Vecka 20 (19 + 1)
Här kommer en liten bild på mig, tagen i morse. Så fin var jag på jobbet idag, och så ser magen ut nu. För er som är lite nyfikna. ;)
fredag 31 oktober 2008
torsdag 30 oktober 2008
Det där om tjockis
Vecka 20 (19 + 0) (enligt UL, så jag byter vecka på torsdagar istället för onsdagar nu)
Lite lustigt så stor skillnad det kan vara från en graviditet till en annan, hos samma mamma. Med sonen använde jag mammabyxor för första gången efter nyår (sonen är också född i mars, precis som lillebror beräknas till. Graviditetsveckorna infaller alltså under ungefär samma kalenderveckor.). I v. 25 fick jag en försynt fråga om jag möjligtvis var gravid, det är alltså motsvarande om fem veckor. Nu missar ingen att jag är gravid.
Men det som känns betydligt roligare den här gången är att det finns så många fina mammakläder, och smidiga lösningar som gör att man kan ha vanliga kläder också. Och jag känner mig mycket snyggare den här gången. Kläder ja. Jag har beställt fina mammabyxor idag, och mammastrumpbyxor. På Tradera budar jag på en mammakjol i stretch och en svart bolero, nu när koftorna snart inte går att knäppa längre ändå.
tisdag 28 oktober 2008
Det där om huvudform
Alltså, jag kan inte se UL-bilden utan att tänka på det. Men vår yngste son verkar ha exakt samma huvudform som vår äldste. När jag tittar på lillebrors panna så är det en kopia av sonen i profil. Absurt.
Jag hoppas att lillebror blir lik storebror. Det har nämligen aldrig existerat ett vackrare barn än min äldste son.
Jag hoppas att lillebror blir lik storebror. Det har nämligen aldrig existerat ett vackrare barn än min äldste son.
måndag 27 oktober 2008
Det där om leende
Jag går runt och ler fånigt här hemma nu. Vi ska få en son till. Vår bebis mår bra och ligger och ger sig till känna med små buffar mest hela tiden. Och vi fick galet bra bilder, alldeles gratis dessutom.
Jag mår bra och känner mig snygg och tycker att min mage är alldeles oerhört vacker. Jag tar kortison varje kväll nu, för jag orkar bara inte med att ha ont nu, inte ens lite ont. Rygg och bäcken rättade till sig efter kiropraktorbesöket och tiden mellan gångerna jag får huvudvärk blir allt längre.
Nu skulle jag bara önska att vi kommer på ett pojknamn som vi båda älskar, det skulle kännas tråkigt att behöva ge barnet ett namn som är en kompromiss.
Jag mår bra och känner mig snygg och tycker att min mage är alldeles oerhört vacker. Jag tar kortison varje kväll nu, för jag orkar bara inte med att ha ont nu, inte ens lite ont. Rygg och bäcken rättade till sig efter kiropraktorbesöket och tiden mellan gångerna jag får huvudvärk blir allt längre.
Nu skulle jag bara önska att vi kommer på ett pojknamn som vi båda älskar, det skulle kännas tråkigt att behöva ge barnet ett namn som är en kompromiss.
Det där om att vi vet nu
Det blir en lillebror! Det ligger en liten pojke i min mage, och det råder inga särskilt stora tvivel om det. Han visade snoppen ett flertal gånger. Mycket bra bm som gjorde ul, alltid skönt. Hon visade och förklarade vad hon letade efter och sa att allt ser helt normalt ut. Blev flyttad en dag, till 18+4, bf 25 mars, men med en sån liten skillnad bekymrar jag mig inte om att byta veckodagar och sånt.
