Det där om var tog mensen vägen?

Ringde barnmorskan igår och frågade om min uteblivna mens. Hon sa att jag skulle vänta en månad till och sedan boka tid hos gynekolog om mensen inte kommit tillbaka då. Jag har egentligen aldrig på allvar tänkt tanken att det skulle kunna vara svårt för oss att få ett barn till. Men jag vet ju inte, för vi har aldrig försökt få barn, det bara "blev" förra gången.

94% av dem som tar ut p-staven Implanon får ägglossning inom 3 veckor. Hoho? Mensen?

Det där om hur det hela började

Plötsligt en dag kom den över mig. Önskan om ett andra barn. I så många år har jag sagt att jag aldrig kommer att vilja ha ett barn till, efter den helvetestid jag gick igenom då mitt första barn föddes. Men en dag i slutet av 2007 slog tanken mig att jag skulle kunna planera och längta efter ett andra barn, och att bebistiden skulle kunna bli annorlunda den här gången.

Så föddes idén om ett liv med fler barn.

Även om första tiden med mitt första barn blev allt annat än lyckad för mig så älskar jag idag mitt barn mer än jag någonsin trodde var möjligt. Han är en underbar liten kille med så många kloka funderingar och sådan intelligens. Han är den vackraste lilla varelse som finns och jag är så lyckligt lottad som fick bli mamma till just honom.

Sedan förra sommaren är jag gift med min sons pappa, och han har hela tiden velat ha fler barn. Det var en stor sorg för honom när jag sa att jag aldrig skulle vilja ha fler barn, och en lika stor glädje när jag sa att jag kanske skulle vilja det ändå. Jag har sagt att jag vill börja försöka från med och mitten på april, så egentligen är det dags nu. Om det bara kunde komma någon mens. Så att jag visste när det kommer en ägglossning. Så att vi kan börja försöka med tillverkningen. Men nej. Ingen mens. Jag testade negativt i onsdags, men fortfarande inget.

Så jag väntar. Och planerar.