Det där om livets mirakel

Vecka 24 (23 + 2)

Jag tänkte på en sak. En hel del av er som läser har inte barn själva, när jag räknar efter. Så ni har aldrig gjort detta stora, läskiga. Ni vet såklart vad som finns där inne, växande bebis, fostervatten, moderkaka, navelsträng. Ni förstår ju varför min mage plötsligt ser ut som om jag svalt en medicinboll. Jag LOVAR att jag inte börjat äta mer än vanligt. ;)

Men ni vet inte riktigt vad som händer där inne, och när. Så därför tänkte jag guida er lite igenom livets mirakel:

~Vecka 5. Då när jag testade positivt, ni vet. Då är embryot 1 mm långt. Man skulle kunna se det med blotta ögat, men det ser bara ut som en liten klump. Men kommer ni ihåg så glada vi blev för den där lilla klumpen som bara var 1 mm stor?

~Vecka 6. Hjärtat slår sitt första slag, redan 22 dagar efter befruktningen, och det kan ses med ultraljud. Embryot är 4 mm långt, man kan urskilja huvud, bål, armknoppar, ögon- och öronanlag. Om en vecka kan embryot reflexmässigt röra sina armar.

~Vecka 9. Redan nu kan man se vad barnet har för kön. Embryot är 2-3 cm långt och väger som en vindruva. Det har både ögonlock och nässpets.

~Vecka 11. Nu börjar vi kalla det för foster istället för embryo. Det kan röra på läpparna och handen sluts vid beröring. Storlek: ca 5 cm och ca. 7-8 gram.

~Vecka 12. Fostret kan suga på tummen, gäspa, svälja och snurra runt.

~Vecka 13. Alla barnets organ har bildats, finjusteringar återstår.

~Vecka 14. Storlek: 8 cm (från huvud till stjärt, man räknar inte benen förrän i v. 27), 25 gram. Dricker fostervatten och kan kissa. Ögonbryn och hår på hjässan syns, barnet kan hålla upp huvudet.

~Vecka 15. Öronen är inte färdiga, men barnet kan uppfatta ljud.

~Vecka 16. Storlek: 11 cm, 80 gram. Händer, fingrar och naglar är färdiga. Ögonen är slutna, men barnet kan skilja på ljus och mörker. Barnet kan göra grimaser och rynka pannan.

~Vecka 18. 14 cm, 150 gram. Barnet reagerar på ljus och ljud och föredrar söta smaker framför andra. Fingeravtryck utvecklas.

~Vecka 19. 15 cm, 250 gram. Tandanlagen är färdiga, barnet utför medvetna rörelser, t.ex. suger på tummen.

~Vecka 22. 19 cm, 400 gram. Barnet har fått sin egen dygnsrytm och känseln är välutvecklad - barnet flyttar på huvudet om man kittlar det. Barnet experimenterar med känseln och stryker sig över ansiktet och känner på sin kropp.

I slutet av vecka 22 (21+6) infaller sista dagen då man får göra abort i Sverige (efter v. 18 är det endast med socialstyrelsens tillstånd).

~Vecka 24. Där är vi nu. Lillebror är nu ca 21 cm lång från huvud till stjärt och väger lite mer än ett halvt kilo. Balansorganet har utvecklats och han känner vad som är upp och ner i magen. Naglarna är fulländade och ögonfransarna är synliga. Om barnet föds nu har det en chans att klara sig. (När jag väntade sonen med bf i mars -03 så var det en kvinna som födde sin lilla dotter i januari istället för i maj. 23+2. Flickan överlevde med en lindrig synskada och en skada på ena foten.)

Mer om livets mirakel kommer efterhand som lillebror och magen växer.