När hon först sa vilket kön det var, så blev jag lite.. inte ledsen eller besviken, mer lite "jaha, jag visste ju det". Och just då kände jag att hon kunde ju fortsätta kolla på mått och hjärta och urinblåsa utan att jag behövde hänga med, nu visste jag ju allt jag behövde veta. Men efter någon minut så kändes det bara som "Wow. Det där är min son, det där är A:s lillebror som ligger därinne och snurrar och sparkar. Mitt barn." Och sen spelar det ingen roll längre, för jag ska få en (som det verkar) frisk liten pojke som är mitt barn, mitt och min mans, min sons lillebror. Och nu kan jag inte riktigt förstå varför det skulle vara så viktigt att det är en flicka.
När hon först sa vilket kön det var, så blev jag lite.. inte ledsen eller besviken, mer lite "jaha, jag visste ju det". Och just då kände jag att hon kunde ju fortsätta kolla på mått och hjärta och urinblåsa utan att jag behövde hänga med, nu visste jag ju allt jag behövde veta. Men efter någon minut så kändes det bara som "Wow. Det där är min son, det där är A:s lillebror som ligger därinne och snurrar och sparkar. Mitt barn." Och sen spelar det ingen roll längre, för jag ska få en (som det verkar) frisk liten pojke som är mitt barn, mitt och min mans, min sons lillebror. Och nu kan jag inte riktigt förstå varför det skulle vara så viktigt att det är en flicka.
Det där om snart
Vecka 19 (18 + 5). 59,7 kg.
Nu är det inte bara bebis i magen, den trängs med mängder av stora fjärilar. I storleksordningen kondorer. Om 40 minuter är det dags för UL, maken är på väg hit nu, vi ska äta lunch tillsammans efteråt också. Gud vad jag hoppas att vi får reda på könet idag. Och att bebis är lagom stor för tiden.
Det rör sig för fullt i magen jämt och ständigt nu, oavsett tid på dagen eller vilken ställning jag intar. Fortfarande är det dock mest rörelse när jag ligger bakåtlutad.
Om vi får någon bra bild ska jag be någon här på jobbet att scanna in den så att jag kan lägga upp den.
Tänker ni på oss?
Nu är det inte bara bebis i magen, den trängs med mängder av stora fjärilar. I storleksordningen kondorer. Om 40 minuter är det dags för UL, maken är på väg hit nu, vi ska äta lunch tillsammans efteråt också. Gud vad jag hoppas att vi får reda på könet idag. Och att bebis är lagom stor för tiden.
Det rör sig för fullt i magen jämt och ständigt nu, oavsett tid på dagen eller vilken ställning jag intar. Fortfarande är det dock mest rörelse när jag ligger bakåtlutad.
Om vi får någon bra bild ska jag be någon här på jobbet att scanna in den så att jag kan lägga upp den.
Tänker ni på oss?
måndag 20 oktober 2008
Det där om vilken sort
Vecka 18 (17 + 5), 59, 6 kg.
Just nu funderar jag mycket på vilket kön bönan har. Det "ska" ju inte ha någon betydelse egentligen, och alla svarar alltid att det inte spelar någon roll, bara barnet är friskt. Men vårt första barn var inte friskt. Inte livshotande sjukt heller, men han behövde behandlingar och operationer och det gick så bra så. Nu är han frisk. Vi överlevde det och det var inte hela världen. Egentligen kanske man bara skulle säga att man önskar sig ett levande barn, allt annat är oviktigt?
Men det är inte oviktigt för mig. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till en pojke och på att vara det till en flicka. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till två pojkar och på att vara det till en pojke och en flicka. Jag skulle verkligen vilja ha en dotter någon gång. Och eftersom jag inte är så säker på att det blir fler barn efter detta så känns det lite grann som sista chansen. Jag vet par som skaffat ett barn mer än de tänkt sig från början för att försöka få till ett av det kön som inte funnits representerat i syskonskaran. Och jag kan någonstans förstå dem, men jag är inte säker på att jag skulle kunna göra det själv.
