Det där om äntligen uppdatering

Vecka 10 (9+6)

Har inte skrivit på länge, varit helt otroligt trött på kvällarna och haft ganska mycket att göra på jobbet. Smärtan i magen la sig så smått efterhand som veckorna gick. Kortison tar jag varannan dag ungefär, eftersom knän och överarmar gör ont och då är det lika bra att ta medicinen och mota bort en eventuell inflammation i bäckenet. Nu hugger det till lite då och då, mest på vänster sida fortfarande, främst när jag går (eller nyser, upptäckte jag idag) och speciellt om jag går precis efter att jag ätit. Det drar och spänner och det blir nästan som lite svårt att andas.

Igår var det inskrivning, hb låg på 131, vilket kändes bra. Bm tyckte jag skulle börja med järntabletter från v. 20, eftersom jag var nere på 98 och vände när jag väntade sonen. Vägde in på 59,1 kg på hennes våg, precis efter lunch med lite kläder på.. Men i vilket fall som så vägde jag mig hemma i morse och då låg jag på 58,7, så skillnaden är ju ändå försumbar. Jag vet vad jag vägde när jag testade positivt, så just nu ligger jag på +2kg.

Idag är första dagen med magtuben från Lundmyr, den svarta, och jag känner mig jättefin och bekväm i den. Mycket nöjd. Den är fortfarande lite stor upptill, men den håller sig ändå snyggt på plats. Magen är inte direkt stor, men från och till ganska svullen och tuben döljer att knappen är oknäppt i jeansen och gör att man slipper glipan mellan tröja och byxor.

Och just det.. Bm frågade mig igår efter sjukdomar, blodtransfusioner och tidigare operationer förutom kejsarsnittet. Jag svarade nej på alltihop och då sa hon "inte opererat brösten?". Nej, svarade jag och skakade på huvudet och tänkte egentligen inte så mycket på det förrän på kvällen, då jag frågade maken "frågade hon mig verkligen det där?". Han skrattade och svarade ja och att det var ju jätteroligt. Jag försöker få klarhet i om det är en vanlig fråga på mvc efterhand som fler skönhetsopererar sig och kanske inte vill berätta det eller om hon tyckte att mina bröst såg onaturligt stora ut. De har visserligen växt en del med graviditeten och igår hade jag smala jeans som får benen att se jättesmala ut och en svart tröja och min underbara gelé-BH som får brösten att se en kupstorlek större ut, men jag har fortfarande en högst ordinär b-kupa. Lite konstigt, tycker jag.

Vi har fått tid till UL också, 2 oktober, och det stämmer med tiden för NUPP (nackuppklarningsundersökning med ultraljud), så då blev vi väl beviljade det då. Det fanns dock ingen info om blodprovstagning, så vi vet inte om det är ett KUB (kombinerat ultraljud och blodprov) det rör sig om. En gissning är att det bara är NUPP det gäller. Min bror är född med ryggmärgsbråck, så vi vill gärna kolla hur ryggmärgen ser ut så tidigt som möjligt. När de sedan på NUPP kollar nackuppklarningen så betyder det att de kan se om det finns en förhöjd risk att barnet har en kromosomskada genom att mäta nackspalten, som är större på barn med kromosomskador.

Rutinultraljudet för att mäta bebisen och beräkna datum för förlossning görs då förmodligen i vecka 19 och efter det ska vi höra av oss till bm igen. Vi får även komma in till bm för att höra hjärtljud efter v. 15 om vi vill.

Just nu har vi lite namndiskussioner. Maken säger tvärnej till ett pojknamn som är en favorit hos mig.. Vi får nog börja om från början med namnletandet, tror jag.

Det där om beskedet

Vecka 8 (7 + 0)

Var på KK i måndags och nästan två timmar efter bokad tid fick jag äntligen komma in på en undersökning. Först säger läkaren att urinprovet jag lämnat visat negativt för hcg (graviditetshormon) och började fråga mig om gravtestet jag tagit hemma. Hon kollar fysiskt istället, klämmer på livmodern, konstaterar att jag inte har några tecken på blödningar och gör ett ultraljud som visar en alldeles normal graviditet. Mörkt fostervatten mitt i den ljusare livmodern, och en liten böna med ett tickande hjärta därinne. Tiden stämde ganska bra med mina beräkningar också.

Smärtan (det lilla som är kvar efter att jag börjat ta mitt kortison igen och därmed slipper inflammation i bäckenområdet) kommer sig förmodligen av att ligamenten som håller fast livmodern i bäckenet töjs ut när livmodern växer. Livmodern växer uppåt i magen och drar då i de ligament som går neråt, därför gör det ont vid ljumskarna. Eventuellt finns det också delvis oelastisk ärrvävnad i livmodern efter kejsarsnittet, vilken då inte tänjs ut lika enkelt och smärtfritt som övrig vävnad. Det kan finnas sammanväxningar, vilket kan förklara varför det gör mer ont på vänster sida.

Enligt jourläkaren på reumatologen får jag ta 10 mg prednisolon, kortison, per dag under graviditeten, vilket förmodligen räddar både mitt liv och min mentala hälsa. Jag är så mycket bättre nu, och ska börja jobba på jobbet istället för i sängen snart.

Vikten låg på 57,2 i morse, det ska bli spännande att se om jag går upp mer eller mindre än med sonen. Jag har legat och surfat på gravidmode en stund i kväll, det är kul att se att det har hänt en del på den fronten jämfört med för sex år sedan..

Bf bör förresten vara 25 mars, eller där omkring, så det är inte omöjligt att bönan och sonen får samma födelsedag.

Det där om att jag måste få hjälp

Vecka 7 (6+4)

Har ringt KK-akuten, de bad mig återkomma i eftermiddag eftersom de hade fullt upp idag. Jag misstänker att smärtan kommer av att livmoderns växande triggar igång inflammationer i bäckenområdet, pga min reumatism som ju utgår därifrån. Först måste jag ta reda på om det finns några problem med livmodern, barnet eller annat som eventuellt kan synas på ett UL eller kännas av en BM. Sen måste jag försöka få tag på min reumatolog och kolla om han kan ordinera någon medicin så att jag kan gå till jobbet igen.

I morse låg jag och sonen och tittade i böcker som vi lånat på biblioteket, bl.a. en med foto av Lennart Nilsson, som gjorde Ett barn blir till. Nu är barnet ca. 20 mm långt, det är fantastiskt att kunna se hur ett barn på riktigt ser ut i den här veckan. Embryot rör nu reflexmässigt på armarna, hjärnan börjar dela upp sig i två halvor, ögon och näsa bildas nu och ryggraden är nästan klar. Vilket mirakel.