Det där om den växande magen

Vecka 24 (23 + 1), 61,8 kg

Hjälp, vad hände med vikten?! Över fem kg plus redan? Och magen känns som om den tog ett stort skutt och blev enorm på ett par dagar. Idag har jag adventspyntat på jobbet, vilket innebar en del gående i trappor och en del krypande under folks skrivbord för att koppla in adventljusstakar i vägguttag. Det är då man märker att man kanske inte är världens smidigaste.. Magen är annars en rund och fin kula och naveln har verkligen ändrat form.

Jag får riktigt roliga sparkar från och till, så att man ser på utsidan av magen att det buktar, hur kul som helst att titta på.

Det är oerhört skönt att bara jobba sex timmar, som denna vecka där jag jobbat en dag 8-15 och en dag 10-17 (och vabbat två dagar och varit tjänstledig en..). Kvart i fem idag hade jag jätteont i ryggen, men annars har dagen gått riktigt bra, faktiskt. Tror att kiropraktorn lyckades med att ta bort någon mer låsning i ryggen, för jag orkar mer nu, om än inte oändligt.

Just nu är det annars rätt kul med kläder, för jag har liksom hunnit lära mig lite vad som funkar och har en bra basgarderob med tre par mammabyxor, en riktig mammakjol, både svarta och bruna mammastrumpbyxor, fem mammalinnen och två magtuber som gör att jag kan använda även en del vanliga kjolar. Linnena är långa och tajta och utanpå dem kan jag ha rätt många av mina gamla toppar och tröjor.

Imorgon är det julfest på makens jobb och det jag funderar mest över är faktiskt frisyren. Ptja, sämre kan man ha det.

Det där om att vara en krympling

- Söka läkare för två veckors förkylning - check! (Virus, ska spraya med Rhinocort. Mår f.ö. bättre, dvs mindre täppt. Hostar lite och är trött. Sonen är sjuk.)

- Söka läkare för ryggvärken, eventuellt be om sjukskrivning och smärtstillande - check! (Jättetrevlig kvinnlig läkare, sjukskrev mig på 25% efter erbjudande om 50% vilket jag helst inte vill ha. Hon ville dock inte ge mig citodon, utan skrev ut Alvedon Forte, vilket jag får ge en chans. Sjukskriven fram till julledigheten, jobbar 6 h/dag.)

-Ringa kiropraktorn om att ryggen inte blivit bättre - check! (Han tyckte vi skulle ge det en chans till, och menade att eftersom det var rätt kraftiga låsningar så kanske de behövde en påminnelse för att ge sig iväg. Han var positiv till sjukskrivningen också. Ska dit imorgon eftermiddag.)

-Ringa till reumatologen om nytt recept, samt om att medicinen inte tar det onda längre - check! (Knän och axlar gör ont trots kortison igår kväll. Ska få recept i veckan, har medicin kvar för en vecka framåt, ska ta 10mg Prednisolon istället för 5. Fick telefontid med min reumatolog den 8/12. Hinner träffa bm innan dess och då diskutera upplägget inför ett eventuellt snitt.)

Håll tummarna för att högre dos kortison, ett kiropraktorbesök till, kortare arbetsdagar och smärtstillande vid behov gör att jag funkar bättre. Maken är underbar, men han kan inte förväntas göra precis allting hemma. Och förkylning bort nu också, tack. Jag ligger för tillfället under duntäcket med strumpor, raggsockar, byxor, linne, finstickad tröja, munkjacka och datorn på magen. Och jag.. fryser?

Det där om ryggen

Nu är ryggens tillstånd under all kritik. Varje eftermiddag på jobbet har jag så ont från 14-tiden att jag inte kan koncentrera mig på någonting. När jag väl kommer hem vid 17:30-tiden har jag så ont att jag nästan gråter och går direkt och lägger mig platt på rygg i sängen. Där ligger jag sen, och maken får sköta allt, laga mat, diska, lägga sonen.. Jag är bara handikappad. Sist jag var hos kiropraktorn, i oktober, så sa han att om jag kommer till honom en gång i månaden fram till förlossningen så ska vi nog kunna hålla ryggen i schack. Jag var där igår, han knäckte bort minst fem låsningar och sa att han trodde att vävnaden skulle vara irriterad resten av dagen och att det skulle bli jobbigt med ryggen. Jag tog Panodil, så jag slapp iaf huvudvärk, men lik förbannat var jag helt förstörd på eftermiddagen och hela kvällen.