Så om en vecka på ultraljudet får vi reda på om det är en pojke eller en flicka i magen. Förhoppningsvis. Och jag är, på riktigt, rädd att bli besviken om de säger att det är en pojke. Och ändå tror jag att det är en pojke. Jag funderar mer på pojknamn än på flicknamn, som om flicknamnen ändå inte kommer att bli aktuella. Jag har inte köpt en enda bebispryl än, och vi har bestämt att efter UL ska vi gå ut och köpa bebiskläder i "rätt" färg, för att fira och välkomna.
Missförstå mig inte. Jag kommer att älska en pojke till lika högt som jag älskar den son jag har. De skulle bli bröder, och det är coolt att ha en bror när man är pojke själv. Men jag skulle känna det som om jag saknade en dotter. Från början av graviditeten verkade alla tro att vi väntade en flicka, nu är det mer 50/50, eller t.o.m. en övervikt åt pojke. Maken har börjat tro flicka igen efter att ha trott pojke ett tag. Själv vågar jag inte ens spekulera.
I makens kusinskara på mammans sida (den släkt vi har tillgång till, så att säga) finns det 14 kusiner, 11 flickor och tre pojkar. De har 10 barn idag, och två på väg. Sju pojkar och tre flickor. Är det en generationsgrej?
Får man önska sig en dotter mer än en son och tvärtom? Om man aldrig låter barnet ana när det väl är fött att man egentligen önskade sig en annan sort.. Ett levande barn är ju i vilket fall som högsta vinsten, och vem skulle vilja lämna tillbaka bilen till BingoLotto, t.ex., den för att den hade fel färg? Inte jag i alla fall. Ge mig en bild och ett svar nu. Hur ska jag stå ut med ovissheten en hel vecka till?
Just nu funderar jag mycket på vilket kön bönan har. Det "ska" ju inte ha någon betydelse egentligen, och alla svarar alltid att det inte spelar någon roll, bara barnet är friskt. Men vårt första barn var inte friskt. Inte livshotande sjukt heller, men han behövde behandlingar och operationer och det gick så bra så. Nu är han frisk. Vi överlevde det och det var inte hela världen. Egentligen kanske man bara skulle säga att man önskar sig ett levande barn, allt annat är oviktigt?
Men det är inte oviktigt för mig. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till en pojke och på att vara det till en flicka. Jag tror att det är stor skillnad på att vara förälder till två pojkar och på att vara det till en pojke och en flicka. Jag skulle verkligen vilja ha en dotter någon gång. Och eftersom jag inte är så säker på att det blir fler barn efter detta så känns det lite grann som sista chansen. Jag vet par som skaffat ett barn mer än de tänkt sig från början för att försöka få till ett av det kön som inte funnits representerat i syskonskaran. Och jag kan någonstans förstå dem, men jag är inte säker på att jag skulle kunna göra det själv.
Så om en vecka på ultraljudet får vi reda på om det är en pojke eller en flicka i magen. Förhoppningsvis. Och jag är, på riktigt, rädd att bli besviken om de säger att det är en pojke. Och ändå tror jag att det är en pojke. Jag funderar mer på pojknamn än på flicknamn, som om flicknamnen ändå inte kommer att bli aktuella. Jag har inte köpt en enda bebispryl än, och vi har bestämt att efter UL ska vi gå ut och köpa bebiskläder i "rätt" färg, för att fira och välkomna.
Missförstå mig inte. Jag kommer att älska en pojke till lika högt som jag älskar den son jag har. De skulle bli bröder, och det är coolt att ha en bror när man är pojke själv. Men jag skulle känna det som om jag saknade en dotter. Från början av graviditeten verkade alla tro att vi väntade en flicka, nu är det mer 50/50, eller t.o.m. en övervikt åt pojke. Maken har börjat tro flicka igen efter att ha trott pojke ett tag. Själv vågar jag inte ens spekulera.
I makens kusinskara på mammans sida (den släkt vi har tillgång till, så att säga) finns det 14 kusiner, 11 flickor och tre pojkar. De har 10 barn idag, och två på väg. Sju pojkar och tre flickor. Är det en generationsgrej?
