Det där om att det kan finnas en förklaring

Vecka 37 (36 + 2)

Jag tror att jag har kommit någonting på spåren ikväll. Ni vet det här onda i/under bröstbenet och ut över revbenen under brösten som jag har skrivit om då och då här? (T.ex. 18/1 och 7/1 om ni vill kolla.) Det blir bara värre hela tiden, och jag kan inte koppla det till något.

Följande har jag tänkt:

~Magkatarr, kan ju bränna rätt bra under bröstbenet. Men varken Novalucol eller Omeprazol gör någon större skillnad.
~Livmodern trycker mot bröstbenet. Men det här började innan magen var så stor, och visserligen börjar smärtan oftast när jag sitter, men den går inte över av att jag får bort trycket.
~Nerver i kläm i bröstryggen (där jag har ont till den grad att jag är sjukskriven för smärtan) som gör att värk strålar fram i bröstbenet och revbenen. Men jag får oftast ont först i bröstbenet och senare i ryggen nu sedan jag börjat jobba färre timmar.
~Kraftig delning av de raka bukmusklerna, så att det hugger/svider i muskelfästet upptill. Det gör oerhört ont att hosta för tillfället. Men det började för så länge sen att muskelfästet inte bör ha varit så påverkat redan då.

Så jag bestämde mig för att googla. Och jag hittade en grej som stämmer klockrent. Inte bara symptommässigt, utan även med min grundläggande reumatiska sjukdom, spondartrit eller spondylit, som den också kallas.

Tietzes syndrom. En inflammation i brosket runt bröstbenet. Värme hjälper, precis som det står. Orsak kan vara vissa bakomliggande reumatiska sjukdomar, bl.a. min. Beskrivningen av hur smärtan yttrar sig stämmer exakt. Bl.a. att det är värst på kvällar och nätter. Och det står att för de flesta läker det här ut av sig självt så småningom, och det finns smärtstillande man kan ta, även om det verkar svårt att få en tillfredsställande smärtlindring. Nu är det lördag kväll och jag har inte direkt så akuta smärtor att jag har lust att söka vård just nu, men jag funderar lite på hur jag ska gå vidare med det här. Hittills har jag bara hoppats att det är graviditetsrelaterat och att det försvinner om tre veckor, men så behöver det inte bli.

Jag ska nog ringa min reumatolog och boka in ett besök när bebisen är någon månad, så får maken följa med dit och assistera. Så ska jag skriva en exakt lista med olika frågor och anteckningar av symptom, och sen ska hela medicincocktailen anpassas och jag ska få någon att kolla på min högra höft och prata igenom biverkningar av kortison (som t.ex. benskörhet, vilket jag verkar vara i riskzonen för, rent ärftligt), förutom den här titten på min rygg och bröstbenet då. Ha. Jag tror jag har det. Jag tror inte det är förknippat med magen alls, utan med sjukdomen. Vi får väl se om jag har rätt.

Mer info:

Definition: Lokalt smärttillstånd i broskskivan i de kostosternala förbindelserna.
Orsak: Oftast okänd. Inte ovanligt efter en viros. Ibland p.g.a. dålig hållning; pat "trycker ihop" bröstkorgen. Någon gång efter fysiskt överbelastningstillstånd/trauma över armar/thorax. Kan ses som del i inflammatorisk systemsjukdom. Ibland vid psykiska stress- spänningstillstånd.
Symptom: Smärta över i regel ett revben i övergången mellan brosk och ben, ff.a. vänster sida. Ibland utstrålning vänster arm. Initialt brännande smärta - successivt avklingande till molande karaktär. Tryck över bröstet". Oftast kvinnor.
Symptomen förvärras av stress och oro, lyftande arbete med armar, statiskt arbete med armar (datorarbete, bilkörning). Köld förvärrar, värme lindrar.
Status: Distinkt ömmande punkt på revbenet.
Differentialdiagnos: Vid typisk klinik knappast risk för feldiagnos. Artrit i leder runt bröstbenet (sternoklavikulära leder, mellan manubrium och corpus sterni, sternocostala leder) pekar mot spondartrit. Myalgi (M. pectoralis, intercostalis).
Neuralgi från interkostalnerver (ev. låsning av facettled). Hjärtinfarkt går ej med lokal ömhet detsamma gäller magsår och gallsmärtor.
Utredning: Klinisk diagnos i typfallet. Bakomliggande systemsjukdom? Symmetriska rörelser över torax vid andningsrörelser? Låt pat sitta på en brits och rotera bröstkorgen fullt ut höger/vänster- palpera samtidigt facettleder i övre thoracalen. Om smärta över dessa + smärta vid rörelse vänster eller höger talar detta för låsning över facettled.

