Det där om att det var dags att uppdatera

Vecka 34 (33 + 6)

34 fulla veckor imorgon. 5 veckor och 2 dagar kvar. 37 dagar. Tiden går olidligt långsamt för tillfället.

Mina höfter har börjat bråka med mig, jag går långsamt, långsamt och inatt kunde jag inte sova eftersom jag inte hittade någon ställning som inte gjorde ont. Jag har tagit min medicin, så det bör inte vara inflammation i höfter och korsrygg som gör ont. Kanske foglossning då? Det blir typiskt värre av knepiga rörelser som att gå i sidled eller slå av snö från stövlarna.

Det har även blivit svårt att andas, är både ordentligt gravidtäppt, vilket jag aldrig blev med sonen, och har väldigt lite plats för mina lungor för tillfället. Maken har hjälpt mig att höja upp huvudändan på min sida av sängen, så jag sover lite halvsittande. Då vaknar jag inte fullt lika ofta i panik av att jag inte kan dra ett djupt andetag.

För andra kvällen i rad har jag tryckattacker neråt mot bäckenet, det känns ibland som om någon boxar med något spetsigt ner i "öppningen" och ibland som om någon vrider omkring något stort och hårt i bäckenskålen. Vi tror att han håller på att fixera sig, och jag har även sammandragningar som gör ont. Igår kväll tänkte jag nästan att det hade satt igång. Det kanske är läge att börja packa en väska som kan stå i hallen, med bebisens grejer i alla fall. Mina saker behöver jag fortfarande använda alla veckorna som är kvar. Maken sa i alla fall igår att han inte tänker åka med på mötet nästa helg, 65 mil bort, så från och med nu verkar det gälla reseförbud här hemma. Det känns skönt, för det är tungt att ta hand om en nästan sexåring själv också just nu. Och om det skulle sätta igång vill jag såklart ha min man med, ingen av oss vill att han ska missa sitt barns födelse.

Men det får inte sätta igång, för jag har massor kvar att göra på jobbet innan jag slutar, och sen ska jag vara ledig i två veckor och bara skrota runt och bädda spjälsängen och skura badbaljan och planera packningen till BB och skriva på ett förlossningsbrev..

Vi hade studiebesök på förlossningen idag, alla paren från föräldrautbildningen. Vi fick prova lustgas, och det gjorde mig en aning illamående och kändes som när man är precis lite för full. Inte alls behagligt. När vi var på väg därifrån såg jag att en sköterska höll på att duka upp en fikabricka till några nyblivna föräldrar, och då satte längtan efter vår bebis verkligen in.