Får man önska sig en dotter mer än en son och tvärtom? Om man aldrig låter barnet ana när det väl är fött att man egentligen önskade sig en annan sort.. Ett levande barn är ju i vilket fall som högsta vinsten, och vem skulle vilja lämna tillbaka bilen till BingoLotto, t.ex., den för att den hade fel färg? Inte jag i alla fall. Ge mig en bild och ett svar nu. Hur ska jag stå ut med ovissheten en hel vecka till?
måndag 13 oktober 2008
Det där om kiropraktorbesöket
Vecka 17 (16 + 5)
Två låsningar hade jag i ryggen, en högt upp som orsakar smärta som känns som ett band runt bröstkorgen eller som hugg mot bröstbenet. En i nedre delen av svanken på höger sida som har orsakat huggen i vänster skinka och strålandet av smärta och svaghet ner i låret på vänster sida. Vänstersidan har helt enkelt blivit överansträngd av försvagningen i höger sida, och förhoppningsvis ska det vara borta nu.
Han trodde inte direkt på foglossning, jag var inte rörligare än normalt för tillståndet. Smärtan högt upp i ryggen som jag hade under förra graviditeten kan vi kanske komma undan den här gången, med hjälp av några behandlingar, några övningar och en bra BH.
Två låsningar hade jag i ryggen, en högt upp som orsakar smärta som känns som ett band runt bröstkorgen eller som hugg mot bröstbenet. En i nedre delen av svanken på höger sida som har orsakat huggen i vänster skinka och strålandet av smärta och svaghet ner i låret på vänster sida. Vänstersidan har helt enkelt blivit överansträngd av försvagningen i höger sida, och förhoppningsvis ska det vara borta nu.
Han trodde inte direkt på foglossning, jag var inte rörligare än normalt för tillståndet. Smärtan högt upp i ryggen som jag hade under förra graviditeten kan vi kanske komma undan den här gången, med hjälp av några behandlingar, några övningar och en bra BH.
söndag 12 oktober 2008
Det där om att det straffar sig
Ajajaj. Nu har jag förutom fixandet med bebisgrejerna även städat uterummet, dammsugit det och burit lite krukor, möbler och annat fram och tillbaka. Uterummet är höstfint nu, med lite ljus och intagna växter, filtar och kuddar. Utekrukor och dekorationer är inburna i boden, sladdar är ihopplockade och undanlagda. Jag tömde och fyllde diskmaskinen också, sedan började det hugga rejält i vänster skinka och höft. Jag misstänker foglossning, alternativt ischias. Jag ska ringa kiropraktorn imorgon, för han måste ändå titta på någon låsning högre upp i ryggen, ungefär där jag hade så himla ont under min förra graviditet att jag till slut inte kunde göra nånting på eftermiddagarna, bara ligga platt på rygg med benen upp. Får se vad han säger, eventuellt blir det sjukgymnasten sen också.
Det är massor av rörelse i magen på kvällarna nu, så fort jag lägger mig ner så börjar det rumstreras om där inne, ibland i tio minuter ungefär. Världens härligaste känsla.
Det är massor av rörelse i magen på kvällarna nu, så fort jag lägger mig ner så börjar det rumstreras om där inne, ibland i tio minuter ungefär. Världens härligaste känsla.
Det där om organisering
Vecka 17 (16 + 4)
Idag har jag organiserat kartongerna med sonens urvuxna kläder, sorterat i storlekar. Alla kläder i 50/56 har jag plockat upp och lagt i byrån som bebisen ska ha sina kläder i. Inget är tvättat än, mest för att om det vid ultraljudet visar sig vara en flicka denna gång så ryker en del av kläderna och det måste köpas lite nytt. Då är det ju onödigt att greja en massa med dem redan nu. Nu ligger de i byrån och väntar på beskedet, och nu fanns det plats i kartongerna till andra urvuxna kläder som jag plockat ur sonens garderob.