Källa: http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=458

Vad är Tietzes syndrom?
Tietzes syndrom är en sjukdom som orsakas av inflammation eller svullnad i revbensbrosken, den del av revbenen som ligger närmast bröstbenet. Revbenen utgår som bekant från ryggen, största delen av dessa är ben, men den sista delen, några centimeter lång, utgörs av brosk. Dessa broskdelar kan bli inflammerade och eller svullna, och orsakar då påtaglig smärta. Smärtan kan vara svår, och påminna om smärta utgående från hjärtat eller matstrupen, och smärtan kan därmed föranleda långt gående undersökningar och onödig medicinering.
Vad beror Tietzes syndrom på?
Sjukdomens orsak är inte helt känd. Ett ensidigt arbete som belastar bröstkorgen - t.ex vävande - kan vara en orsak. Sjukdomen är vanligare hos kvinnor, och man kan förmoda att kvinnans bröst i viss mån anstränger bröstkorgen. Tävlingsidrottare, t.ex. roddare, kan drabbas av denna sjukdom. Det har nog också misstänkts, att virusinfektioner kan utlösa Tietzes syndrom.
Vilka är de typiska symptomen vid denna sjukdom?
Typsymtomet är bröstsmärta, som kan förvärras vid ansträngning. Smärtan känns mest just intill bröstbenet, och den kännas ibland bara på ena sidan av bröstbenet, ibland på båda sidorna. Och då man trycker med fingrarna på det sjuka stället gör det ont!
Vilka undersökningar bör göras ifall man misstänker denna sjukdom?
Den viktigaste undersökningen är palpation av bröstkorgen. Man undersöker alltså bröstkorgen genom att trycka på den med fingrarna, och hittar då typiskt klart ömmande områden i revbensbrosken intill bröstbenet. Man kan inte trycka på hjärtat eller matstrupen, så ömhet vid palpation beror nog typiskt på en åkomma i själva bröstkorgen.
Ett typiskt palpationsfynd är oftast tillräckligt för en säker diagnos. En vanlig lungröntgen visar inte något avvikande. Skulle man ta en provbit av revbensbrosket - vilket ytterst sällan är nödvändigt - kan det hända att man skulle se inflammation vid mikroskopisk undersökning, men det kan också hända att det mikroskopiska fyndet är helt normalt.
Det finns säkert andra sjukdomar som kan ge samma symptom?
Ett benbrott, fraktur, i ett revben kan ge liknande symtom, men oftast minns ju nog patienten då att han varit i en olycka. Revben är nog rätt så sköra, och en våldsam hostattack kan orskaka skada på revbenen. Osteoporos kan orsaka liknande symtom. Vid en svår osteoporos kan de nerver som utgår från ryggraden till revbenen få det trångt, och då kan man erfara smärtor i bröstkorgen, så kallad intercostal neuralgi.
Förvisso kan också allvarligare sjukdomar i väldigt sällsynta fall drabba revbenen. Elakartade, maligna, sjukdomar kan metastasera till revbenen. Tuberkulos kan finnas på detta område. Ryggradsreuma kan ge värk och framtill i bröstkorgen, likaså fibromyalgi, mjukdelsreuma.
Hur behandlas Tietzes syndrom?
Diagnosen är den viktigaste behandlingen. Då patienten vet att bröstsmärtan inte kommer från hjärtat, matstrupen eller lungorna har han eller hon mycket lättare att komma tillrätta med symptomen.
Vanliga värkmediciner (t.ex. ibuprofen, paracetamol) kan hjälpa men inte speciellt mycket. Man har försökt behandla inflammationen med injektion av bedövningsmedel och cortison, men resultaten har inte varit speciellt bra. On sjukdomen återkommer kan man pröva sulfasalazin (Salazopyrin)
Och hur går det sen?
Prognosen är god. Symptomen kan vara envisa och besvära i månader, ibland så mycket att patienten behöver sjukledighet - men småningom går sjukdomen sedan över av sig själv.

