmodligen genom att de trycker på hålvenen. Spännande.