Nästa projekt i den vägen blir hallbyråns två lådor med ytterkläder, en del därifrån ska förmodligen kastas och en del läggas undan. När vi vet könet vet vi också lite mer vad som ska sparas och vad som ska säljas. Blir det en flicka kommer jag att sätta ihop små klädpaket och lägga ut på Tradera.
Medan jag organiserade i hallgarderoben och alla kartonger, samt ute i boden och under vår säng så hittade jag några mammatoppar och amnings-BHar, baby watchern, bäddmadrassen till spjälsängen, några babyfiltar, skruvarna till spjälsängen och vyssan lull-tassarna och lite annat smått och gott. Svärmor skulle leta i kartongerna hon fått för att förvara åt oss efter mer kläder i 50/56. Allt i 62/68 verkar vara hos dem också, för jag hittade ingenting i de storlekarna.
Hmm. Jag såg inte till blöjhinken ute i boden, men jag hittade både babyskyddet och diverse babyleksaker. Jag har kollat barnvagnar på blocket under morgonen, och det finns faktiskt en hel del fint till mycket bra priser. Babysitter ska vi också leta efter där, annars har vi faktiskt det mesta redan.
Vad jag längtar till ultraljudet nu.
Idag har jag organiserat kartongerna med sonens urvuxna kläder, sorterat i storlekar. Alla kläder i 50/56 har jag plockat upp och lagt i byrån som bebisen ska ha sina kläder i. Inget är tvättat än, mest för att om det vid ultraljudet visar sig vara en flicka denna gång så ryker en del av kläderna och det måste köpas lite nytt. Då är det ju onödigt att greja en massa med dem redan nu. Nu ligger de i byrån och väntar på beskedet, och nu fanns det plats i kartongerna till andra urvuxna kläder som jag plockat ur sonens garderob.
Nästa projekt i den vägen blir hallbyråns två lådor med ytterkläder, en del därifrån ska förmodligen kastas och en del läggas undan. När vi vet könet vet vi också lite mer vad som ska sparas och vad som ska säljas. Blir det en flicka kommer jag att sätta ihop små klädpaket och lägga ut på Tradera.
Medan jag organiserade i hallgarderoben och alla kartonger, samt ute i boden och under vår säng så hittade jag några mammatoppar och amnings-BHar, baby watchern, bäddmadrassen till spjälsängen, några babyfiltar, skruvarna till spjälsängen och vyssan lull-tassarna och lite annat smått och gott. Svärmor skulle leta i kartongerna hon fått för att förvara åt oss efter mer kläder i 50/56. Allt i 62/68 verkar vara hos dem också, för jag hittade ingenting i de storlekarna.
Hmm. Jag såg inte till blöjhinken ute i boden, men jag hittade både babyskyddet och diverse babyleksaker. Jag har kollat barnvagnar på blocket under morgonen, och det finns faktiskt en hel del fint till mycket bra priser. Babysitter ska vi också leta efter där, annars har vi faktiskt det mesta redan.
Vad jag längtar till ultraljudet nu.
måndag 6 oktober 2008
Det där om extrakoll
Vecka 16 (15 + 5)
Jag ringde bm idag och bad om en extrakoll av mitt blodtryck. Har haft en pulserande huvudvärk, hjärtklappning, yrselkänningar, tryck över bröstet och enorm trötthet senaste veckan. Blodtrycket var självklart jättebra, 120/65, men däremot hade jag lägre hb, bara 119 mot 131 vid inskrivningen, och trötthet och huvudvärk kan bero på det. Min sega förkylning kan vara orsaken till hjärtklappningskänningar och tryck över bröstet och trötthet. Huvudvärken är tydligen också vanlig vid den här tiden i graviditeten, beror på ökade östrogennivåer.
Vi lyssnade på bebisens hjärtljud, de låg på 140 bpm, och tid är bokad för ultraljud, 27 oktober. Då får vi kanske reda på kön.
Jag ska börja äta Niferex (järntabletter), och söka läkare för min förkylning. Det är visst vanligt att man har svårare att bli av med infektioner när man är gravid.