Källa: http://gastrolab.1g.fi/a015s.htm

Det där om dubbla krämpor

Vecka 37 (36 + 1)

Det känns som om jag har världens största mage. Och den kliar och det drar i huden och bristningarna gör ont till och från. Alla barnmorskor som känner på magen säger att jag har verkar ha mycket fostervatten, men på ultraljuden har de sagt normal mängd.

I förrgår kväll var vi inne på förlossningen igen. Jag hade jätteont i mage och rygg när jag körde hem från jobbet, och sen när jag låg i badet fick jag reglbundna sammandragningar med sex minuters mellanrum. Vi var där inne i tre timmar, och återigen var det en urinvägsinfektion som utlöste sammandragningarna, så jag fick antibiotika utskrivet igen. Jag tar dem med ProViva blåbär, hoppas illamåendet håller sig borta den här gången. Tappen var opåverkad i alla fall, så lillebror håller sig säkert på plats till den 20:e. Skönt nånstans, jag föredrar ju om allt går som planerat och jag hinner vila lite efter att jag jobbat min sista vecka.

Just nu är det plågsammaste att jag åkt på min fjärde dunderförkylning den här graviditeten. Jag hostar och är superhes, har ont i halsen och snorar. Känner ingen smak längre, och näsan blöder från och till. Det gör ont både i ryggen och i övre delen av magen när jag hostar, så jag hoppas verkligen att hostan tänker lägga sig snart.

Tre veckor kvar idag.

Det där om två saker

Vecka 36 (35 + 4), 66,8 kg (+10,3)

För det första: jag måste bara påpeka att jag är i nionde månaden. Japp, 30 dagar kvar till beräknad förlossning, och de nio månaderna som utgör 280 dagars graviditet är alla 31 dagar långa. Nionde månaden, tjohoo!!

Och för det andra: HUR är det möjligt att gå upp mer än 2 kilo på en vecka? 20% av min totala viktuppgång på åtta månaders graviditet sker på en vecka? En vecka av 36? Maken säger att det "bara är ett litet skutt", men jag misstänker att det är en trend. Sisådär 7 kg kvar att gå upp då? *ryys* Bristningarna på magen har exploderat, de är mååånga och de kliar och gör ont. Jag blir faktiskt deppig på riktigt av dem. Fåfänga jag hade gärna sluppit sånt.

Det där om att vara färdig

Vecka 36 (35 + 3)

Det hade verkligen inte gjort nåt om det satte igång ikväll. Visst, jag är inte helt klar på jobbet, och det finns lite småsaker kvar här hemma som jag gärna skulle fixa med innan lillebror kommer, men i övrigt är jag så jäkla färdig med det här.

Ikväll kan jag ståta med löjligt ont under bröstbenet, trots 3 novalucol och en omeprazol, värk i korsryggen och sammandragningar. Och just det, illamående.

Sonen säger att han längtar tills mamma är som vanligt igen och lillebror har kommit ut, och det gör jag med. Mer än jag kan säga.

Det där om att saker inte alltid blir som man tänkt sig

Vecka 36 (35 + 1)

Det gör oooont i min mage och korsrygg. Riktigt ont. Typ förjävlig mensvärk, fast kanske mindre molande/dov och lite mer skarp.

Idag är jag hemma, tänkte ta föräldraledigt, men så blev sonen såklart sjuk så det blev visst VAB istället. Nåja, han är ju duktig och snäll och sysselsätter sig själv, men det är ändå lite mindre vilsamt. Idag tänkte jag börja på en lista över vad som ska med till BB, samt packa skötväskan och kolla vad vi behöver köpa till skötplatsen i form av salvor och liknande. Och tvätta en maskin.