Smärtan sitter högt upp, mellan skulderbladen, och känns mest som en trötthet egentligen. Det känns som om någon spänner ett band runt bröstkorgen och det är obehagligt att andas. Det känns som om jag tippar framåt, som om ryggen saknar styrka att hålla överkroppen upprätt.

Och förkylningen vill bara inte ge sig. Inatt har jag dessutom börjat hosta, och imorse fick jag panik när jag inte fick någon som helst luft genom näsan samtidigt som jag inte var ett dugg snuvig. Bara tvärtäppt.

Så på måndag ska jag ringa vårdcentralen och försöka få en tid och kolla mina bihålor och kanske ta en odling. Det är nästan två veckor som jag varit dålig nu. Dessutom ska jag ringa min barnmorska och kolla vad hon säger om läkartider, etc. för nu måste jag nog diskutera en sjukskrivning, kanske på 25%. I värsta fall kan jag prata med min chef om att jobba på jobbet fram till 14-14:30 eller så, sen köra hem och jobba resten hemifrån, där jag kan lägga mig på rygg med datorn om jag behöver. Och oavsett hur det blir med en eventuell sjukskrivning så måste jag få någon sorts smärtstillande som funkar på ryggen, för som det är nu så fungerar jag inte. Citodon, tack.

Annars är lillebror pigg idag, började sparka när pappa väckte honom i morse. Han var så stilla och lugn att jag blev alldeles nervös, men när pappa började prata med honom så fick vi en liten spark till svar, och sen blev det ordentligt liv när jag legat på rygg ett tag.

Det där om hårt

Vecka 23 (22 + 0)

Vecka 23. Wow. Det känns som om jag gått långt nu, och det har faktiskt gått fort. Från och till känns det som att magen inte får plats i sig själv, dvs hud och muskler stramar och jag kan knappt andas. Det är främst på kvällen när jag ätit middag som jag känner mig sprickfärdig. Huden har börjat klia allt oftare, så det blir nog snart insmörjning varje dag. Jag var nyss på toaletten på jobbet och smorde in med fuktkräm.

På nätterna blir jag så tung på mitten att ryggen sträcks på den sida jag ligger på, så jag snurrar omkring i sängen. Inatt hade jag en kudde mellan knäna ett tag, oerhört skönt. Magen stöttar jag upp lite grann med en bit av duntäcket. Var faktiskt uppe och kissade inatt, något jag aldrig någonsin gör, och inte ens gjorde när jag var höggravid med sonen. Men det finns gränser för hur mycket obehag jag står ut med, förkylning och ont i ryggen och dessutom kissnödighet, då somnar jag inte om.

Makens övertygelse om Vilgot som det perfekta namnet fick ny glöd igår kväll, och jag börjar misströsta. Om han får heta Vilgot, kan jag då ge honom Viggo som smeknamn, dvs gosprata och säga "mammas lille Vigge-Viggo" eller nåt annat tramsigt, och till sist blir han förvirrad och börjar kalla sig själv Viggo, och så har jag kuppat in ett namn som jag åtminstone tycker om?

Det mysigaste just nu är annars att en del av buffandet och vågorna i magen har övergått till riktiga små kickar av någon vansinnigt liten kroppsdel, förmodligen en fot. Jättemysigt i navelhöjd, mindre mysigt neråt i bäckenet, alternativt på blåsan. Häromdagen sparkade han i navlehöjd, på höger sida, och plötsligt kände jag en liten smäll mot fingrarna som jag höll tryckta där, nästan som om någon "flicked" från insidan. Ni vet, som när man snärtar till någon med långfingret, genom att släppa med tummen. Det var riktigt häftigt.

