Det där om vilken sort

Vecka 18 (17 + 5), 59, 6 kg.

Just nu funderar jag mycket på vilket kön bönan har. Det "ska" ju inte ha någon betydelse egentligen, och alla svarar alltid att det inte spelar någon roll, bara barnet är friskt. Men vårt första barn var inte friskt. Inte livshotande sjukt heller, men han behövde behandlingar och operationer och det gick så bra så. Nu är han frisk. Vi överlevde det och det var inte hela världen. Egentligen kanske man bara skulle säga att man önskar sig ett levande barn, allt annat är oviktigt?

Men det är inte oviktigt för mig. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till en pojke och på att vara det till en flicka. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till två pojkar och på att vara det till en pojke och en flicka. Jag skulle verkligen vilja ha en dotter någon gång. Och eftersom jag inte är så säker på att det blir fler barn efter detta så känns det lite grann som sista chansen. Jag vet par som skaffat ett barn mer än de tänkt sig från början för att försöka få till ett av det kön som inte funnits representerat i syskonskaran. Och jag kan någonstans förstå dem, men jag är inte säker på att jag skulle kunna göra det själv.

Så om en vecka på ultraljudet får vi reda på om det är en pojke eller en flicka i magen. Förhoppningsvis. Och jag är, på riktigt, rädd att bli besviken om de säger att det är en pojke. Och ändå tror jag att det är en pojke. Jag funderar mer på pojknamn än på flicknamn, som om flicknamnen ändå inte kommer att bli aktuella. Jag har inte köpt en enda bebispryl än, och vi har bestämt att efter UL ska vi gå ut och köpa bebiskläder i "rätt" färg, för att fira och välkomna.

Missförstå mig inte. Jag kommer att älska en pojke till lika högt som jag älskar den son jag har. De skulle bli bröder, och det är coolt att ha en bror när man är pojke själv. Men jag skulle känna det som om jag saknade en dotter. Från början av graviditeten verkade alla tro att vi väntade en flicka, nu är det mer 50/50, eller t.o.m. en övervikt åt pojke. Maken har börjat tro flicka igen efter att ha trott pojke ett tag. Själv vågar jag inte ens spekulera.

I makens kusinskara på mammans sida (den släkt vi har tillgång till, så att säga) finns det 14 kusiner, 11 flickor och tre pojkar. De har 10 barn idag, och två på väg. Sju pojkar och tre flickor. Är det en generationsgrej?

Får man önska sig en dotter mer än en son och tvärtom? Om man aldrig låter barnet ana när det väl är fött att man egentligen önskade sig en annan sort.. Ett levande barn är ju i vilket fall som högsta vinsten, och vem skulle vilja lämna tillbaka bilen till BingoLotto, t.ex., den för att den hade fel färg? Inte jag i alla fall. Ge mig en bild och ett svar nu. Hur ska jag stå ut med ovissheten en hel vecka till?