Och idag är det 28 dagar kvar. 4 veckor. 4 VECKOR!

Det där om olidligt

Vecka 36 (35 + 0)

Jag har molvärk i magen och korsryggen. Tänk om det bara kunde innebära att bebis är på väg. Jag har inte jobbat färdigt och jag har inte hunnit vara ledig och vi har inte monterat upp spjälsängen, och BB-väskan är inte packad, men vet ni vad? Jag bryr mig inte. Jag skulle bara vilja ha min kropp tillbaka. Pleeeeease.

Det där om viktberäkningen

Vecka 35 (34 + 6)

Mitt s/f-mått (livmodern från blygdbenets överkant till livmoderns överkant) fortsätter ju följa den övre kurvan, så jag utgår ifrån att lillebror fortsätter växa i samma takt som fram till andra ultraljudet. Då beräknades han väga drygt 2500 g, i 32+5. Nu är jag i 34+6, dvs jag har gått två av de sju veckor som var kvar till v. 39+6, då han skulle väga närmre 4500 g, alltså nästan 2 kg mer. Så en knapp tredjedel av den tid han har på sig att växa 2 kg har nu gått. En knapp tredjedel av 2 kg? Sisådär 600 g? Kan det vara en någorlunda gissning?

3100 g.

Sonen vägde 3310 g när han föddes.

Det gör inget om lillebror kommer typ.. nu.

För övrigt bär jag nu på 3 kg bebis + 1 kg fostervatten + 0,5 kg moderkaka + 1,5 kg blod + minst 0,5 kg blandat graviditetsrelaterat grejs i magen och resten av kroppen. = 6,5 kg. Jag har gått upp 7,9 kg. Ett par kilo till hade ju varit bra, faktiskt, jag tänkte ju ändå att jag skulle amma.

Det där om skämtet som är MVC

Vecka 35 (34 + 5), 64,4 kg (+7,9)

Ja, då har jag varit hos bm idag på morgonen då. Fastande sedan midnatt, det var ju glukosbelastning nr 117 i ordningen idag.. (För er som inte har hängt med: 1:a gången i v. 29 gjorde jag frukostbelastning, jätteförkyld. Värde 9,5. Ingen hade sagt något om att man har förhöjda värden när man har en infektion. 2:a gången i v. 33, fortfarande förkyld, fick fasta i 12 timmar, eftersom enda tiden de kunde hitta var 9:45. Värde 9,5. Inget värde över 10 som är diabetes. Fick kallelse till dietistsamtal som ska äga rum på fredag, jag äter normalt enligt GI och har aldrig varit överviktig.)

När vi kommer dit 8:50 idag säger min bm (hon är ny på mottagningen, har jobbat där i en månad, har egentligen en tjänst på avd. 44 där man bl.a. hamnar om man är snittad eller har grav.diabetes) att jag inte behöver göra någon belastning idag, men det kanske jag visste? Eh? Nej? Maken har sovit 2 timmar men följde med som sällskap, eftersom man ska sitta still där i 2 timmar innan de tar blodsockret. Jag har sovit riktigt illa inatt, pga andningen och illamående/halsbränna, och därmed hunnit bli både hungrig och törstig. Hon hade inte ringt för jag skulle väl "ändå bara göra en frukostbelastning, och alltså inte vara fastande". Eh? Nej? "Är du fastande?! Men Gud. Jag har en macka här, vill du ha den?!"

Anledningen? Jag är reumatiker och tar Prednisolon, ett kortison. Av det kan man få förhöjda blodsockervärden. Nu är det ju inte direkt en nyhet att jag tar Prednisolon, det har jag gjort varje dag sen v. 8. Jag kan tycka att om jag berättar på första besöket på MVC att jag har en sjukdom som jag medicinerar för, då borde de kunna kolla upp hur min sjukdom och min medicin påverkar barnet, samt de tester som de tar på gravida, t.ex. tillväxt, blodtryck, urin och kanske BLODSOCKER?! Klåpare. Jag tar ju ändå ledigt från jobbet, och min man också, för att kunna gå dit, för min hälsas och mitt barns skull, då är det väl rimligt att de faktiskt utövar någon form av medicinsk expertis där? Dessutom är det ju en liten oro inblandad, man vill inte själv vara sjuk eller löpa större risk att drabbas av diabetes när man blir gammal, och man vill definitivt inte att barnen ska drabbas av diabetes senare i livet.