Det ska bli så oerhört spännande att få se honom, se hur han ser ut. Undrar om han är lik storebror. Om han har hår. Om hans ögon blir blå eller gröna. Om han blir blond eller föds med fjunigt morotsfärgat hår som jag gjorde. Om han har några födelsemärken.

Jag längtar.

Det där om längtan

Jag längtar så efter lillebror just nu. Maken också. Nej, jag längtar inte efter att vakna sex gånger per natt, efter att byta de där kladdiga överfulla bajsblöjorna eller efter arga protestskrik för allt möjligt man måste göra (väga och mäta på BVC, sitta fastspänd i bilen eller klä på sig overallen) men inte kan förklara meningen med för bebisen. Men jag längtar efter gosandet, bebisgurgel, att se mitt barn när han sover, att ha mitt finger i hans hand, att bada honom och se honom njuta när han hamnar i 38-gradigt vatten, att dra in hans gosiga varma bebisdoft, att klä på honom rena kläder och pussa på honom på skötbordet, att se honom med sin pappa och sin storebror, att ha honom i vår familj.

Kan han inte vara färdig snart, han har ju legat där inne jättelänge nu.

Det där om att vara förföljd

Vecka 22 (21 + 3)

Som ni kanske har sett på vanliga stället så är det någon/några som väldigt gärna vill komma in hit och läsa. Jag mailar bara ut den här adressen, och bara till sådana jag känner eller känner igen sedan tidigare från nätet (jag har nekat en person med en väldigt anonym mailadress som mailade och ville ha adressen). Sådana jag litar på, helt enkelt. Jag vill helst inte behöva låsa den, för då måste man logga in med google-account, och alla mina läsare har inte ett sådant.

Den här personen har googlat med flera olika sökord för att hitta hit, och har hamnat hos flera av mina kompisar (i dagsläget fyra stycken som jag vet om), men inte här, vad jag vet. Jag hoppas att alla ni som läser håller adressen för er själva, eftersom jag inte i onödan vill lämna ut min familj. Försök även att inte nämna familjemedlemmarnas namn i kommentarsfältet är ni snälla.

Sedan kan jag i mitt stilla sinne undra hur mina rapporteringar här kan vara det minsta intressanta för någon som inte har någon relation till mig, men det är ju en annan fråga. Så, ju färre galningar som hittar hit, desto öppnare inlägg från mig. Tack för er förståelse.

Det där om impulsköp

Vecka 22 (21 + 2), 60,4 kg.

Här är en bild på den söta bodyn jag köpte till lillebror. Gick förbi Lindex skyltfönster och kunde inte låta bli. Jag kan redan se hans gosiga tjocka mage i den. Nu längtar jag efter min bebis.

Det där om omröstningen

Vecka 22 (21 + 1)

Köpte en jättesöt body till lillebror igår. Den ska fotas sen, men jag hann aldrig med det igår kväll.

Igår diskuterade vi i alla fall namn en liten stund. Sonen tycker att Tristan är ett så fint namn, det såg han i Tingeling, men det är inte svenskt och inte aktuellt.

Vill ni hjälpa till? Rangordna namnen på listan, där ert favoritnamn får nummer ett. Fråga gärna era respektive också, och skicka in två listor om ni är oense. Maken tror att alla tjejer håller med mig och att alla killar håller med honom...

Storebror heter ju Alvin, för er som inte känner oss personligen, så namnet får gärna passa till hans i stil. Efternamnet är kort och svenskt och unikt, två stavelser.

Här kommer alternativen, i bokstavsordning:

Vide
Viggo
Vilgot
Vilhelm
Vilme

Tacksam för så många svar som möjligt.

