Vecka 39 (38 + 5)
Nu är vi äntligen hemma igen efter ett antal timmars rännande. Vi har varit på inskrivning idag, nu ligger journalen redo på sjukhuset och på torsdag ska vi ringa in och höra hur dags vi ska vara på plats på fredag. Narkosläkaren kollade med en kollega om jag skulle få spinalbedövning, med tanke på min reumatiska sjukdom, och till sist bestämdes det att vi kör på det, så jag behöver inte sövas.
Läkaren vi träffade var väldigt rar och varm, tyckte att mitt brev till läkarna som skulle besluta om snitt var väldigt fint. Det har blivit liggande i journalen sedan snittsamtalet. Skönt egentligen att flera på avdelningen vet hur jag upplevde min situation när sonen var bebis, det gör det nog lättare för dem också att förstå om jag inte mår bra av någon anledning.
Jag fick även med mig lite citodontabletter hem så att jag kan få sova de här sista nätterna, ryggskottet gör ju att jag knappt sover, och det är ju inte direkt optimalt inför en stor operation. Så ikväll är det jag som tar två citodon och somnar som en stock, eller hur? ;)
Nu är ryggen helt slut, jag har varit på benen ganska mycket idag. Sonen har 39 graders feber, min mamma och syster kom hit och passade honom. Vi var inom jobbet och hämtade upp ett papper, vi fick parkera i ett parkeringshus säkert en km från KK, det var fullt precis överallt, och det har blåst storm här idag. Efter två timmar på sjukhuset var vi på McD och åt, sen handlade vi plast till vår gamla blöjhink och en ny badtermometer, och sen lite mat, innan vi åkte hem. Nu är blöjhinken avtorkad och laddad och redo att använda. Mamma hade tvättat alla kläder, röjt på mitt arbetsbord, torkat av alla skåpluckor i köket och diskat. Såååå skönt.
Imorgon förmiddag ska jag fixa bryn och fransar på en salong som ligger precis bakom vårt hus, och vi ska greja lite med spjälisen. Jag ska tvätta handdukar och lakan, sen ska det bäddas rent och skötplatsen ska upp. Sen är vi väl klara, tycker jag. BB-väskan är till hälften färdipackad. Nu ligger vi nog i fas, mycket tack vare min mamma. Så tacksam att jag har världens bästa man och familj.
Lite kvällsmat, kanske lite TV och sen medicin och sova, det skulle vara skönt, jag är trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tänker på dig på väg till flyget och håller tummarna för att det går så smärtfritt som möjligt och att ni får en mysig tid med lillebror tills jag kommer hem och kan få höra :)
Gull! Åh nu kommer han snart! Hoppas att allt går smärtfritt, att du slutar ha ont och får världens bästa tid med familjen när lillebror väl har landat! Puss!
Citodontabletter lät ju som en bra idé, hoppas det funkar och du får sova. Tänker på er på fredag! Kram!
Skicka en kommentar