Missförstå mig inte, jag är jättelättad över att höra att de inte misstänker någon grav.diabetes hos mig, men jag begriper inte hur svårt det kan vara att göra en snabbkoll med läkare när de får in nya patienter som har medicinska komplikationer i bagaget.

I övrigt var allt bra, hade inte gått upp i vikt alls på 2½ vecka, blodtrycket var en aning högre än vad jag brukar ha (130/80), s/f-måttet följer övre kurvan fortfarande (35 cm), urinet var utan anmärkning och hb låg fortsatt på 112, helt utan tillskott, och har legat stadigt så i två månader. Inte så högt hb, men jag är inte onormalt trött, så jag väljer att skona magen så länge värdet är över 110.

Sömnen inatt var under all kritik, hade halsbränna och mådde illa, och hade enorma problem med andningen. Nu sitter jag på jobbet och dricker cola och försöker mota bort yrseln så att jag kan jobba lite, men det går faktiskt inget vidare. Jag tror att jag behöver sova.

Det där om att vilja ha

Vecka 35 (34 + 4)

Lite nya bebislakan till spjälsängen hade varit mysigt. Dessa, från IKEA, skulle jag absolut kunna tänka mig. De tokgröna flodhästarna är så galet fina.

Och en sånhär handduk hade också suttit fint. Inte nödvändigtvis just den här från IKEA, men en med huva i alla fall.

Det där om att förbereda sig

Vecka 35 (34 + 4)

Herregud. Jag är i vecka 35. Senast om 32 dagar har vi en till familjemedlem. Sonen är född 9:38, så vid den här tiden den 20 mars finns förmodligen lillebror på utsidan. Det här är ju galet. 32 dagar. Det är typ en månad.

Bebiskläderna är tvättade, vagnen är färdig, badbaljan är skurad med Klorin och sen Ajax, de små frottéhanddukarna till skötplats och amning och kräktorkning är tvättade och klara, babysitter är på plats i hallen, babyskyddet tog jag in igår så att det inte ska vara kallt och fuktigt, alla delar till spjälsängen och bäddningen är lokaliserade. Det enda jag inte har hittat är blöjhinken. Boden är helt full med prylar, så det går inte att se om den står längst in i hyllan heller. Får bli makens jobb att leta upp den. Jag ska leta upp badtermometern i form av en badanka, som vi fick av min bror, och rengöra den och byta batterier. Bebisar är mycket nöjdare med badupplevelsen om vattnet är lagom varmt (typ 38°), lärde vi oss med vägledning av sonens missnöjda skrik som nyfödd.

Jag ska snart packa skötväskan också, med några ombyten bebiskläder och annat man behöver ha på BB, så är i alla fall den biten klar. Igår plockade jag undan i tvättstugan, la in lakan i linneskåpet (utom en hel hög som jag och maken måste dra och vika), monterade upp den nedrasade torkställningen (det var lite korkat egentligen, jag fick en aning ischiasont av klättrandet på bänken) och vek kläder och la in i garderoberna. Snart ska det vara en skötplats där istället. En mjuk skötbädd med uppblåsbara kanter, en handduk på det, sen en liten korg med salvor och puder, tvättlappar och blöjor. Och kanske en mobil så att bebis har något att titta på när han tröttnar på mammas och pappas fåniga miner.

Imorgon är det glukosbelastning igen, 8:45, så jag behöver i alla fall inte fasta i 12 timmar. Bara 11. Måste komma ihåg att köpa citron idag.

Märks det att jag håller på att längta ihjäl mig efter bebis?

