Det där om beskedet

Vecka 8 (7 + 0)

Var på KK i måndags och nästan två timmar efter bokad tid fick jag äntligen komma in på en undersökning. Först säger läkaren att urinprovet jag lämnat visat negativt för hcg (graviditetshormon) och började fråga mig om gravtestet jag tagit hemma. Hon kollar fysiskt istället, klämmer på livmodern, konstaterar att jag inte har några tecken på blödningar och gör ett ultraljud som visar en alldeles normal graviditet. Mörkt fostervatten mitt i den ljusare livmodern, och en liten böna med ett tickande hjärta därinne. Tiden stämde ganska bra med mina beräkningar också.

Smärtan (det lilla som är kvar efter att jag börjat ta mitt kortison igen och därmed slipper inflammation i bäckenområdet) kommer sig förmodligen av att ligamenten som håller fast livmodern i bäckenet töjs ut när livmodern växer. Livmodern växer uppåt i magen och drar då i de ligament som går neråt, därför gör det ont vid ljumskarna. Eventuellt finns det också delvis oelastisk ärrvävnad i livmodern efter kejsarsnittet, vilken då inte tänjs ut lika enkelt och smärtfritt som övrig vävnad. Det kan finnas sammanväxningar, vilket kan förklara varför det gör mer ont på vänster sida.

Enligt jourläkaren på reumatologen får jag ta 10 mg prednisolon, kortison, per dag under graviditeten, vilket förmodligen räddar både mitt liv och min mentala hälsa. Jag är så mycket bättre nu, och ska börja jobba på jobbet istället för i sängen snart.

Vikten låg på 57,2 i morse, det ska bli spännande att se om jag går upp mer eller mindre än med sonen. Jag har legat och surfat på gravidmode en stund i kväll, det är kul att se att det har hänt en del på den fronten jämfört med för sex år sedan..

Bf bör förresten vara 25 mars, eller där omkring, så det är inte omöjligt att bönan och sonen får samma födelsedag.