Jag ringde bm idag och bad om en extrakoll av mitt blodtryck. Har haft en pulserande huvudvärk, hjärtklappning, yrselkänningar, tryck över bröstet och enorm trötthet senaste veckan. Blodtrycket var självklart jättebra, 120/65, men däremot hade jag lägre hb, bara 119 mot 131 vid inskrivningen, och trötthet och huvudvärk kan bero på det. Min sega förkylning kan vara orsaken till hjärtklappningskänningar och tryck över bröstet och trötthet. Huvudvärken är tydligen också vanlig vid den här tiden i graviditeten, beror på ökade östrogennivåer.
Vi lyssnade på bebisens hjärtljud, de låg på 140 bpm, och tid är bokad för ultraljud, 27 oktober. Då får vi kanske reda på kön.
Jag ska börja äta Niferex (järntabletter), och söka läkare för min förkylning. Det är visst vanligt att man har svårare att bli av med infektioner när man är gravid.
torsdag 2 oktober 2008
Det där om buff
Jag kände bebisbuff nyss! Ca fem cm snett nedåt-vänster om naveln (typ där jag INTE har moderkakan..) var det något som tryckte inifrån, två-tre gånger. Inte det där fladdrandet som förra gången, utan tryck-buff. Det är typ den coolaste känslan som existerar.
Det där om ultraljudet
Vecka 16 (15+1), 59,4 kg.
Har varit på UL idag, och äntligen fått se att Bönan lever och verkar må utmärkt. Ryggrad och hud på ryggen ser helt och oskadat ut, hjärnan ser perfekt ut och verkar ha rätt storlek, alltså ingen vattenskalle heller, vilket kan vara en komplikation vid ryggmärgsbråck. Läkaren ansåg att han inte uteslutit att det kan finnas ett ryggmärgsbråck, men näst intill. Och med tanke på hur liten risken är från början, så känns det bra. Det var en livlig bebis som rörde mycket på sig och grejade med händerna. Hjärtat tickade på fint.
Moderkakan ligger i bakvägg. Och i framvägg. Och på höger sida. Den är vikt. Skumt, men helt ofarligt. Den ligger en bra bit från tappen också.
Jag har köpt mammajeans idag, mina första, på H&M. De var supersköna och det ska bli härligt att ha byxor som sitter uppe. Mammalinnena och den gröna tunikan jag beställde kom förra veckan och de är snygga och sitter riktigt bra. Väldigt nöjd. Måste gå igenom garderoben och kolla över vad jag kan använda ett tag framöver.
Fick en trevlig komplimang av J på jobbet i förrgår: "Du är sjukt snyggt gravid". Det var trevligt, och något jag tänker leva på länge.
Har varit på UL idag, och äntligen fått se att Bönan lever och verkar må utmärkt. Ryggrad och hud på ryggen ser helt och oskadat ut, hjärnan ser perfekt ut och verkar ha rätt storlek, alltså ingen vattenskalle heller, vilket kan vara en komplikation vid ryggmärgsbråck. Läkaren ansåg att han inte uteslutit att det kan finnas ett ryggmärgsbråck, men näst intill. Och med tanke på hur liten risken är från början, så känns det bra. Det var en livlig bebis som rörde mycket på sig och grejade med händerna. Hjärtat tickade på fint.
Moderkakan ligger i bakvägg. Och i framvägg. Och på höger sida. Den är vikt. Skumt, men helt ofarligt. Den ligger en bra bit från tappen också.
Jag har köpt mammajeans idag, mina första, på H&M. De var supersköna och det ska bli härligt att ha byxor som sitter uppe. Mammalinnena och den gröna tunikan jag beställde kom förra veckan och de är snygga och sitter riktigt bra. Väldigt nöjd. Måste gå igenom garderoben och kolla över vad jag kan använda ett tag framöver.
Fick en trevlig komplimang av J på jobbet i förrgår: "Du är sjukt snyggt gravid". Det var trevligt, och något jag tänker leva på länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)