Det där om rädslan

Vecka 35 (34 + 2)

Igår var sista tillfället på föräldrautbildningen. Känns trist, det var en jätterolig grupp. Men det verkar som om de andra också tyckte det och vill träffas allihop och fika, så vi ska försöka dra ihop nåt snarast, kanske nästa söndag eller så. Sen börjar det närma sig för oss, så då är det ju bra om inte vi ska stå för initiativet längre fram.

BVC-sköterskan var på träffen igår och informerade om deras verksamhet. När hon sa att man de första två månaderna kan vara väldigt ojämn i humöret, först överlycklig och sen jätteledsen, men att för vissa går inte ledsenheten över och då kan man få prata med någon där, då kunde jag inte hindra att ögonen fylldes av tårar. Jag vill inte vara ledsen den här gången. Jag vill vara glad och tycka att det är mysigt, och jag vill känna att det är kul att gå på babycafé och spädbarnsmassage, inte känna att komma ut ur huset och träffa andra vuxna är det enda som räddar mitt förstånd.

Jag kan knappt fatta att jag vågar göra det här igen, att jag vågar utsätta hela familjen för risken att jag fullständigt klappar ihop. Men jag klappar inte ihop den här gången. Visst gör jag inte det?

Det där om att det var dags att uppdatera

Vecka 34 (33 + 6)

34 fulla veckor imorgon. 5 veckor och 2 dagar kvar. 37 dagar. Tiden går olidligt långsamt för tillfället.

Mina höfter har börjat bråka med mig, jag går långsamt, långsamt och inatt kunde jag inte sova eftersom jag inte hittade någon ställning som inte gjorde ont. Jag har tagit min medicin, så det bör inte vara inflammation i höfter och korsrygg som gör ont. Kanske foglossning då? Det blir typiskt värre av knepiga rörelser som att gå i sidled eller slå av snö från stövlarna.

Det har även blivit svårt att andas, är både ordentligt gravidtäppt, vilket jag aldrig blev med sonen, och har väldigt lite plats för mina lungor för tillfället. Maken har hjälpt mig att höja upp huvudändan på min sida av sängen, så jag sover lite halvsittande. Då vaknar jag inte fullt lika ofta i panik av att jag inte kan dra ett djupt andetag.

För andra kvällen i rad har jag tryckattacker neråt mot bäckenet, det känns ibland som om någon boxar med något spetsigt ner i "öppningen" och ibland som om någon vrider omkring något stort och hårt i bäckenskålen. Vi tror att han håller på att fixera sig, och jag har även sammandragningar som gör ont. Igår kväll tänkte jag nästan att det hade satt igång. Det kanske är läge att börja packa en väska som kan stå i hallen, med bebisens grejer i alla fall. Mina saker behöver jag fortfarande använda alla veckorna som är kvar. Maken sa i alla fall igår att han inte tänker åka med på mötet nästa helg, 65 mil bort, så från och med nu verkar det gälla reseförbud här hemma. Det känns skönt, för det är tungt att ta hand om en nästan sexåring själv också just nu. Och om det skulle sätta igång vill jag såklart ha min man med, ingen av oss vill att han ska missa sitt barns födelse.

Men det får inte sätta igång, för jag har massor kvar att göra på jobbet innan jag slutar, och sen ska jag vara ledig i två veckor och bara skrota runt och bädda spjälsängen och skura badbaljan och planera packningen till BB och skriva på ett förlossningsbrev..

Vi hade studiebesök på förlossningen idag, alla paren från föräldrautbildningen. Vi fick prova lustgas, och det gjorde mig en aning illamående och kändes som när man är precis lite för full. Inte alls behagligt. När vi var på väg därifrån såg jag att en sköterska höll på att duka upp en fikabricka till några nyblivna föräldrar, och då satte längtan efter vår bebis verkligen in.

Det där om att det är tungt

Vecka 34 (33 + 1), 64,8 kg (+8,3)

Kvällarna blir bara jobbigare för varje vecka som går nu. Sammandragningarna kommer tätt, lillebror sparkar och härjar omkring och på vissa ställen gör det t.o.m. ont - t.ex. i bäckenet och på revbenen. Halsbrännan varierar i intensitet och huden på magen kliar så att jag håller på att bli vansinnig. Nu har jag toksmörjt med mandelolja i några dagar och det har börjat bli bättre.