Det där om äntligen

Ikväll kunde maken äntligen känna lillebrors sparkar på utsidan av magen. Vid två tillfällen, båda i naveltrakten, lite nedåt vänster. Jag misstänker att vi kommer att få ett barn som ligger i samma ställning som sin storebror. När jag får sammandragningar drar hela livmodern åt höger, dvs den blir hårdare på höger sida och står ut åt det hållet, precis som med sonen. Sonen hade rumpan nere i mitt bäcken, huvudet under mina revben på höger sida och ryggen längs min högra sida. Sparkarna kändes på vänster sida. Nästan alla lillebrors rörelser än så länge känns på vänster sida.

Sedan har vi namndiskussionen, som är tillfälligt nedlagd. Vi kom liksom inte vidare. Jag vill av hela mitt hjärta att lillebror ska heta Vide, men maken är emot. Jag har svårt att släppa tanken och känner att alla namn från och med nu kommer att kännas som en kompromiss.

Det får väl bli Bob-Åke annars, som en av mammorna i ankomstgruppen berättade att hennes arbetskamrater kallar hennes bebis.

Det där om halvvägs

Vecka 21 (20 +0)

Exakt halvvägs nu, fast jag har kanske kommit längre än så, med tanke på att sonen är född i 38+2, normalt för ett planerat snitt. Sist jag vägde mig hade jag gått upp 3,3 kg, i måndags var det, tror jag. I vecka 23 hade jag gått upp runt 4 kg under min förra graviditet, så jag hamnar säkert på samma viktökning igen.

Maken tog bilden här intill, som är beskuren, gjord till svartvit och en aning uppljusad. Lovar att jag inte photoshoppat bort en enda cm på mitt midjemått. :) Bilden är tagen med mobilkameran, så kvalitén är därefter.

Jag mår bra, så länge jag tar mitt kortison, och jag har tagit mitt järn varje dag denna veckan, och tänkte fortsätta med tiden ut nu. Lillebror sparkar och gympar och har sig inne i magen och det är ren njutning att ligga och bara känna på det i några minuter här och där under dagen.

Idag kom mammakjolen jag vann på Tradera, den är struken och jag har tänkt ha den imorgon tillsammans med de randiga strumpbyxorna. Vet inte vad jag ska ha upptill, dock, hoppas på inspiration innan det är dags att gå till jobbet imorgon.

Det där om att sprängas

Vecka 20 (19 + 4), 59,8 kg. Jag håller mig under 60 fortfarande.

Magen känns som en spärrballong ikväll, vansinnigt stor och uppsvälld och stenhård. Som om det växer för fort därinne för att huden och musklerna ska hinna med. Det trycker och spänner och jag känner mig stor som i 8:e månaden ungefär. Livmodern växer tydligen mycket där efter 18:e veckan.

Jag har lite ont i vaderna från och till, t.ex. när jag duschar. Förmodligen läge att börja med stödstrumporna snart. Får krampkänningar så fort jag böjer fötterna fel i sängen. Jag tog mitt järn i morse också, tanken är att jag ska ta en Niferex om dagen nu, och för att jag ska komma ihåg att göra det tänkte jag ta det på morgonen, med en mugg nyponsoppa, som innehåller både järn och c-vitamin. Nu jäklar ska jag skärpa mig och ta tabletterna så att jag iaf håller mig över hb 110 resten av graviditeten. Det får bli en utmaning. Hb måste vara över 110 när jag ska till bm i v. 24.

Annars sparkar lillebror loss därinne mest hela dagarna. Underbart.

Det där om sparkar

Vecka 20 (19 + 2)

Nu sparkar det loss ordentligt längst ner i magen, precis ovanför blygdbenet. Det känns som om det går vågor inne i magen och som att det buktar ordentligt. Jag kan själv känna det från utsidan också nu, men maken får såklart inte känna. Så fort hans hand kommer i närheten blir det helt stilla i magen, det är ju precis som vanligt.

Ganska mysig lördagmorgon, sonen är uppe och ser på barnprogram och jag ligger och surfar och känner lillebror röra på sig.