Jag funderade över viktuppgången härommorgonen. Jag tror att vikten ovan är sen i tisdags, dagen för ultraljudet. Vi har alltså 8,3 kg uppgång, minus: bebis 2,5 kg, moderkaka 0,5 kg, fostervatten 1 kg, extra blod 1,5 kg (slutar tydligen på 2 extra liter), navelsträng + blandade småsaker (extra hinnor, etc) i magen ca. 0,5 kg = 2,3 kg uppgång som inte är direkt förknippade med graviditeten. De kilona behövs för mjölkproduktionen, sa BM idag, och jo, det verkar ju vettigt att gå upp lite mer än det man tappar under förlossningen. Men jag är rätt nöjd om jag slipper gå upp mer än sisådär fem kg till under denna graviditet. Det är tungt så det räcker att bära omkring på den extravikt jag har nu.

Det där om ultraljudsrapporten

Vecka 33 (32 + 5)

Nu har vi varit på vårt andra rutin-UL, och allt ser bra ut. Alla delar sitter där de ska och ser bra ut. Hon kunde t.o.m. zooma in ordentligt på lillebrors snopp och pung och det ser lovande ut vad gäller hypospadin. BM som gjorde UL sa att stora missbildningar på snoppen brukar synas på UL, och att det ser normalt ut men att hon inte kan garantera att det inte finns någon variant av hypospadi. Men det känns i alla fall bättre nu.

Stor är han också, 18% över medel, och det ser ut att bli ca 4,5 kg i födelsevikt om han skulle bli fullgången. Normal mängd fostervatten. Jag har ju tidigare gissat på en födelsevikt på 3850 g, och då tänker jag att han kommer att födas i 39+1 som planerat. Mitt sf-mått är ju uppe på övre kurvan. Maken trodde på 3500 g, sonen vägde ju 3310 i 38+2. Nu spelar det ju inte mig någon roll om han blir stor, eftersom jag ändå inte ska pressa ut honom, men lite kul är det ändå att fundera över. Han väger 2500 g idag i 32+5, och en del av måtten (huvud + mage) säger 36+1(!), medan lårbenet säger 33+1. Kul, eftersom maken och sonen båda har relativt korta ben till sina överkroppar..

Vi fick massor av fina bilder för bara 40 kr, varav en på snopp och pung. Flera fina ansiktsbilder och en bild på en fot. Han ligger med huvudet ner, ryggen mot min vänstra sida och sparkar mycket mot mina högra revben. Det som petar ut runt naveln jämt är händerna. Sååå coolt.

Det där om tvättandet

Vecka 33 (32 + 3)

Jag har tvättat bebiskläder, och sytt en "amningsfilt" och tvättat även den. Delade upp kläderna i två högar, ljust och lite mer färgglatt, och tvättade och tumlade tillsammans med tvättlapparna jag köpte på IKEA. Förmodligen kör jag en maskin med filtar och täcken och sånt också senare, men sen får det vara bra, det är ju mest som en uppfräschning, en del av grejerna har legat i lådor och skåp i över fem år.

Det finns så mycket söta kläder i våra gömmor och det ska bli riktigt kul att få användning för dem igen. Jag har bara sparat sånt som är fräscht och fint i tyget, slängde direkt allt som var noppigt eller fläckigt efter att sonen haft det, så en del av de här kläderna är ju som nya.

Maken säger att jag inte ska brodera in namnet på amningsfilten innan vi sett honom, för tänk om vi ångrar oss och tycker att han inte ser ut som en Tuve. Jaha, då pajade han ju hela grejen, jag skulle ju få utlopp för min skapandeenergi.

Nu är det mindre än sju veckor kvar tills vi får träffa vår bebis. Tiden går långsamt för tillfället, och halsbrännan och klådan över levern gör inte saken bättre. Nu är i alla fall en av mina bästa kompisar här och hälsar på, och hon masserar mig och passar upp på mig. Alla gravida borde ha en egen M.. Jag har det väldigt bra.